FIFAs officiella argument var att kapitalet skulle användas till fotbollsutveckling genom medlemsförbunden. Men planeringen hade skett i stort sett bakom stängda dörrar och med begränsad förankring .

Fyra dagar av sammanbrott

Dag 1–2: Kontinentalförbunden gör uppror

Motståndet växte snabbt när detaljerna blev kända.

• UEFA kallade till ett krismöte med sina 55 medlemsförbund. Samtliga röstade för att bojkotta alla FIFA-tävlingar om planen genomfördes . Ett sådant beslut skulle vara särskilt kännbart eftersom Europa står för en mycket stor del av FIFAs intäkter från tv-rättigheter och sponsring.
• CONCACAF, som samlar 41 medlemsförbund i Nord- och Centralamerika samt Karibien, avvisade planen. Förbundet hänvisade till ”allvarlig oro över bristen på en korrekt beslutsprocess” och en ”konstgjort kort tidsfrist” .
• AFC, det asiatiska fotbollsförbundet, anslöt sig till kritiken. AFC:s ordförande och FIFA-vicepresident Sheikh Salman bin Ibrahim Al Khalifa angrep offentligt både förslaget och Infantinos sätt att driva det .

Inom 48 timmar hade minst 96 av FIFAs 211 medlemsförbund öppet avvisat planen .

Dag 3: Den omstridda tidsfristen

En läckt skrivelse från Infantino till samtliga 211 medlemsförbund gjorde konflikten ännu större. Förbunden fick till den 19 september 2026 på sig att ta ställning – bara 53 dagar efter presentationen .

Skrivelsen innehöll samtidigt ett ekonomiskt erbjudande med två nivåer:

• Förbund som stödde planen skulle få 40 miljoner dollar i finansiering över fyra år.
• Förbund som motsatte sig planen skulle få 10 miljoner dollar, alltså 75 procent mindre .

Flera kontinentalförbund beskrev upplägget som påtryckande. De sade också att de hade blivit tagna på sängen och inte fått möjlighet att delta i någon tidigare konsultation . UEFA ansåg att erbjudandet på 40 miljoner dollar ”korsade en gräns” .

Dag 4: Protesten inifrån FIFA

Den hårdaste kritiken kom till slut från FIFAs egna led.

Den 31 juli avgick Carlos Cordeiro, Infantinos seniorrådgivare och tidigare chef för USA:s fotbollsförbund, med omedelbar verkan . Cordeiro, som även har en bakgrund som bankir på Goldman Sachs, sade att han inte hade varit delaktig i förslaget och att han motsatte sig det utan förbehåll.

”Det är en dålig affär för FIFAs medlemsförbund, en dålig affär för fotbollen och en dålig affär för sportens långsiktiga framtid”, sade han .

Några timmar senare gick även Kevin Lamour, FIFAs operativa chef, ut offentligt mot planen. Han sade att han och delar av personalen hade hållits utanför processen och kallade förslaget ”en persons projekt” – en tydlig hänvisning till Infantino .

FIFA backar – planen skrotas

På kvällen den 31 juli, efter fyra dagar av växande motstånd, drog Infantino tillbaka hela förslaget .

”Efter att noggrant ha lyssnat på alla synpunkter har det blivit tydligt att projektet har skapat splittring av en sådan omfattning att det, oavsett stödnivå, inte längre ligger i linje med det ursprungliga målet”, sade han i ett uttalande . Han medgav också att planen hade ”skapat mycket turbulens” .

FIFA hade tidigare hävdat att den planerade konsultationen störts av ”felaktiga medieuppgifter” och sagt att processen skulle fortsätta . Den linjen övergavs när det interna och externa motståndet blev omöjligt att ignorera.

Vad händer med Infantino?

Krisen har kraftigt försvagat Infantinos ställning som FIFA-president . Storbritanniens premiärminister Andy Burnham och La Liga-presidenten Javier Tebas har krävt hans avgång . En omvalskampanj som tidigare sågs som närmast självklar uppges nu vara i fara.

För stunden förblir VM och FIFAs övriga tävlingar under medlemsförbundens befintliga struktur. FIFA måste i stället återgå till en mer traditionell modell för utvecklingsfinansiering och använda delar av sina befintliga reserver på omkring 4 miljarder dollar, snarare än att ta in ett engångskapital från privata investerare.

Det snabbaste resultatet av krisen är därmed tydligt: VM-rättigheterna såldes inte. Det långsiktiga priset för den misslyckade planen kan däremot bli högre för Infantino – i form av minskat förtroende både utanför och innanför FIFA.

