Elon Musk: ”Värmesköldsproblemet är löst” – Starship redo för nästa steg

Bevis från Flygning 13: Värmesköldens stresstest

Flygning 13 var specifikt utformad för att testa om Starships sexkantiga keramikplattor skulle sitta kvar under extrema aerodynamiska belastningar. Uppdraget gav fyra viktiga bevis:

• Medvetet högre acceleration och dynamiskt tryck. Musk förklarade kort efter flygningen: ”Denna flygning hade medvetet mycket högre acceleration för att testa hur väl värmesköldsplattorna skulle sitta kvar vid högt dynamiskt tryck. Testet lyckades.” SpaceX flög medvetet rymdskeppet genom större krossande aerodynamisk kraft (½ρv²) än någon tidigare Starship-flygning, både under uppstigning och återinträde. Tidigare flygningar hade förlorat plattor vid lägre belastningar .
• Intakt landning i havet. För första gången överlevde en Starship-överdel återinträdet med värmeskölden intakt. Rymdskeppet vred sig till vertikalt läge, landade mjukt i Indiska oceanen med motorerna på, tippade över och flöt kvar – fortfarande sändande telemetri .
• Starlink V3-kameraundersökning. Sex av de 20 Starlink V3-satelliterna ombord bar kameror som fotograferade värmeskölden under återinträdet, och bilderna skickades till operatörerna för analys av plattornas fäste .
• Minimala skador på plattorna. Plattorna återvände i så pass gott skick att Musk omedelbart gav grönt ljus för torninfångningsförsöket på Flygning 14 .

Det olösta boosterproblemet: Super Heavy-landningens tillförlitlighet

Medan överdelens värmesköld klarade testet, förblir Super Heavy-boostern den olösta utmaningen för full återanvändbarhet. På Flygning 13 tändes endast 8 av de 13 motorer som behövdes för landningsbränningen, vilket resulterade i en hårdare landning än planerat i Mexikanska golfen . Boostern genomförde för första gången på en V3-Super Heavy den högpresterande delen av sin returbränning med alla 33 motorer, men återtändningssekvensen för landningsbränningen misslyckades med att uppnå full dragkraft, vilket orsakade en hård vattenlandning . SpaceX fortsätter att arbeta med motorernas återtändningstillförlitlighet och bränslehantering för den kontrollerade, vertikala återkomsten till uppskjutningsplatsen som boostern så småningom måste klara.

Konsekvenser för omloppstid, Artemis III och ekonomi

Omloppstid. Med värmeskölden validerad sade Musk att SpaceX siktar på att skjuta upp Flygning 14 före slutet av augusti 2026 – ungefär en månad efter Flygning 13 . Det skulle vara en dramatisk acceleration jämfört med de månadslånga luckor som setts tidigare i programmet. En lyckad torninfångning av överdelen skulle vara det enskilt största steget mot snabb, full återanvändbarhet som SpaceX har uppnått.

NASA:s Artemis III. Värmesköldsvalideringen är en kritisk milstolpe för Human Landing System-varianten av Starship, som måste överleva återinträde från månen. Det olösta problemet med Super Heavy-boosterns landning innebär dock att SpaceX ännu inte har demonstrerat hela återanvändningscykeln som Artemis-programmets hållbarhetstidslinjer är beroende av .

Finansiell utveckling Q2 2026. I sin debutkvartalsrapport som börsbolag redovisade SpaceX en intäkt på 7,81 miljarder USD (upp 92 procent jämfört med föregående år), justerad EBITDA på 3,5 miljarder USD (+191 procent jämfört med föregående år) och en minskad nettoförlust på 541 miljoner USD – bättre än analytikernas förväntningar på 6,93 miljarder USD i intäkt och en förlust på 0,26 USD per aktie . Trots de starka resultaten föll aktien över 6 procent i efterhandeln på rapportdagen, vilket speglar investerarnas oro över aktiens utbud efter IPO:n och en aktie som redan hade fallit mer än 50 procent från sin dagshögsta .