Goldman Sachs stoppade sina bankirer i Hongkong från att använda Claude i april 2026 . Enligt uppgifter till Financial Times förlorade anställda vid den amerikanska banken tillgång till Claude via bankens interna AI-plattformar flera veckor tidigare . Begränsningen gällde specifikt Anthropic: andra modeller, däribland OpenAI:s ChatGPT och Googles Gemini, fanns fortfarande kvar .
JPMorgan Chase följde efter i juni 2026 och tog bort Claude från den interna rullgardinsmenyn över godkända stora språkmodeller för personal i Hongkong . Tre personer med insyn uppgav att beslutet var kopplat till den specifika formuleringen i Anthropics användarvillkor och licensavtal med banken .
Enligt Reuters och Financial Times är en central förklaring att Anthropics licensvillkor uppges undanta ”Greater China”. Det innebär att Claude aldrig officiellt har varit tillgängligt i Hongkong . Det har dessutom rapporterats om ett amerikanskt exportkontrolldirektiv som krävde att Anthropic tillfälligt skulle begränsa utländska medborgares tillgång till de nyaste modellerna, med en period av global avstängning som följd .
Effekten blev ojämn: Hongkongteam kunde inte längre använda ett verktyg som kollegor på andra marknader fortfarande hade tillgång till.
Den 24 juli 2026 skrev Bernard Chan, Hongkongbaserad affärsman och offentlig person, i en opinionsartikel i South China Morning Post att tjänstemän ofta talar om AI som ”nästa industriella revolution” eller i termer av ”existentiella risker”. Sådana formuleringar säger enligt Chan för lite om hur AI faktiskt påverkar en stads dagliga verksamhet .
Hans huvudpoäng är att abstrakt retorik kan dölja mycket konkreta konsekvenser. Att Claude försvinner är inte bara ett internt företagsproblem, menar han, utan en signal om att AI behandlas som en strategisk tillgång – inte som neutral digital infrastruktur . Om Hongkongbaserade team förlorar verktyg som konkurrenter på andra platser kan använda, försvagas stadens position som internationellt finanscentrum.
Chan pekar också på hur snabbt tillgången kan försvinna. Regionala undantag i licensavtal och amerikanska exportkontroller gör att Hongkong inte kan utgå från att dagens AI-verktyg finns kvar i morgon. Därför bör stadens beslutsfattare, enligt honom, gå från stora framtidsvisioner till en praktisk plan för att säkra tillgången till den teknik som den globala finanssektorn använder .
Händelsen visar att AI-styrning i Hongkong inte bara handlar om reglering. Den handlar också om sårbarhet i leveranskedjan.
Hongkong befinner sig i skärningspunkten mellan amerikanska exportkontroller och Kinas suveränitetsanspråk. Avancerade AI-verktyg med amerikanskt ursprung kan dras tillbaka – inte nödvändigtvis för att Hongkong har brutit mot några regler, utan för att licenser och exportkontrollens geografi förändrar kartan över vem som får använda den mest avancerade tekniken och på vilka villkor.
Som Chan formulerar det är AI:s geopolitik inte längre en abstrakt diskussion. Den börjar avgöra vilka verktyg som är tillgängliga för vilka användare .
Hongkongs regering har samtidigt investerat i lokal AI-utveckling. Ett dokument från Legislative Council, Hongkongs lagstiftande råd, uppger att Innovation and Technology Fund fram till slutet av april 2026 hade finansierat över 390 AI-relaterade projekt med sammanlagt omkring 1,1 miljarder dollar .
Sådana satsningar kan stärka den lokala kapaciteten. Men Claude-fallet visar också begränsningen: även välfinansierade lokala initiativ ersätter inte automatiskt de specifika modeller som internationella banker använder, när tillgången till dessa modeller styrs av amerikansk exportpolitik och företagens licensvillkor.