Det låter som en teknisk detalj, men utvecklingen visar hur snabbt världen nu kan bygga ut fossilfri energiinfrastruktur. Solkraften har gått från långsam uppskalning till en utbyggnadstakt som på bara några år förändrar elmarknader och ställer helt nya krav på elnäten.
Den tydligaste trenden är att varje nytt terawatt har gått snabbare att bygga än det föregående. Efter att den globala kapaciteten passerade 100 GW 2012 tog det mer än ett decennium att nå det första terawattet. Det andra tog mindre än tre år, och det tredje mindre än två år .
Den årliga utbyggnaden ökade från under 100 GW 2016 till över 650 GW 2025 . Tempot väntas dock mattas något under 2026. BloombergNEF, ofta förkortat BNEF, räknar med 649 GW ny solcellskapacitet – en minskning på 0,9 procent och den första årliga nedgången i den moderna branschens statistik . SolarPower Europes medelscenario pekar mot en större nedgång på 8 procent, till 612 GW .
Båda bedömarna räknar med att tillväxten åter tar fart från 2027 . Den tillfälliga inbromsningen handlar enligt analyserna inte främst om svag efterfrågan, utan om trängsel i elnäten, långsamma tillståndsprocesser och förändrade styrmedel på viktiga marknader .
Kina är fortfarande den helt dominerande aktören i den globala solutbyggnaden. Landet bygger mer vind- och solkraft än resten av världen tillsammans och stod för omkring 60 procent av alla nya solcellsinstallationer under 2025 .
Samtidigt har elnätet svårt att hantera den snabba utbyggnaden. En stor del av Kinas solkraft finns i de avlägsna nordvästra delarna, långt från de stora förbrukningscentra i öster. Begränsningar i överföringsnäten gör att all el inte kan nå fram till kunderna .
Det märks i den så kallade bortkopplingen, alltså el som produceras men inte levereras till kunder. Under januari och februari 2026 steg Kinas solkraftsbortkoppling till 9,2 procent, från 6,1 procent samma period året före. För vindkraft ökade motsvarande andel till 8,5 procent från 6,2 procent . I vissa provinser med mycket produktionskapacitet nådde solkraftens bortkoppling 10–17 procent .
En analys från Carbon Brief pekar på att problemet framför allt handlar om trögrörlig drift av kolkraftverk och elnät – inte enbart om att det saknas ledningar . Stela marknadsregler och incitament för kolkraft gör att förnybar el kan behöva stängas av även när nya solparker tas i drift . Vind och sol står i dag för omkring 20 procent av elen som går genom Kinas ultrahögspänningsledningar, medan kolkraft står för 42 procent .
Resultatet blir en tydlig paradox: rekordstor utbyggnad av förnybart samtidigt som kolkraftsproduktionen och utsläppen ökar. Kinas koldioxidutsläpp steg med 2 procent i början av 2026, delvis eftersom bortkastad vind- och solenergi behövde ersättas med fossil elproduktion . Landets solmarknad kan dessutom gå mot sin första årliga nedgång sedan 2019 .
Samtidigt som Kina brottas med systemproblem växer en annan typ av solrevolution fram i delar av det globala syd. Där drivs utbyggnaden i hög grad av hushåll och företag som installerar solceller på tak för att minska kostnaderna och göra sig mindre beroende av dyra eller instabila elnät.
Pakistan är ett av de tydligaste exemplen. Den nettomätta taksolen – anläggningar där överskottsel kan räknas av mot el från nätet – ökade från under 1 GW 2023 till omkring 4,9 GW i mars 2025. Under 2024 importerade landet solpaneler motsvarande ungefär 16 GW .
I april 2025 hade den sammanlagda nettomätta taksolen nått 5,3 GW, efter en kraftig ökning under det pågående budgetåret . Solkraft stod då för ungefär en fjärdedel av Pakistans elförsörjning enligt en branschanalys . En högt uppsatt pakistansk tjänsteman har sagt till Reuters att taksolen i flera viktiga industriområden väntas överstiga efterfrågan på el från nätet under dagtid .
Utvecklingen har flera drivkrafter: höga elpriser för slutkunder, förbättrade villkor för nettomätning och kinesiska solpaneler som har blivit mer än hälften så dyra under de senaste åren .
Afrika som helhet hade sitt snabbaste tillväxtår för solkraft hittills under 2025. Kontinenten installerade omkring 4,5 GW ny solcellskapacitet, en ökning med 54 procent jämfört med året före .
Sydafrika stod för 1,6 GW, följt av Nigeria med 803 MW och Egypten med 500 MW . Nigerias sammanlagda installerade kapacitet ökade från cirka 385 MW i slutet av 2024 till nära 1,19 GW vid utgången av 2025 – en årlig ökning på 141 procent .
3-terawattmilstolpen visar också vad som står på spel i nästa fas. När stora mängder sol el produceras samtidigt, framför allt mitt på dagen, kan elpriserna pressas kraftigt. I marknader som Kalifornien och Australien har hög solinstrålning i kombination med begränsad lagring och trånga nät bidragit till bortkoppling och negativa grossistpriser .
Det brukar beskrivas som solkraftens värdeminskning: ju mer sol el som kommer ut på marknaden samtidigt, desto lägre blir värdet på varje extra kilowattimme under dessa timmar. Om investerare inte kan få avsättning för produktionen riskerar utbyggnaden att bromsa in.
Batterilager blir därför centrala. BNEF räknar med att världens batterilagring ökar 17-faldigt, från 223 GW 2025 till 3,8 TW 2035 . Lagringen ska kunna flytta el från soliga timmar till kvällen, minska prispressen och göra det lättare att behålla lönsamheten i nya solprojekt .
Trots den kortsiktiga inbromsningen är de långsiktiga prognoserna fortsatt mycket kraftiga. BNEF bedömer att solkraft blir världens största enskilda elkälla 2032, tack vare växande produktionskapacitet, tekniska framsteg och fallande priser . Den samlade solcellskapaciteten kan överstiga 9 TW 2036 och nå mellan 6 och 7 TW redan 2030 .
SolarPower Europes medelscenario pekar på omkring 6,6 TW global solcellskapacitet 2030 . IEA:s program för solcellssystem uppskattade samtidigt att solcellskapaciteten motsvarade 10,5 procent av den globala el efterfrågan vid slutet av 2025, en andel som väntas öka snabbt .
3-terawattegränsen är därmed mer än en imponerande siffra. Den markerar övergången till en fas där solkraften är tillräckligt stor för att påverka hela elsystem: den pressar priser, förändrar konkurrensen mellan kraftslag och avslöjar var elnäten inte räcker till.
Frågan framåt är därför inte bara hur många solpaneler världen kan bygga. Det avgörande blir om elnäten, batterierna och marknadsreglerna hinner med.