Den 29 juli träffades Trump och Netanyahu i Washington och utforskade alla alternativ för att stoppa Irans kärnvapenprojekt – diplomati, ekonomisk press och våld – men Netanyahu berättade inte för Trump att Israels preferens var ensidigt agerande, vilket tyder på att Israel håller egna angreppsmöjligheter öppna . Israel uppges ha planerat att delta i ett nu inställt USA-angrepp på Iran i slutet av juli/början av augusti, vilket indikerar nära operativ samordning men också israelisk beredskap att gå vidare även om USA drog sig ur .
Sedan kriget började har Iran avfyrat hundratals robotar mot Israel. Under de 40 dagarna från krigsutbrottet till vapenvilan den 8 april genomfördes 650 robotangrepp från Iran mot Israel, de flesta med klusterammunition . Israels myndigheter rapporterade 16 dödsfall från robotar under den perioden .
En av de dödligaste enskilda attackerna var en iransk ballistisk robotattack mot Beit Shemesh den 1 mars 2026, som dödade minst 9 personer (inklusive tre tonårssyskon) och sårade 27 . Aggregerade offeriffror (per mars 2026) visar cirka 69 israeler dödade och över 9 100 sårade, medan uppskattningsvis 3 400–6 000+ iranier dödats och 15 000–26 500 sårats, samt 17 amerikanska soldater dödade och 548 sårade . Inga nya större robotattacker mot Israel har rapporterats under de senaste dagarna, men vapenvilan är fortfarande bräcklig.
CENTCOM genomförde ihållande dagliga bombkampanjer mot iranska militära mål. I en omgång den 7 juli slog USA:s styrkor mot över 80 iranska mål, inklusive marina kapaciteter, robot- och drönarlager, kustövervakningsanläggningar och luftförsvarssystem . Attackerna fortsatte i 12 nätter i rad fram till den 23 juli .
USA:s högsta befälhavare i Mellanöstern, amiral Brad Cooper, rekommenderade i slutet av juli att bombkampanjen kring Hormuzsundet skulle avbrytas, eftersom den hade nått gränsen för sin effektivitet . Den 3 augusti påstod Trump att han avbrutit ett planerat större angrepp mot Iran som skulle ha varit "den största attacken sedan andra världskriget", och sade att USA och Iran var på väg mot nya förhandlingar – även om Teheran förnekade att samtal pågick .
Qatar har varit den centrala medlaren mellan Washington och Teheran, och har agerat värd för USA:s sändebud och förmedlat förslag. Den 22 maj befann sig ett qatariskt förhandlingsteam i Teheran för att hjälpa till att säkra en ramöverenskommelse .
De indirekta samtalen har varit svajiga. I slutet av juni sade Iran att man inte skulle träffa USA:s sändebud direkt, och båda sidor var långt ifrån varandra i viktiga frågor som gränser för urananrikning och kontroll över Hormuzsundet . Per den 4–5 augusti 2026 bekräftade Qatar att medlingen "pågår" och att ett utkast till en korttidslösning cirkulerar mellan de två sidorna, med "positiva framsteg" rapporterade . Iran och USA fortsätter dock att offentligt motsäga varandra om förhandlingarna faktiskt har återupptagits .
Hormuzsundet förblir en het punkt. Iranska hot och attacker har i stort sett stoppat kommersiell sjöfart genom sundet, och USA:s attacker har specifikt riktats mot iranska flottans kapaciteter där . En amerikansk militärbas i Saudiarabien besköts under eskaleringen den 8 juni, vilket vidgade konfliktens geografiska fotavtryck .
Det grundläggande dödläget kvarstår: Israel insisterar på att förhindra att Iran uppnår kärnvapenkapacitet; Iran vägrar att begränsa anrikning utan sanktionslättnader; och USA är klämt mellan sin roll som Israels säkerhetsgarant och sin önskan att undvika ett utdraget krig. En återgång till hårda strider är fortfarande en reell risk om det nuvarande diplomatiska fönstret stängs .