FFE skulle ha tagit hand om bland annat medierättigheter, sponsring, biljettförsäljning, hospitality och licensiering. Upplägget var delvis inspirerat av Formel 1:s bolagsstruktur och skulle samla några av den globala fotbollens mest värdefulla tillgångar i en separat kommersiell enhet . FIFA uppgav samtidigt att organisationen skulle behålla den fulla kontrollen över tävlingar, regelverk och sportsliga beslut .
Planen behövde godkännas av FIFA:s 211 medlemsförbund – men hann aldrig gå till omröstning .
Motståndet kom omedelbart och växte snabbt till en öppen maktkamp.
UEFA gick till attack. Europas fotbollsförbund kallade upplägget för något som ”inte är FIFA:s att sälja” och beskrev det som en ”slarvig affär bakom stängda dörrar”. UEFA:s 55 medlemsländer hotade dessutom att bojkotta FIFA:s evenemang om planen drevs vidare .
Flera konfederationer sade nej. Tre av FIFA:s sex kontinentala konfederationer – UEFA, CONCACAF och det asiatiska AFC – motsatte sig formellt förslaget . CONCACAF, som samlar fotbollsförbund från Nord- och Centralamerika samt Karibien, anklagade Infantino för ett ”allvarligt styrningsmisslyckande” och krävde en grundlig granskning av FIFA:s ledarskap .
Även internt kom protesterna. Infantinos seniora rådgivare Carlos Cordeiro avgick, medan FIFA:s operativa chef Kevin Lamour beskrev FFE som ”ett projekt av en person”. Uttalandet antydde att förslaget inte hade förankrats ordentligt inom organisationen .
Kopplingen till Kushner väckte ytterligare frågor. Kritiker menade att en försäljning av en andel i VM:s kommersiella rättigheter till privata investerare – särskilt en aktör med koppling till Kushnerfamiljen – riskerade att bli en ogenomskinlig och olämplig privatisering av fotbollens styrande tillgångar . Storbritanniens premiärminister Andy Burnham och La Liga-presidenten Javier Tebas krävde att Infantino skulle avgå .
Den 31 juli drog Infantino tillbaka planen. I ett uttalande sade han att den hade ”skapat splittring av en sådan natur att den, oavsett graden av stöd, inte längre är förenlig med FIFA:s mål” .
Att planen stoppades blev inte slutet på krisen. Tvärtom riktades fokus nu mot Infantinos ställning som FIFA-president.
UEFA slog fast att organisationen hade ”tappat förtroendet” för Infantino och att ”inget alternativ bör uteslutas” när hans framtid diskuteras . UEFA överväger också rättsliga åtgärder kring hur FFE-förslaget hanterades .
Samtidigt väntas Infantinos motståndare inom FIFA intensifiera försöken att få honom att lämna posten . Kraven på avgång har redan fått stöd av flera framträdande personer, däribland den brittiske premiärministern och La Ligas president .
Infantino väntades kandidera för omval vid FIFA-kongressen våren 2027. Men den snabba kollapsen har skadat både hans trovärdighet och hans politiska ställning – och enligt flera bedömare är det inte längre självklart att han ens sitter kvar till kongressen .
Krisen har också satt FIFA:s beslutsprocesser under lupp. CONCACAF och andra fotbollsorgan kräver en bred genomgång av hur organisationens ledarskap och beslut fungerar .
Dessutom har uppgifter om att Infantino personligen skulle kunna ha tjänat tiotals miljoner pund på affären ökat frågorna om möjliga intressekonflikter, även om uppgifterna bygger på källor som citerats av Sunday Times .
Infantino sitter fortfarande kvar i början av augusti 2026, men hans position är betydligt svagare än före FFE-fiaskot . Det som skulle ha blivit ett stort finansiellt och kommersiellt steg för FIFA blev i stället en 72 timmar lång revolt som blottlade gränserna för hans makt.
Nu handlar striden inte längre bara om ett nedlagt investeringsbolag. Den handlar om vem som ska kontrollera fotbollens framtid – och om Gianni Infantino fortfarande har tillräckligt stöd för att leda världens största fotbollsorganisation.