AI Spark ska vinna Sydostasiens offentliga sektor – men länderna väntas spela på två planhalvor

USA beskriver flera huvudmål:

• Sydostasien ska bli ett fokusområde för amerikansk AI-export, med ambitionen att påskynda regionens digitala omställning och ekonomiska tillväxt .
• Amerikanska ambassader och andra diplomatiska beskickningar ska kunna bidra med logistiskt och rådgivande stöd, utöver direkt statligt stöd mellan länder .
• Initiativet ingår i ett större amerikanskt investeringspaket på 2,5 miljarder dollar för regionen .

I praktiken är tanken alltså att göra amerikanska AI-lösningar enklare och billigare för regeringar som vill använda tekniken i exempelvis myndigheter och annan offentlig verksamhet.

Ett uttalat försök att bromsa Kina

USA:s beskrivning av AI Spark är tydligt konkurrensinriktad. Washington vill att sydostasiatiska regeringar ska välja amerikanska AI-system i stället för att fastna i kinesiska tekniska ekosystem .

Analytiker och medier beskriver initiativet som:

• Ett direkt motdrag mot kinesiska AI-modeller, som redan har fått ett betydande genomslag inom regionens offentliga sektor och digitala ekonomi .
• Ett försök att hindra Kina från att bli den ledande AI-leverantören till resten av Asien – och i förlängningen även till andra delar av världen .
• Ett svar på Kinas strategi ”AI Plus” och förslaget om en World AI Cooperation Organization (WAICO). Den kinesiska modellen kombinerar öppna AI-modeller, utbildningscenter, teknisk träning och stöd till digital infrastruktur för att sprida kinesiska standarder i utvecklingsländer .

Skillnaden mellan erbjudandena är central. USA framhåller tekniskt ledarskap och mer avancerade lösningar, medan Kina ofta erbjuder omedelbart tillgänglig teknik till lägre kostnad. Hudson Institute bedömer att AI Spark är tänkt att minska just det gapet .

Därför väntas Sydostasien inte välja sida

Den vanligaste bedömningen bland analytiker är att länderna i regionen kommer att gardera sig och köpa in teknik från flera håll, snarare än att välja ett enda AI-block. För regeringar som behöver få ut konkreta resultat snabbt väger pris och tillgänglighet ofta tyngre än geopolitisk lojalitet.

Dubbel användning blir den pragmatiska vägen

Länder som Indonesien, Vietnam, Thailand och Filippinerna väntas kunna använda både amerikanska och kinesiska system, beroende på kostnad, tillgång och användningsområde .

Kinesiska modeller kan vara attraktiva för kostnadskänsliga offentliga tjänster, medan amerikanska system kan föredras för säkerhetskritiska eller mer avancerade tillämpningar .

Priset ger Kina ett försprång på kort sikt

Kinesiska AI-företag erbjuder i regel billigare alternativ. För utvecklingsländer som vill få omedelbar nytta av AI kan sådana erbjudanden vara svåra att tacka nej till, även om amerikansk teknik bedöms vara mer avancerad .

AI Spark ska delvis kompensera för den ekonomiska nackdelen genom finansiering och tekniskt stöd. Men enligt bedömningarna är prisskillnaden fortfarande betydande.

Länderna kan få olika strategier

En analys i Frontiers in Political Science delar in ASEAN-länderna i tre grupper utifrån deras AI-utveckling :

• Förtruppsländer: Singapore och Malaysia väntas i större utsträckning luta mot amerikanska avancerade system.
• Länder på väg ikapp: Indonesien, Filippinerna, Thailand, Vietnam och Brunei väntas kombinera leverantörer.
• Mer teknikberoende länder: Kambodja, Laos och Myanmar bedöms vara mer benägna att välja kinesiska ekosystem, bland annat på grund av lägre kostnader.

Indelningen är inte ett fast facit, men den illustrerar varför ett enhetligt svar från hela regionen är osannolikt.

Att hålla dörrarna öppna

Sydostasiatiska stater brukar undvika att binda sig helt till en stormakt. Samma princip väntas gälla för AI: amerikansk finansiering och kunskap kan tas emot samtidigt som kinesisk infrastruktur och billigare modeller fortsätter att användas .

För regeringarna innebär det större handlingsutrymme. De kan jämföra erbjudanden, pressa priser och välja teknik efter behov i stället för att låsa sig vid ett enda ekosystem.

Men strategin har också en långsiktig risk. The Diplomat varnar för att länder som bygger sin digitala framtid kring kinesisk AI gradvis kan bli beroende av kinesisk molninfrastruktur, digitala standarder, grundmodeller, identitetssystem och utbildning .

Beslutsfattare i regionen känner till risken, men kan ändå acceptera den om alternativen från USA innebär högre kostnader eller tar längre tid att införa .

Slutsatsen: ingen snabb segrare

På kort sikt väntas ingen tydlig vinnare träda fram. Sydostasiens regeringar kommer sannolikt att föra en flerlinjig och opportunistisk politik: ta emot AI Sparks ekonomiska och tekniska stöd, men fortsätta använda kinesiska modeller där de ger bättre valuta för pengarna .

För USA blir utmaningen därför större än att bara erbjuda bättre teknik. Washington måste också erbjuda lösningar som är tillräckligt billiga, snabba att införa och praktiskt användbara. Annars kan Sydostasien mycket väl fortsätta spela på två planhalvor – och låta både USA och Kina betala för den digitala utvecklingen.