Kinas exportskifte: Därför kan utvecklingsländer vinna – inte förlora – på kinesisk handel

De centrala siffrorna kommer från handelsdata som återgetts i en opinionsartikel i South China Morning Post och stöds av flera institutionella analyser:

• Insatsvaror – exempelvis komponenter, delar och halvfabrikat som används i annan tillverkning – ökade från ungefär 42 procent av Kinas export 2017 till cirka 46 procent 2023 .
• Konsumentvaror – färdiga produkter som konkurrerar direkt med lokala tillverkare – minskade från omkring 36 till cirka 33 procent .
• Kapitalvaror, som maskiner och fabriksutrustning, låg kvar på ungefär 20 procent av exporten . Värdet av kapitalvaruexporten ökade samtidigt med 32 procent mellan 2021 och 2024, medan exporten av konsumentvaror i stort sett stod stilla .

McKinsey Global Institute beskriver samma riktning: Kina exporterade mer produktionsinsatser och kapitalvaror, samtidigt som exporten av färdiga produkter minskade . En analys från USA:s centralbank Federal Reserve visar dessutom att den kinesiska exportexpansionen i allt högre grad är koncentrerad till uppströmsledet i värdekedjorna och till högteknologiska sektorer .

I Asien och Stillahavsområdet är utvecklingen särskilt tydlig. Enligt IMF består mer än 60 procent av Kinas export till regionen av insatsvaror. Det understryker Kinas roll som leverantör till regionala produktionskedjor, snarare än enbart som exportör av färdiga produkter .

Tre sätt som Kina kan stärka industrin i utvecklingsländer

Argumentet är alltså inte att kinesisk export alltid är positiv, utan att exportens sammansättning kan skapa andra effekter än ren utslagning av lokala producenter.

1. Kinesiska komponenter ger arbete i lokal tillverkning

Utvecklingsländer importerar kinesiska delar och komponenter, använder dem i den egna tillverkningen och tillför därefter arbetskraft och lokalt innehåll. Produkterna kan sedan säljas på hemmamarknaden eller exporteras vidare.

En studie från Världsbanken fann att en enhets ökad exponering för kinesiska importerade insatsvaror var kopplad till en ökning på 19,7 procent av sysselsättningen i industrin i importerande länder. För import av färdiga varor syntes däremot ingen mätbar sysselsättningseffekt .

I Etiopien består 78,5 procent av importen från Kina av insatsvaror. Där var en enhets ökad exponering för kinesiska insatsvaror förknippad med en ökning på 9 procent av industrisysselsättningen .

2. Billigare maskiner sänker tröskeln för industrialisering

Industrialisering kräver maskiner, fabriksutrustning och andra kapitalvaror. När dessa kan köpas till lägre kostnad blir det lättare för företag i utvecklingsländer att starta eller bygga ut produktion.

Kinas export av kapitalvaror ökade med 32 procent mellan 2021 och 2024, medan exporten av konsumentvaror i huvudsak var oförändrad . USA:s handelskommission, USITC, konstaterar också att insatsvaror redan 2017 utgjorde den största enskilda andelen av Kinas varuexport, 43,3 procent, och att Kina har blivit en av världens största leverantörer av avancerade mellanprodukter .

3. Länder kopplas in i regionala produktionskedjor

När fabriker i exempelvis Sydostasien importerar kinesiska komponenter kan de bli en del av större regionala och globala värdekedjor. Världsbanken konstaterar att Kina i dag tenderar att exportera mer insatsvaror till låglöneländer i närområdet, vilket kan hjälpa dessa ekonomier att delta i globala produktionsnätverk .

USITC beskriver samtidigt Kinas fördjupade integration i regionala produktionsnätverk och landets roll som leverantör av avancerade mellanprodukter . IMF noterar att den regionala handeln med insatsvaror i Asien och Stillahavsområdet ökade kraftigt kring 2017, i takt med att regionens exponering mot Kina växte .

Men beroendet av Kina kan också öka

Det vore missvisande att beskriva utvecklingen som en enkel vinn-vinn-situation. Kinas uppströmsförflyttning kan hjälpa vissa länder, men samtidigt försvåra utvecklingen för andra.

USA–Kina-kommissionen för ekonomi och säkerhet pekar på att Kina, genom att tillverka fler komponenter på hemmaplan, har minskat sin import av tillverkade varor från tillväxtländer som Malaysia och Thailand. Det har krympt dessa länders möjligheter att leverera till den kinesiska marknaden . Kinas totala handelsöverskott inom tillverkningsindustrin ökade dessutom med 870 miljarder dollar mellan 2019 och 2024 .

Rhodium Group varnar för att kinesisk export av insatsvaror visserligen kan gynna utvecklingsländer på kort sikt, men att Kinas växande marknadsmakt samtidigt skapar nya sårbarheter . Länder kan bli beroende av kinesiska leverantörer och få svårare att själva klättra uppåt i värdekedjan.

Slutsats: mer än bara en ”Kina-chock”

Förskjutningen från 42 till 46 procent för insatsvaror och från 36 till 33 procent för konsumentvaror är verklig och stöds av analyser från bland andra IMF, Världsbanken, McKinsey, USITC och Federal Reserve .

Siffrorna stödjer bilden av att Kinas exportmaskin i allt högre grad levererar de komponenter och maskiner som andra länder behöver för att bygga industri – inte bara billiga färdiga produkter som konkurrerar ut lokala företag.

Effekten är tydligast i Asien och Stillahavsområdet och i länder som redan är integrerade i Kina-centrerade leveranskedjor. Men utvecklingen är inte universellt positiv. Vissa producenter i utvecklingsländer har förlorat marknadsandelar när Kina själv har flyttat uppåt i värdekedjan. Den mest rättvisande slutsatsen är därför att Kina både kan mata andra länders industrimotorer och göra dem mer beroende av Kina.