Delfinen Fraggle bar sitt döda kalv i sex dagar – vad säger det om sorg hos valar och delfiner?

Händelsen dokumenterades med drönare av Geographe Marine Research, en ideell organisation som övervakar och studerar delfinbestånd i området . Innan kalven dog hade forskarna noterat en hög andningsfrekvens, vilket tydde på att den hade små chanser att överleva .

Det här var dessutom Fraggles femte kalv som dog. Forskarna bekräftade att hon även hade förlorat sina fyra tidigare kalvar, och att den aktuella händelsen var hennes andra förlust på senare tid .

En hel flock höll sig nära

Det som gör observationen särskilt anmärkningsvärd är att Fraggles flock på 14 delfiner stannade i närheten och simmade bredvid henne under de sex dagarna . Forskarna beskriver beteendet som ett tecken på starka sociala band och en samordnad reaktion på dödsfallet .

Det är svårt att veta exakt vad djuren upplever. Men flockens närvaro visar att reaktioner på död inte nödvändigtvis är en individuell angelägenhet hos valar och delfiner. I flera tidigare observationer har andra individer följt modern och hållit sig nära när hon burit på sin döda kalv .

Ett beteende som kallas epimeletiskt

Forskare använder termen epimeletiskt beteende för omsorg som riktas mot en död individ av samma art . Hos valar och delfiner kan det innebära att en vuxen individ bär, lyfter, puttar eller håller kroppen nära vattenytan.

En analys från 2018 gick igenom 78 rapporter från 1970 till 2016. Materialet omfattade 20 av de 88 nu levande val- och delfinarterna . Långvarig uppmärksamhet mot döda artfränder förekommer oftast mellan mor och kalv, men vuxna individer har också observerats stanna hos döda vuxna djur . Delfiner i familjen Delphinidae stod för 92,3 procent av rapporterna i analysen .

Beteendet verkar hänga samman med den starka och långvariga relationen mellan mor och avkomma. En annan studie visade att valar och delfiner inte bara bär kroppen, utan också kan snurra runt den, hålla den med munnen, dyka med den och upprepade gånger lyfta eller låta den sjunka . Det skiljer sig från de reaktioner som oftare setts hos andra vattenlevande däggdjur, där döda individer i högre grad skyddas från yttre hot .

Sorg eller instinkt?

Forskare är försiktiga med att likställa djurens beteende med mänsklig sorg. Att en delfin fortsätter bära en död kalv kan delvis bero på en instinktiv svårighet att släppa kroppen, snarare än på känslor som exakt motsvarar mänsklig sorg .

Samtidigt väcker Fraggles sex dagar långa beteende, hennes tidigare förluster och flockens samlade närvaro frågan om djuren faktiskt upplever någon form av förlust och stress . Den samlade forskningen ger stöd för att beskriva beteendet som sorgeliknande, men den kan inte bevisa att delfiner känner sorg på samma sätt som människor.

Ett välkänt fall med späckhuggaren Tahlequah

Fraggles historia påminner om det uppmärksammade fallet med späckhuggaren Tahlequah. År 2018 bar hon sin döda kalv i mer än två veckor och över en sträcka på mer än 1 000 miles, motsvarande över 1 600 kilometer, utanför British Columbia . Den ovanligt långa perioden gjorde fallet särskilt uppmärksammat, men observationer av valar och delfiner som stannar hos eller bär på döda artfränder har rapporterats i årtionden .

Fraggles fall är därför både en stark individuell berättelse och ett värdefullt forskningsmaterial. Drönarbilderna fångade inte bara en mor som vägrade lämna sin döda kalv, utan också en hel flock som tycks ha hållit sig nära henne. Det ger forskare ytterligare ett exempel på hur avancerade sociala band hos valar och delfiner kan påverka deras reaktioner på döden.