Den 23 juli 2026 avslöjades fallet i en gemensam granskning av Science och forskningsintegritetsorganisationen Retraction Watch . Händelsen har jämförts med He Jiankui-skandalen 2018 och har på nytt riktat strålkastarljuset mot säkerheten och tillsynen av Kinas snabbt växande biomedicinska sektor .
Mei hade Snijders–Blok–Campeau-syndrom, ett sällsynt genetiskt neuroutvecklingssyndrom som kan leda till försenad utveckling och kognitiva svårigheter, men som normalt inte är livshotande. Hennes tillstånd beskrevs som milt .
Omkring den 24 mars 2025 blev hon den första människan i världen att få en genredigeringsbehandling riktad mot hjärnan. Behandlingen gavs som en infusion i ryggmärgsvätskan. Den innehöll biljoner virusvektorer som skulle föra in en CRISPR-baserad så kallad base editor och korrigera den genetiska mutationen .
Inom några dagar fick Mei feber, slutade producera urin och drabbades av ett kraftigt fall i antalet blodplättar. Enligt sjukhusets senare bedömning var den troligaste dödsorsaken trombotisk mikroangiopati – livshotande mikroskopiska blodproppar – utlöst av en allvarlig immunreaktion mot virusvektorerna. Hon dog omkring sju dagar efter infusionen .
Föräldrarna, som i rapporteringen kallas Jason och Linda, betalade mer än 860 000 dollar för att finansiera utvecklingen och genomförandet av behandlingen . Upplägget har beskrivits som en form av ”pay-to-play”, där familjen själv betalade för att behandlingen skulle kunna genomföras. Den ekonomiska överenskommelsen redovisades inte i den senare Nature-artikeln . Föräldrarna uppger också att riskerna, inklusive risken att flickan skulle dö, tonades ned av vårdteamet .
Den ansvarige neuroforskaren Zilong Qiu skickade in ett manuskript till Nature i januari 2025, alltså innan Mei behandlades. Texten beskrev djurförsöken som låg till grund för den planerade behandlingen .
Efter Meis död reviderades manuskriptet. Den färdiga artikeln publicerades i februari 2026 i Nature och beskrev resultat från försök på djur, men nämnde inte den mänskliga behandlingen, dödsfallet, familjens finansiering eller flera allvarliga säkerhetssignaler från primatförsöken .
Enligt uppgifter bad föräldrarna Qiu att inte publicera artikeln efter dotterns död. Han gick ändå vidare med publiceringen .
Försöket registrerades inte heller på ClinicalTrials.gov, som drivs av USA:s National Institutes of Health, eller i Kinas motsvarande register . Det genomfördes som ett så kallat investigator-initiated trial, eller IIT – ett forskarinitierat försök vid ett enskilt sjukhus. Enligt den aktuella ordningen krävdes godkännande från Xinhua-sjukhusets interna etikkommitté, men inte från Kinas nationella läkemedelsmyndighet, NMPA .
De prekliniska försöken på icke-mänskliga primater innehöll tydliga varningssignaler. Tre av fyra apor som fick samma behandling utvecklade allvarliga biverkningar och behövde avlivas . Enligt granskningen informerades Meis föräldrar inte tillräckligt om dessa resultat innan behandlingen genomfördes .
Den dos som gavs till Mei låg dessutom över det intervall som stöddes av de tillgängliga prekliniska resultaten . Trots detta gick forskargruppen vidare med försöket på ett barn.
Fallet väcker frågor på flera nivåer:
Shanghai Jiao Tong University School of Medicine, som har ansvar för Xinhua-sjukhuset, meddelade den 26 juli 2026 att en särskild arbetsgrupp hade tillsatts för en ”omfattande utredning”. Lärosätet lovade att vidta ”allvarliga åtgärder” beroende på resultatet .
I slutet av juli hade Zilong Qiu inte stängts av eller avlägsnats från sin tjänst . Lokala hälsomyndigheter bötfällde Xinhua-sjukhuset med motsvarande omkring 3 600 dollar för bristande tillsyn av försöket .
Parallellerna till 2018 års He Jiankui-skandal är tydliga. He Jiankui skapade då världens första genredigerade barn med hjälp av CRISPR, trots att projektet genomfördes utanför etablerade etiska och regulatoriska ramar.
I båda fallen anklagas forskare för att ha prioriterat snabbhet, vetenskaplig prestige och internationell uppmärksamhet framför patientsäkerhet och transparens . Forskare och etikexperter som citerats i rapporteringen menar att det nya fallet visar att de systemfel som gjorde He Jiankuis experiment möjliga inte har lösts .
Fallet har lett till förnyade krav från både internationella bioetiker och kinesiska forskare på bland annat :
Fallet kan också leda till hårdare granskning av kinesiska genbehandlingsförsök från internationella tidskrifter och tillsynsmyndigheter . Samtidigt väcker det frågor om hur IIT-systemet är utformat i Kina – ett system som i detta fall gjorde det möjligt att genomföra världens första hjärninriktade genredigeringsförsök på människa utan nationellt godkännande .
I slutet av juli 2026 var det fortfarande oklart om Nature-artikeln skulle dras tillbaka eller korrigeras. Det var också oklart om Zilong Qiu skulle möta andra yrkesmässiga konsekvenser än universitetets interna utredning, och om reglerna för forskarinitierade kliniska försök skulle ändras .
Den mest grundläggande frågan gäller dock inte bara detta enskilda experiment: hur många andra experimentella behandlingar på desperata familjer kan pågå utan tillräcklig registrering, insyn eller oberoende tillsyn? Meis fall har gjort den frågan omöjlig att ignorera.