Infantino hade tänkt presentera privatiseringsplanen på kvällen före VM-finalen 2026 på Waldorf Astoria i New York – en plats med direkta kopplingar till Trump-familjen . Men nyheten om affären läckte ut i förtid via The Times i London, vilket satte igång en kedjereaktion som slutade med att Infantino tvingades skrota sitt förslag och som nu hotar hans presidentskap .
Planen erbjöd var och en av Fifas 211 medlemsförbund en engångsbetalning på cirka 20 miljoner dollar om de accepterade affären, med en deadline den 19 september 2026 . Kritiker fördömde omedelbart vad Uefa senare kallade en ”skum brushandsaffär” som skulle ”panta bort fotbollens framtid” .
Motståndet var omedelbart, historiskt och enat över tre kontinenter som sällan är överens i Fifa-frågor .
Denna allians mellan Uefa (55 nationer), Concacaf (41 nationer) och AFC (46 nationer) utgjorde en mur av opposition från 142 av Fifas 211 medlemsförbund .
Den 31 juli, bara dagar efter att planen offentliggjorts, skrotade Infantino planen helt och sade i ett uttalande att ”det har blivit tydligt att projektet har skapat splittringar av en sådan art att de, oavsett stödnivå, inte längre är i linje med målet” .
Men pudeln stillade inte kritikerna :
En avgörande komplicerande faktor var Infantinos sedan länge odlade relation med USA:s president Donald Trump och hans familj .
Infantino hade:
Efter att planen kollapsat uppgav flera rapporter att Infantino sökte stöd från Trump-administrationen – han ska ha kontaktat utrikesminister Marco Rubio och försökt nå Trump direkt . Fifa förnekade officiellt att Infantino ringt några samtal till Vita huset och kallade uppgifterna för ”rena fantasier” . Oavsett sanningen fördjupade uppfattningen om en sammanflätning med Trump-familjens intressen krisen .
Demokrater i USA:s representanthus, ledda av kongressledamoten Jamie Raskin (demokraternas seniora ledamot i justitieutskottet), inledde en granskning. Raskin sade till Politico att Fifa ”gick i direkt affärsverksamhet med Trump-familjen” .
Infantino hade tillkännagivit sin kandidatur för en fjärde mandatperiod i april 2026 och hävdade stöd från fler än 200 av Fifas 211 medlemsförbund bara veckor före krisen . Men privatiseringskollapsen har förändrat det politiska landskapet i grunden .
Fifas presidentval är planerat till den 77:e Fifa-kongressen den 18 mars 2027 i Rabat, Marocko . Sista nomineringsdag för kandidater är den 18 november 2026 .
Potentiella utmanare börjar nu dyka upp:
Uefa har meddelat att man aktivt söker efter en kandidat att ställa upp mot Infantino . Alliansen mellan Uefa, Concacaf och AFC uppges vara beredd att ta ytterligare steg, inklusive att eventuellt arrangera rivaliserande internationella turneringar om Infantino vägrar avgå och vinner omval .
Krisen är Infantinos första stora politiska nederlag sedan han tillträdde 2016 . Den har blottlagt gränserna för hans makt och väckt grundläggande frågor om Fifas styrning, dess förhållande till privat kapital och oberoendet för fotbollens styrande organ från politiska intressen .
Den avgörande faktorn som fortfarande är osäker är huruvida Infantinos stöd från över 200 förbund från tiden före krisen kommer att hålla . Den slutna omröstningen vid 2027 års kongress skapar en möjlighet för avhopp: var och en av de 211 medlemsförbunden avger en röst, och en kandidat behöver antingen en tvåtredjedelsmajoritet i första omgången eller enkel majoritet i efterföljande omgångar för att vinna .
Även om Infantino har bett om ursäkt för ”misstag” och förklarat att han tänker sitta kvar, har upproret inte upphört – det har skiftat från att motsätta sig en enskild plan till att kräva hans avgång före valet 2027 . Rättsliga hot, politiska efterspel och spekulationer om rivaliserande turneringar ligger nu på bordet .