Bland vapnen fanns Iskander-M, den nordkoreanska KN-23, Zircon samt robotar från systemen S-300 och S-400 som användes mot markmål. Ryssland skickade dessutom 4 956 långräckviddiga attackdrönare under månaden.
Natten mellan den 18 och 19 juli rapporterade Ukrainas flygvapen att Ryssland hade avfyrat mer än 42 ballistiska robotar mot Ukraina, de flesta mot Kyivområdet. Uppgifterna omfattade bland annat tio Zircon-robotar, 25 Iskander-M- eller KN-23-robotar och sju robotar från S-300- eller S-400-system.
Även natten mellan den 29 och 30 juli blev exceptionell. Då avfyrades en samordnad våg med 284 Shahed-, Gerbera- och Italmas-drönare samt kryssnings- och ballistiska robotar – den största enskilda drönarattacken under kriget enligt de redovisade uppgifterna.
Patriot-systemet är ett av få system som Ukraina har kunnat använda mot ryska ballistiska robotar. Men enligt ukrainska uppgifter var lagren av PAC-3-interceptorer i praktiken tömda den 1 juli.
Konsekvenserna syntes omedelbart. I de stora attackerna den 1–2 och 5–6 juli lyckades Ukraina inte stoppa någon av de 23 Iskander-M-robotarna eller de sex snabba Zircon- och Oniks-robotarna som riktades mot Kyiv. Av totalt 53 ballistiska robotar i de två attackerna nådde 49 sina mål – en träffsäkerhet på över 92 procent för Ryssland enligt sammanställningar av ukrainska uppgifter.
Sett över hela juli stoppades omkring 36 av 126 ballistiska robotar, motsvarande ungefär 29 procent. Det innebär att cirka tre av fyra passerade det ukrainska luftförsvaret. Mot slutet av månaden hade förmågan att stoppa ballistiska robotar sjunkit till ”nästan ingen”.
Skillnaden mellan vapentyperna var tydlig. Ukraina fortsatte att slå ut omkring 90 procent av drönarna och ungefär 69–89 procent av kryssningsrobotarna – mål som i regel är lättare att bekämpa än ballistiska robotar.
Den ökade robotanvändningen sammanföll med en rad dödliga angrepp mot Kyiv och andra delar av Ukraina:
FN uppgav att 1 396 civila hade dödats och 7 978 skadats i Ukraina under första halvåret 2026. Det var en ökning med 37 procent jämfört med samma period 2025. FN:s övervakningsmission pekade särskilt på hur långräckviddiga ballistiska robotar och drönare når tätbefolkade städer långt från fronten.
Den 8 juli sade USA:s president Donald Trump att Ukraina skulle få en licens att tillverka Patriot-interceptorer. Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj bekräftade dagen därpå att en politisk överenskommelse hade nåtts.
Men beskedet gav inte någon snabb lösning på den akuta bristen. Försvarsexperter bedömde att det skulle ta minst ett år att få igång produktionen, även om överenskommelsen fullföljdes.
Den 31 juli backade Trump dessutom från det tidigare beskedet. Han sade att USA ”inte har gått med på” att Ukraina ska bygga Patriot-robotar och att Washington måste vara ”mycket försiktigt med att låta någon bygga dem”.
För Kyiv innebar det att den långsiktiga möjligheten till egen produktion fortfarande var osäker – samtidigt som de befintliga lagren behövde fyllas på omedelbart.
Under hela juli fortsatte Ryssland att pressa Ukrainas luftförsvar och tycks ha prioriterat ballistiska robotar i ett läge där tillgången på effektiva interceptorer var begränsad.
Ukraina fortsatte samtidigt sina långräckviddiga drönarangrepp mot ryska bakre områden. På hemmaplan anpassade landet också taktiken mot Shahed-drönare, bland annat genom mobila eldenheter, stridsflyg och andra kompletterande lösningar. Den 30 juli uppgavs Ukraina ha stoppat 93 procent av drönarna i en omfattande attack.
Det förändrar dock inte grundproblemet: Rysslands produktion och användning av robotar och drönare fortsatte att överstiga de allierades leveranser av interceptorer. Så länge Patriot-ammunitionen är en bristvara förblir Ukrainas städer särskilt sårbara för ballistiska angrepp.