Generalmajor Ali Abdollahi, chef för Irans krigsledning, sade att USA ”i allt snabbare takt blåser liv i elden för ett fullskaligt regionalt krig” . Han anklagade samtidigt USA för att använda grannländernas ”kapital, resurser och infrastruktur som en sköld för sina egna intressen” och för att stärka Israels krigsmaskin .
En talesperson för det centrala Khatam al-Anbiya-högkvarteret uttryckte hotet ännu mer direkt: ”Slå mot vår infrastruktur, så slår vi mot en viktigare och mer omfattande infrastruktur hos er” .
De mål som Iran har nämnt omfattar energi-anläggningar, it-system och avsaltningsanläggningar. Det är samhällskritisk infrastruktur som kan få konsekvenser både för militära operationer och för civilbefolkningen runt Persiska viken .
CBS News rapporterade den 31 juli, med hänvisning till flera källor, att USA och Israel förbereder vad som skulle bli ”en av de hårdaste bombkampanjerna hittills” mot Irans energiinfrastruktur . De rapporterade målen omfattar:
Enligt uppgifterna kan attackerna genomföras under helgen 1–2 augusti . CBS rapporterade också att det diskuterades om operationen skulle kunna avslutas före finansmarknadernas öppning på måndagen, eftersom en attack väntas få konsekvenser för den amerikanska och globala ekonomin. Någon fastställd sluttid fanns dock inte . Israel ska ha informerats och samordna planeringen med USA .
Axios rapporterade separat att Trump överväger flyganfall mot Irans energiinfrastruktur inom några dagar för att pressa Teheran att acceptera amerikanska villkor för en vapenvila. Enligt rapporten hade presidenten ännu inte fattat något slutligt beslut .
Den nuvarande situationen är resultatet av en snabb serie sammanbrott och vedergällningar under juli.
USA:s president Donald Trump och Irans president Masoud Pezeshkian undertecknade den 17 juni ett samförståndsavtal, ett så kallat MoU, med villkor för att avsluta striderna och åter öppna Hormuzsundet. Avtalet inledde en 60 dagar lång period av tekniska förhandlingar om Irans kärnenergiprogram .
Den diplomatiska öppningen försvagades när amerikanska flyganfall mot iranska mål intensifierades i början och mitten av juli . Den 15 juli förklarade Irans chefsförhandlare Mohammed Bagher Ghalibaf att fredsuppgörelsen var ogiltig och att de iranska väpnade styrkorna hade ”full handlingsfrihet” mot amerikansk ”aggression” . Den 18 juli meddelade Irans statliga tv officiellt att landet inte längre skulle följa MoU-avtalet .
Efter nästan två veckor av intensiva attacker gjorde USA och Iran ett två dagar långt uppehåll den 26–27 juli för att försöka återuppta förhandlingarna . Pausen kom efter amerikanska angrepp mot iranska kustområden och infrastruktur samt iranska drönar- och robotattacker mot USA-allierade länder i Persiska viken .
En amerikansk attack hade dessutom träffat en avsaltningsanläggning i Iran och lämnat omkring 10 000 människor utan vatten .
Den 28 juli avfyrade Iran flera ballistiska robotar mot en amerikansk militärbas i Jordanien, enligt uppgifter som USA:s centralkommando CENTCOM beskrev som ett ”överraskningsförsök” . Samtliga robotar sköts ned, men attacken blev den första ballistiska missilattacken mot amerikanska styrkor i denna eskalering .
CENTCOM bekräftade att attacken hade sitt ursprung i Iran och att amerikanska styrkor fortsatt var på hög beredskap . Trump sade därefter att USA skulle ge Iran ”en omgång” som svar .
Hormuzsundet – den strategiskt viktiga sjövägen ut från Persiska viken – har flera gånger stängts eller hotats under konflikten. Iran har kallat sundet en ”okränkbar röd linje” .
Mot slutet av juli varnade analytiker för att ett fullskaligt regionalt krig där energianläggningar angrips på båda sidor kan störa den globala oljeförsörjningen från Persiska viken allvarligt . Ghalibaf skrev på plattformen X: ”I en region där vi inte säljer olja kommer ingen att sälja olja” .
Den 1 augusti var situationen därför fortfarande extremt instabil. USA:s slutliga beslut om nya attacker var inte offentligt bekräftat, medan Irans löfte om vedergällning var tydligt.