Bränder, produktionsstopp och hot om en större energikris

Saudi Aramco stoppade hela raffinaderiet den 27 juli. Anläggningen kan behandla omkring 400 000 fat olja per dag, och reparationerna väntades pågå till åtminstone mitten av augusti, med ett preliminärt mål att återstarta verksamheten omkring den 15 augusti . Andra bedömningar uppgav att bränderna i huvudsak hade begränsats och att det inte fanns tydliga tecken på skador på själva processutrustningen. Raffinaderiet togs ändå ur drift, åtminstone delvis som en försiktighetsåtgärd .

Abqaiq: brand vid världens viktigaste råoljeanläggningar

Den 27 juli rapporterades en drönarattack mot Abqaiq-anläggningen i Saudiarabiens östra provins. Abqaiq är världens största anläggning för behandling och stabilisering av råolja och hanterar volymer motsvarande ungefär 7 procent av världens råoljeproduktion .

NASA:s FIRMS-system för satellitbaserad branddetektering registrerade kraftig brandaktivitet vid området . Flera satellitbilder visade rök och tecken på skador, men det har inte funnits någon fullständig offentlig redogörelse för hur mycket av anläggningens drift som påverkades .

Saudiarabien uppgav att drönarna hade startat från Irak och att Iranstödda väpnade grupper låg bakom angreppet. Regionala bedömningar gjorde samtidigt gällande att houthierna kan ha samordnat attacker från irakiskt territorium med irakiska grupper . Denna uppgift pekar på ett tätare samarbete mellan olika Iranallierade miliser, men ansvaret för just attacken mot Abqaiq var inte fullt klarlagt i de rapporter som låg till grund för uppgifterna.

Houthierna sade också att de hade angripit Saudi Aramco-anläggningar i Yanbu vid Röda havet .

USA och Saudiarabien slog till i Irak

Den 28–29 juli genomförde USA och Saudiarabien gemensamma precisionsanfall mot Iranstödda väpnade grupper i östra Irak . USA:s centralkommando, CENTCOM, sade att målen var logistik- och vapenanläggningar som användes av grupper som enligt USA hade fått order från Irans revolutionsgarde, IRGC, att angripa amerikanska styrkor och saudisk energiinfrastruktur .

Saudiarabiens försvarsdepartement bekräftade att operationen genomfördes i samordning med CENTCOM och beskrev den som ett svar på drönarattacker mot saudiska oljeanläggningar . CENTCOM uppgav dessutom att amerikanska och saudiska flygplan hade slagit mot flera mål efter mer än 30 försök till drönarattacker under de föregående 72 timmarna .

Det var ett viktigt steg för Saudiarabien, som tidigare hade försökt hålla sig utanför den direkta amerikansk-iranska konfrontationen. Enligt rapporteringen var detta första gången Riyad offentligt deltog i flyganfall tillsammans med Washington i den aktuella upptrappningen .

Irans svar kom snabbt

Bara timmar efter flyganfallen uppgav Irans revolutionsgarde att dess flyg- och rymdstyrkor hade avfyrat ballistiska robotar mot flygbasen Muwaffaq Salti och USA:s centralkommando i Jordanien . USA sade att robotarna hade avvärjts och att dess styrkor fortsatt var i hög beredskap .

Irak kallade samtidigt till ett extra möte i sitt nationella säkerhetsråd. Premiärminister Ali al-Zaidi beskrev de amerikansk-saudi­ska anfallen som en ”allvarlig felbedömning” .

Irans hot mot energiinfrastrukturen

Teherans varningar riktade sig inte bara mot amerikanska mål. De omfattade även energianläggningar och exportleder i grannländerna.

• Hormuzsundet som ”röd linje”: Den 16 juli sade Iran att Hormuzsundet var en orubblig röd linje. Enligt den iranska varningen skulle ett amerikanskt angrepp mot iransk infrastruktur kunna följas av attacker mot infrastruktur i hela Gulfregionen . Hormuzsundet är en av världens viktigaste passager för olje- och gastransporter.
• Hot mot andra exportleder: Den 15 juli hotade Iran att stänga ”alla andra exportkorridorer” utöver Hormuz, som svar på amerikanska sjöblockader och nya angrepp .
• Varningarna i början av augusti: När uppgifter spreds om att USA övervägde större angrepp mot iranska energianläggningar varnade iranska företrädare och utrikesminister Abbas Araqchi för att nya amerikanska attacker skulle kunna utlösa vedergällning mot energianläggningar i hela Mellanöstern . Iranska befälhavare nämnde även Israel och energifält i andra Gulfstater som möjliga mål .

Hoten var i första hand politiska och militära varningar. De innebar inte i sig att alla nämnda anläggningar hade angripits, men de ökade risken för att konflikten skulle slå mot den regionala olje- och gasförsörjningen.

Den större geopolitiska bilden

Ett krig med allt fler fronter

Händelserna ingick i det större Iran-kriget som enligt källmaterialet inleddes den 28 februari 2026, när USA och Israel attackerade iranska kärntekniska och militära mål . Därefter drogs houthierna i Jemen, irakiska shiamiliser inom bland annat Islamic Resistance in Iraq och iranska styrkor in på flera fronter .

Saudiarabien hade försökt undvika en direkt roll i kriget, men robotattacker från Jemen, drönarattacker från Iranallierade grupper i Irak och nya hot från Teheran gjorde den hållningen allt svårare att upprätthålla .

Störningar i oljehandeln

Röda havet och Bab el-Mandebsundet hade redan påverkats av konflikten. I slutet av juli angrep houthierna två saudiska oljetankfartyg i Röda havet, vilket förde kriget till ännu en central sjöfartsled . Saudiarabien sade också att dess luftförsvar hade skjutit ner drönare från Irak som riktats mot oljeanläggningar i den östra provinsen och kring Riyad .

Samtidigt återinförde USA en marin blockad av iranska hamnar i mitten av juli . Tillsammans ökade dessa utvecklingar osäkerheten kring både sjötransporter och exportkapacitet. Hormuzsundet, genom vilket omkring en femtedel av världens olje- och gastransporter passerade före kriget, stod särskilt i centrum för konflikten .

Diplomatin pressas tillbaka

Oman lade fram ett regionalt förslag för att försöka lösa konflikten kring Hormuzsundet . Iraks regering krävde samtidigt en utredning av de amerikansk-saudi­ska anfallen och varnade för att den militära upptrappningen kunde få allvarliga följder .

Men när Iran hotade att slå mot energiinfrastruktur i hela regionen om USA angrep iranska kraftverk, broar eller energianläggningar ökade risken för en kedjereaktion. USA:s president Donald Trump hade redan lovat ”omfattande militär bestraffning” av Iran och houthierna efter attackerna mot tankfartygen i Röda havet . I början av augusti rapporterades att Washington övervägde angrepp mot iransk energiinfrastruktur, vilket utlöste Irans tydligaste varningar hittills om regional vedergällning .

Den centrala frågan blev därför större än skadorna på enskilda oljeanläggningar: om attacker mot energimål skulle fortsätta riskerade de att störa flera exportvägar samtidigt och dra in ännu fler länder i kriget.