Den 1 augusti var planen borta. På vägen dit hade motståndet vuxit till en ovanlig samling av europeiska och globala fotbollsaktörer.
Den europeiska fotbollsorganisationen UEFA blev den tydligaste och snabbaste motståndaren. UEFA sade att organisationen och dess 55 medlemsförbund skulle bojkotta alla FIFA-tävlingar om planen genomfördes. Förbundet kallade förslaget oansvarigt och slog fast att ”fotbollens själ och styrning inte är till salu” .
UEFA höll krismöten och beskrev initiativet som ett steg över en ”farlig gräns”. De 55 medlemsförbunden stod enhälligt bakom motståndet . Ett sådant bojkotthot skulle i praktiken riskera att slå undan förutsättningarna för FIFA:s största landslagsturneringar.
Även CONCACAF, organisationen för fotbollen i Nord- och Centralamerika samt Karibien, avvisade planen efter ett extrainsatt möte den 30 juli 2026. Organisationen har 41 medlemsförbund .
Den asiatiska fotbollskonfederationen AFC uttryckte också stark oro och sade att den hade tagits på sängen av förslaget . Kritiken handlade inte bara om investerarna, utan också om hur beslutet hade förberetts och presenterats utan tillräckliga samråd.
På klubbnivå anslöt sig Real Madrid och Juventus formellt till motståndet den 31 juli, enligt Bloomberg. Klubbarna hävdade att FIFA saknar befogenhet att avskilja sin kommersiella verksamhet och sälja en ägarandel till en extern investerare .
Deras invändning var i grunden juridisk och principiell: FIFA är en medlemsorganisation, inte ett vanligt företag. Enligt kritikerna förvaltar organisationen VM-rättigheterna för medlemsförbunden och den bredare fotbollsgemenskapen – den kan därför inte agera som om den ensam äger hela tillgången.
Tyska fotbollsföreträdare, däribland DFB-ordföranden Bernd Neuendorf, kallade planen ett ”direkt angrepp på fotbollen” och ”motbjudande”. Bundesliga-klubbarna stod bakom motståndet .
Ett av de tydligaste tecknen på att planen saknade stöd kom inifrån FIFA:s egen närmaste krets.
Carlos Cordeiro, senior rådgivare åt Infantino och tidigare ordförande för USA:s fotbollsförbund, avgick med omedelbar verkan den 31 juli 2026 . Cordeiro hade dessutom suttit i Vita husets arbetsgrupp för VM.
I sitt uttalande kallade han FFE ”en dålig affär för fotbollen”. Han betonade också att han inte hade varit involverad i arbetet med förslaget och att han ”entydigt” motsatte sig det . Cordeiro blev den första FIFA-insidern att avgå på grund av planen .
Real Madrid, Juventus och andra kritiker menade att FIFA inte har något juridiskt eller konstitutionellt mandat att ensidigt flytta VM:s och landslagens kommersiella rättigheter till ett privat, vinstdrivande bolag och sälja andelar i det .
Det väckte en större fråga än själva finansieringen: vem äger egentligen fotbollens viktigaste tävlingar – den internationella organisationen, medlemsförbunden eller alla aktörer som tillsammans skapar sporten?
Klubbarnas argument var att de redan står för stora delar av de praktiska kostnaderna kring landslagsfotbollen. Det gäller bland annat spelarskador, lönekostnader under landslagsuttagningar och ett allt tätare matchprogram.
Samtidigt menade klubbarna att de inte får en rättvis andel av de kommersiella intäkterna. Om FIFA dessutom sålde en del av rättigheterna till privata investerare skulle klubbarna riskera att hamna ännu längre från intäktsströmmen – medan de fortfarande bar de ekonomiska och sportsliga riskerna .
De regionala konfederationerna sade att de inte hade konsulterats innan planen offentliggjordes . Motståndarna ansåg att FIFA försökte gå förbi den ordinarie beslutsprocessen genom att erbjuda varje medlemsförbund en direkt ekonomisk morot på 20 miljoner dollar .
Förslaget väckte också frågor eftersom Joshua Kushner, bror till Donald Trumps svärson Jared Kushner, väntades få en central roll. Hans investeringsbolag Thrive Eternal, även kopplat till Thrive Capital, förväntades leda den investerargrupp som skulle köpa minoritetsposten i FFE .
En källa nära Thrive Capital avvisade anklagelser om politisering och sade att Joshua Kushner inte har några kopplingar till Vita huset . Men kopplingen blev ändå en del av den intensiva granskningen av affären.
Den 1 augusti hade flera problem sammanfallit: ett samlat motstånd från de regionala konfederationerna, UEFA:s konkreta bojkotthot, avhoppet från en senior rådgivare och juridiska invändningar från mäktiga klubbar.
Tillsammans gjorde detta planen politiskt och praktiskt ohållbar. Infantino övergav förslaget, och FIFA bekräftade att FFE inte skulle genomföras .
Det var alltså inte en enda motståndare som stoppade World Cup-planen. Det var den ovanliga bredden i motståndet – från UEFA till CONCACAF och AFC, från Real Madrid och Juventus till tyska klubbar och från organisationens utsida till Infantinos egen rådgivarkrets – som fick FIFA-presidenten att backa.