FIFAs officiella argument var att kapitalet skulle användas till fotbollsutveckling genom medlemsförbunden. Men planeringen hade skett i stort sett bakom stängda dörrar och med begränsad förankring .

Fyra dagar av sammanbrott

Dag 1–2: Kontinentalförbunden gör uppror

Motståndet växte snabbt när detaljerna blev kända.

• UEFA kallade till ett krismöte med sina 55 medlemsförbund. Samtliga röstade för att bojkotta alla FIFA-tävlingar om planen genomfördes . Ett sådant beslut skulle vara särskilt kännbart eftersom Europa står för en mycket stor del av FIFAs intäkter från tv-rättigheter och sponsring.
• CONCACAF, som samlar 41 medlemsförbund i Nord- och Centralamerika samt Karibien, avvisade planen. Förbundet hänvisade till ”allvarlig oro över bristen på en korrekt beslutsprocess” och en ”konstgjort kort tidsfrist” .
• AFC, det asiatiska fotbollsförbundet, anslöt sig till kritiken. AFC:s ordförande och FIFA-vicepresident Sheikh Salman bin Ibrahim Al Khalifa angrep offentligt både förslaget och Infantinos sätt att driva det .

Inom 48 timmar hade minst 96 av FIFAs 211 medlemsförbund öppet avvisat planen .

Dag 3: Den omstridda tidsfristen

En läckt skrivelse från Infantino till samtliga 211 medlemsförbund gjorde konflikten ännu större. Förbunden fick till den 19 september 2026 på sig att ta ställning – bara 53 dagar efter presentationen .

Skrivelsen innehöll samtidigt ett ekonomiskt erbjudande med två nivåer:

• Förbund som stödde planen skulle få 40 miljoner dollar i finansiering över fyra år.
• Förbund som motsatte sig planen skulle få 10 miljoner dollar, alltså 75 procent mindre .

Flera kontinentalförbund beskrev upplägget som påtryckande. De sade också att de hade blivit tagna på sängen och inte fått möjlighet att delta i någon tidigare konsultation . UEFA ansåg att erbjudandet på 40 miljoner dollar ”korsade en gräns” .

Dag 4: Protesten inifrån FIFA

Den hårdaste kritiken kom till slut från FIFAs egna led.

Den 31 juli avgick Carlos Cordeiro, Infantinos seniorrådgivare och tidigare chef för USA:s fotbollsförbund, med omedelbar verkan . Cordeiro, som även har en bakgrund som bankir på Goldman Sachs, sade att han inte hade varit delaktig i förslaget och att han motsatte sig det utan förbehåll.

”Det är en dålig affär för FIFAs medlemsförbund, en dålig affär för fotbollen och en dålig affär för sportens långsiktiga framtid”, sade han .

Några timmar senare gick även Kevin Lamour, FIFAs operativa chef, ut offentligt mot planen. Han sade att han och delar av personalen hade hållits utanför processen och kallade förslaget ”en persons projekt” – en tydlig hänvisning till Infantino .

FIFA backar – planen skrotas

På kvällen den 31 juli, efter fyra dagar av växande motstånd, drog Infantino tillbaka hela förslaget .

”Efter att noggrant ha lyssnat på alla synpunkter har det blivit tydligt att projektet har skapat splittring av en sådan omfattning att det, oavsett stödnivå, inte längre ligger i linje med det ursprungliga målet”, sade han i ett uttalande . Han medgav också att planen hade ”skapat mycket turbulens” .

FIFA hade tidigare hävdat att den planerade konsultationen störts av ”felaktiga medieuppgifter” och sagt att processen skulle fortsätta . Den linjen övergavs när det interna och externa motståndet blev omöjligt att ignorera.

Vad händer med Infantino?

Krisen har kraftigt försvagat Infantinos ställning som FIFA-president . Storbritanniens premiärminister Andy Burnham och La Liga-presidenten Javier Tebas har krävt hans avgång . En omvalskampanj som tidigare sågs som närmast självklar uppges nu vara i fara.

För stunden förblir VM och FIFAs övriga tävlingar under medlemsförbundens befintliga struktur. FIFA måste i stället återgå till en mer traditionell modell för utvecklingsfinansiering och använda delar av sina befintliga reserver på omkring 4 miljarder dollar, snarare än att ta in ett engångskapital från privata investerare.

Det snabbaste resultatet av krisen är därmed tydligt: VM-rättigheterna såldes inte. Det långsiktiga priset för den misslyckade planen kan däremot bli högre för Infantino – i form av minskat förtroende både utanför och innanför FIFA.