Så mycket uran kan ha exporterats

Forskarna uppskattar att mellan 2 000 och 5 000 ton naturligt uran exporterades från Demokratiska republiken Kongo, ofta kallad Kongo-Kinshasa, i laster av kobolthydroxid under perioden 2000–2024 . Kobolthydroxid är ett mellanled i förädlingen av koboltmalm.

Enligt studien motsvarar mängden tillräckligt med uran för att framställa klyvbart material till ungefär 600–1 500 kärnvapen. Den skulle också kunna användas som bränsle i en vanlig lättvattenreaktor i 10–25 år .

Mindre än 10 procent av materialet verkar ha deklarerats offentligt och placerats under kontroll av Internationella atomenergiorganet, IAEA . Den största delen av transporterna gick till Kina, där omkring 95 procent av världens koboltraffinering uppges finnas .

Forskarna säger inte att det finns bevis för att uranet medvetet exporterades för vapenändamål. Problemet är i stället att materialet inte deklarerades. Därmed saknas begränsningar och insyn kring hur det kan användas .

Uran i gruvavfall kan spridas med vatten

Studien uppskattar dessutom att mellan 1 000 och 4 000 ton uran kan ha hamnat i gruvornas avfallsmassor, så kallade tailings. Där ska uranet delvis förekomma i kemiskt rörliga former .

Det innebär att ämnena kan transporteras vidare med regnvatten eller grundvatten. Följderna kan bli radioaktivt damm i luften samt förorening av mark och vatten nära gruvorna .

För gruvarbetare kan långvarig exponering för låga stråldoser innebära ökade hälsorisker. Även radon, en radioaktiv gas som kan bildas av radioaktiva ämnen, kan bidra till högre cancerrisk och andra hälsoproblem .

Kongolesiska myndigheter söker enligt rapporteringen internationell finansiering för att installera strålningsdetektorer på lastbilar som lämnar landet .

Varför fyndet väcker kärnsäkerhetsoro

Eftersom uranet inte rapporterats till IAEA omfattas det inte av samma kontroll och redovisning som deklarerat kärnmaterial. Forskarna varnar därför för att det i teorin skulle kunna hamna i ett civilt kärnenergiprogram eller i ett militärt program utan tillräcklig tillsyn .

Studien bygger vidare på forskning som Manzuk presenterade vid Princeton i oktober 2025. Med hjälp av geologiska och kemiska modeller undersökte forskarna hur uran och kobolt förekommer tillsammans i malm och hur koboltutvinningen kan ha skapat en indirekt väg för uranexport .

För att följa materialets väg kombinerade teamet uppgifter om mineralfördelning, geokemiska data, handelsregister från enskilda gruvor och kemiska modeller av koboltförädling .

Forskarna vill se hårdare kontroll

Studien pekar ut flera åtgärder som bör genomföras skyndsamt :

• En omfattande nationell kartläggning och revision av gruvnäringen i Kongo.
• Nya regler för att skilja uran från koboltkedjan.
• Regelbundna analyser av kobolthydroxid före export.
• Strålningsmätningar för gruvarbetare och bättre kontroll av arbetsmiljön.
• Övervakning som säkerställer att gruvdriften sker på ett miljömässigt ansvarsfullt sätt.
• På längre sikt: att förädla kobolt till metall i Kongo i stället för att exportera rå kobolthydroxid, så att uran inte följer med mellanprodukten ut ur landet.
• Förbättrad redovisning av både uranutvinning och transporter som ett första brådskande steg.

”Utifrån det vi har kommit fram till behövs en omfattande nationell granskning av gruvnäringen i Kongo och nya regler för att skilja uran från koboltkedjan”, sade Philippe i ett pressmeddelande från universitetet .

Projektet genomfördes av forskare från Princeton och University of Wisconsin–Madison i samarbete med undersökande journalister från Lighthouse Reports och Financial Times .

