Slaget om Hormuzsundet: Diplomatins sista chans – och oljeprisets berg-och-dalbana

Samtidigt har Irans utrikesministeriums talesperson Esmaeil Baghaei upprepat att Teheran förhandlar uteslutande med Oman och ”inte återupptar samtalen med USA” . Skillnaden är avgörande: Iran beskriver samtalen som en bilateral fråga om sjöfartsförvaltning, medan Washington framställer dem som en väg till ett bredare slut på kriget mellan USA och Iran.

USA:s position: Optimism kombinerad med hot

Amerikanska tjänstemän har uttryckt växande förtroende. Utrikesminister Marco Rubio sade den 4 augusti att framsteg hade gjorts och att Washington var inblandat i förhandlingarna . USA:s finansminister Scott Bessent gick ännu längre och antydde att en överenskommelse kunde nås ”i dag eller i morgon” . President Trump kallade samtalen Irans ”sista chans” att undvika en upptrappning av kriget .

Samtidigt har USA upprätthållit ett hårt tryck. I mitten av juli utfärdade Washington ett ultimatum som krävde att Iran offentligt skulle förklara sundet ”säkert och tillgängligt” eller möta förnyade attacker . Trump återinförde en sjöblockad av Iran i mitten av juli och hotade med en 20-procentig tull på alla varor som passerade sundet . Budskapet är motsägelsefullt avsiktligt: USA signalerar öppenhet för en överenskommelse samtidigt som man håller alla militära alternativ öppna.

Två konkurrerande ramverk för återöppning

Den diplomatiska kärnan är en konflikt mellan två förslag:

Omans Gulf-stödda plan föreslår en gemensam regional förvaltningsmekanism för sundet, med endast frivilliga avgifter för transit – inte de obligatoriska avgifter som Iran vill ha. Gulfstaterna har stött detta tillvägagångssätt .

Irans motförslag är ett tillfälligt arrangemang som skulle ge Iran större kontroll: en trafikriktning skulle gå genom iranskt vatten, och en del av den motsatta rutten skulle också ligga i iranskt vatten. Irans vice utrikesminister Kazem Gharibabadi bekräftade att Teheran förkastade Omans förslag om gemensam tillsyn eftersom det inte tog hänsyn till Teherans säkerhetsproblem .

Den finansiella dimensionen är en central tvistefråga. Iran vill ha serviceavgifter för fartygspassage, med intäkter som delas mellan Iran och Oman, men detaljerna i delningen är fortfarande odefinierade. Omans förslag gör avgifterna frivilliga; Iran vill ha dem obligatoriska .

Teheran har också kopplat en återöppning till bredare krav: lättnader i sanktioner, säkerhetsgarantier, erkännande av dess maritima auktoritet och ett slut på USA:s sjöblockad .

Oljemarknader: Hopp inprisat, skepsis består

De diplomatiska signalerna har skickat råoljepriserna på en berg-och-dalbana. Den 3 augusti sjönk Brent-råoljeterminerna med 4,08 dollar (4,64 procent) till 83,85 dollar, och WTI tappade cirka 5 procent för att sluta på runt 80 dollar per fat efter att Trump ställt in planerade attacker och signalerat samtal . Den 4 augusti återhämtade sig oljan med cirka 1 procent då analytiker förblev skeptiska till att en lösning verkligen är nära, med tanke på de olösta tekniska och politiska gapen .

Analytikern Joseph Dahrieh på Tickmill sade till Wall Street Journal att Iran verkade ”närma sig en överenskommelse med Oman”, men varnade för att Irans förnekelse av direkta förhandlingar med USA ”fortfarande kan begränsa graden” av eventuell marknadslättnad . I en separat kommentar till Reuters noterade han att marknaden förblir volatil och osäker . Den 5 augusti handlades Brent-råolja nära 79 dollar per fat .

Militära och humanitära påtryckningar

Den diplomatiska processen pågår parallellt med aktiva fientligheter. USA har återupptagit attackerna mot Iran i ett försök att få ett slut på Teherans kontroll över sundet, efter en upptrappning i juni . USA har uppmanat allierade att hjälpa till med att återöppna farleden . Trump har hotat med att bomba iransk infrastruktur – broar och kraftverk – för varje fartyg som attackeras i sundet .

Den mänskliga kostnaden växer. Kommersiell sjöfart har drabbats hårt sedan Irans fullständiga stängning i april 2026, med flera attacker mot fartyg . IRGC förklarade sundet stängt ”tills vidare” den 11 juli efter att ha attackerat ett obehörigt fartyg . Internationella sjöfartsorganisationen rapporterade den 21 april att cirka 20 000 sjömän och 2 000 fartyg hade påverkats av stängningen . Strandade sjömän och besättningar har blivit en växande humanitär angelägenhet.

På ett sekundärt spår har Iran signalerat öppenhet för europeiskt bistånd med minröjningsoperationer i sundet, men ingen formell överenskommelse har nåtts .

Vad händer nu?

Den diplomatiska processen befinner sig vid en kritisk vändpunkt. Iran och Oman har gjort verkliga framsteg när det gäller ett tekniskt ramverk, men den grundläggande klyftan mellan Omans modell med frivilliga avgifter och gemensam förvaltning och Irans krav på suverän kontroll och obligatoriska avgifter är fortfarande olöst. USA är offentligt optimistiskt men fortsätter att hota med militära åtgärder, medan Teheran insisterar på att det inte förhandlar direkt med Washington. Oljemarknaderna har prisat in visst hopp om en överenskommelse, men analytiker ser ett slutgiltigt avtal som långt ifrån säkert. De kommande 48 till 72 timmarna, som Bessent och Rubio har antytt, kan avgöra om sundet återöppnas – eller om konflikten eskalerar ytterligare.