Forskarna pekar samtidigt på en avgörande skillnad: mer än 90 procent av de extra dödsfallen väntas inte bero på att klimatet gradvis gör nya områden lämpliga för myggor. I stället handlar det framför allt om hur översvämningar, cykloner och värmeböljor förstör vårdinfrastruktur, flyttar människor och avbryter förebyggande insatser .
Stigande temperaturer kan göra svalare höglandsområden i östra och södra Afrika mer lämpade för Anopheles-myggor, som sprider malaria. Till 2050 väntas smittorisken öka i bland annat Rift Valley, Etiopiens högland och längs delar av södra Afrikas kust .
Samtidigt är utvecklingen inte likadan över hela kontinenten. Vissa hetare och torrare områden i Väst- och Centralafrika kan bli mindre gynnsamma för malariatransmission när förhållandena blir för torra för myggorna .
Den totala arealen som är lämplig för smittspridning väntas därför bara öka måttligt, medan de mest gynnsamma områdena förskjuts. Områden med hög risk för smitta året runt kan flytta från Västafrikas kust mot Albertine Rift, ett område mellan Demokratiska republiken Kongo och Uganda .
I vissa regioner kan antalet fall dessutom öka med upp till 20 procent mot slutet av seklet .
Den nya analysen utmanar den vanliga bilden av att temperaturökningen i sig är den främsta orsaken till mer malaria. Översvämningar, cykloner och värmeböljor kan slå sönder kliniker, läkemedelslager och kylkedjor. De kan också stoppa utdelningen av impregnerade myggnät, störa inomhusbesprutning och tvinga människor på flykt – samtidigt som stillastående vatten skapar nya platser där myggor kan föröka sig .
I Afrika söder om Sahara väntas den sammanlagda omfattningen av översvämningar – mätt som översvämmad yta och varaktighet – öka med 13–18 procent fram till 2050 . Malaria Atlas Project uppskattar att störningar till följd av översvämningar och cykloner kan stå för 79 procent av de klimatdrivna extra fallen och 93 procent av de ytterligare dödsfallen under de kommande 25 åren .
Den viktigaste slutsatsen är därför tydlig: det största hotet är inte bara att myggorna når nya områden, utan att extremväder raserar de framsteg som redan gjorts i regioner där malaria finns i dag.
Även befolkningens exponering ökar. I ett scenario med höga utsläpp kan ytterligare 75,9 miljoner människor i östra och södra Afrika utsättas för malaria året runt till 2080 . En annan analys uppskattar att upp till 197 miljoner människor som tidigare inte varit berörda i dessa regioner kan exponeras för någon grad av smittorisk .
I Västafrika väntas samtidigt netto 51,3 miljoner fler människor hamna i områden med någon nivå av malariarisk kring mitten av seklet, trots att malariasäsongen i många delar av regionen kan bli kortare .
Enligt Malaria Atlas Project kommer omkring 1,3 miljarder människor i Afrika år 2050 att bo i områden där malaria, på grund av klimatförändringen, blir svårare att utrota än i dag .
Forskarna efterlyser en övergång till så kallade klimatsmarta malariaprogram. Insatserna bör anpassas dynamiskt efter lokala vädermönster, tidsfördröjningar och tröskelvärden i klimatet – i stället för att bygga på fasta årsplaner .
Det kan till exempel innebära att myggnät, läkemedel och annan utrustning placeras ut före översvämningssäsongen, att vårdcentraler förstärks och att strategin ändras när väderförhållandena skiftar . Målet är att agera före en kris, inte först när vårdsystemet redan har skadats .
Beprövade insatser är fortfarande centrala. Det gäller framför allt långvarigt verkande insektsbehandlade myggnät (LLIN) och inomhusbesprutning med insektsmedel (IRS).
Modellering visar att en kombination av IRS och LLIN kan minska malariabördan med upp till 76 procent även i klimatscenarier med global uppvärmning . Utan långsiktigt upprätthållen myggbekämpning kan det årliga antalet malariafall öka med 25–30 procent under 2050-talet .
Säsongsprognoser och övervakning av väder i realtid bör kopplas samman med den ordinarie malariasurveillance. Då kan vården upptäcka förhöjd risk tidigare och sätta in insatser innan ett extremväder eller ett utbrott får full effekt .
Forskarna betonar särskilt värdet av kortsiktiga, lokalt anpassade prognoser som kan hjälpa myndigheter att planera mer förebyggande och jämlikt .
Kliniker, läkemedelslager och kylkedjor måste kunna fungera även efter översvämningar, cykloner och värmeböljor. Samtidigt behövs nära samarbete med lokalsamhällen kring information, förebyggande åtgärder och tillgång till vård .
Forskarna föreslår också mer utbildning över sektorsgränserna inom smittövervakning, modellering och klimatprognoser .
Anpassning räcker dock inte ensam. Om den globala uppvärmningen kan begränsas till 2 grader kan det i sig förhindra omkring fem extra malariafall per 1 000 barn i södra Afrika, jämfört med scenarier med högre utsläpp. Effekten kan bli ännu större i Östafrikas högland .
Snabbare utsläppsminskningar skulle alltså minska trycket på både vårdsystem och lokalsamhällen. Varje ytterligare uppvärmning som kan undvikas gör det lättare att behålla de framsteg som redan har gjorts mot malaria .