Så mycket uran kan ha exporterats

Forskarna uppskattar att mellan 2 000 och 5 000 ton naturligt uran exporterades från Demokratiska republiken Kongo, ofta kallad Kongo-Kinshasa, i laster av kobolthydroxid under perioden 2000–2024 . Kobolthydroxid är ett mellanled i förädlingen av koboltmalm.

Enligt studien motsvarar mängden tillräckligt med uran för att framställa klyvbart material till ungefär 600–1 500 kärnvapen. Den skulle också kunna användas som bränsle i en vanlig lättvattenreaktor i 10–25 år .

Mindre än 10 procent av materialet verkar ha deklarerats offentligt och placerats under kontroll av Internationella atomenergiorganet, IAEA . Den största delen av transporterna gick till Kina, där omkring 95 procent av världens koboltraffinering uppges finnas .

Forskarna säger inte att det finns bevis för att uranet medvetet exporterades för vapenändamål. Problemet är i stället att materialet inte deklarerades. Därmed saknas begränsningar och insyn kring hur det kan användas .

Uran i gruvavfall kan spridas med vatten

Studien uppskattar dessutom att mellan 1 000 och 4 000 ton uran kan ha hamnat i gruvornas avfallsmassor, så kallade tailings. Där ska uranet delvis förekomma i kemiskt rörliga former .

Det innebär att ämnena kan transporteras vidare med regnvatten eller grundvatten. Följderna kan bli radioaktivt damm i luften samt förorening av mark och vatten nära gruvorna .

För gruvarbetare kan långvarig exponering för låga stråldoser innebära ökade hälsorisker. Även radon, en radioaktiv gas som kan bildas av radioaktiva ämnen, kan bidra till högre cancerrisk och andra hälsoproblem .

Kongolesiska myndigheter söker enligt rapporteringen internationell finansiering för att installera strålningsdetektorer på lastbilar som lämnar landet .

Varför fyndet väcker kärnsäkerhetsoro

Eftersom uranet inte rapporterats till IAEA omfattas det inte av samma kontroll och redovisning som deklarerat kärnmaterial. Forskarna varnar därför för att det i teorin skulle kunna hamna i ett civilt kärnenergiprogram eller i ett militärt program utan tillräcklig tillsyn .

Studien bygger vidare på forskning som Manzuk presenterade vid Princeton i oktober 2025. Med hjälp av geologiska och kemiska modeller undersökte forskarna hur uran och kobolt förekommer tillsammans i malm och hur koboltutvinningen kan ha skapat en indirekt väg för uranexport .

För att följa materialets väg kombinerade teamet uppgifter om mineralfördelning, geokemiska data, handelsregister från enskilda gruvor och kemiska modeller av koboltförädling .

Forskarna vill se hårdare kontroll

Studien pekar ut flera åtgärder som bör genomföras skyndsamt :

• En omfattande nationell kartläggning och revision av gruvnäringen i Kongo.
• Nya regler för att skilja uran från koboltkedjan.
• Regelbundna analyser av kobolthydroxid före export.
• Strålningsmätningar för gruvarbetare och bättre kontroll av arbetsmiljön.
• Övervakning som säkerställer att gruvdriften sker på ett miljömässigt ansvarsfullt sätt.
• På längre sikt: att förädla kobolt till metall i Kongo i stället för att exportera rå kobolthydroxid, så att uran inte följer med mellanprodukten ut ur landet.
• Förbättrad redovisning av både uranutvinning och transporter som ett första brådskande steg.

”Utifrån det vi har kommit fram till behövs en omfattande nationell granskning av gruvnäringen i Kongo och nya regler för att skilja uran från koboltkedjan”, sade Philippe i ett pressmeddelande från universitetet .

Projektet genomfördes av forskare från Princeton och University of Wisconsin–Madison i samarbete med undersökande journalister från Lighthouse Reports och Financial Times .