Fibromyalgi får en tydligare biologisk förklaring: 26 genetiska riskregioner och en oväntad koppling till HTT-genen

Studiens viktigaste slutsats är att ärftligheten för fibromyalgi framför allt är kopplad till hjärnvävnad och nervceller. Forskarna fann ingen motsvarande anrikning i vävnader som främst förknippas med muskler eller leder .

Det stärker bilden av fibromyalgi som ett neurologiskt syndrom – inte som en diffus åkomma utan biologisk förklaring eller som ett rent psykologiskt problem . Fynden säger däremot inte att psykologiska eller sociala faktorer saknar betydelse. Snarare tyder de på att flera biologiska och miljömässiga faktorer samverkar.

26 genetiska riskregioner – och en oväntad HTT-koppling

I en så kallad metaanalys av genomvida associationsstudier, eller GWAS, identifierade forskarna 26 oberoende genetiska riskregioner som var signifikant förknippade med fibromyalgi . En riskregion är ett område i arvsmassan där vissa DNA-varianter förekommer oftare hos personer med sjukdomen än hos jämförelsepersoner.

Den starkaste signalen gällde en kodande variant i HTT-genen . Genen är mest känd för sin koppling till Huntingtons sjukdom när den förändras på ett särskilt sätt. Den nya upptäckten betyder inte att fibromyalgi och Huntingtons sjukdom är samma tillstånd, men den antyder att de kan dela vissa biologiska mekanismer i nervsystemet.

Eftersom läkemedel som påverkar HTT redan prövas i kliniska studier mot Huntingtons sjukdom, väcker fyndet frågan om vissa behandlingar på sikt skulle kunna prövas även vid fibromyalgi. Det krävs dock nya studier innan man kan säga om en sådan läkemedelsanvändning är säker eller effektiv .

Forskarna pekade också ut GPR52, som reglerar HTT, samt CAMKV, DCC, DRD2/NCAM1, MDGA2 och CELF4. Samtliga har kopplingar till hjärnans eller nervernas funktion . Flera av generna har dessutom samband med kroppsliga och psykiatriska egenskaper som ofta förekommer samtidigt som fibromyalgi .

Varför drabbas fler kvinnor om den genetiska risken är likartad?

Omkring 75 procent av alla fibromyalgifall förekommer hos kvinnor . Därför var en central fråga om kvinnor och män har olika genetiska riskfaktorer.

Studien gav ett överraskande svar: den genetiska uppbyggnaden av fibromyalgi var i stort sett likadan mellan könen . De genetiska varianter som ökar risken verkar alltså huvudsakligen vara desamma hos kvinnor och män .

Skillnaden i förekomst kan i stället bero på andra faktorer, exempelvis:

• hormonella skillnader,
• hur smärta bearbetas i nervsystemet,
• skillnader i exponering för skador, sjukdomar eller långvarig stress.

Annan forskning om smärta på flera ställen i kroppen har hittat tusentals könsspecifika genetiska signaler . Dessa verkar dock inte vara lika starka drivkrafter för fibromyalgi i den aktuella studien.

Gemensamma genetiska mekanismer med andra sjukdomar

Fibromyalgi uppträder ofta tillsammans med andra smärt- och psykiatriska tillstånd. Den nya analysen ger en möjlig genetisk förklaring till varför.

Forskarna såg starka positiva genetiska samband mellan fibromyalgi och bland annat:

• ländryggssmärta,
• posttraumatiskt stressyndrom, PTSD,
• irritabel tarm, IBS,
• migrän,
• depression,
• suicidalitet,
• ADHD .

För flera av tillstånden låg den genetiska korrelationen över 0,7, vilket är ett starkt samband . Det betyder inte att fibromyalgi orsakar dessa sjukdomar – eller tvärtom. Däremot tyder det på att vissa gemensamma genetiska mekanismer i nervsystemet kan öka sårbarheten för flera tillstånd samtidigt .

Gener är en sårbarhet – inte ett öde

Forskarna betonar att genetiska varianter ensamma inte avgör vem som utvecklar fibromyalgi . Resultaten stödjer i stället en modell där gener och miljö samverkar.

En person kan bära flera genetiska varianter som ökar sårbarheten utan att någonsin utveckla sjukdomen. För att fibromyalgi ska bryta ut kan det dessutom krävas en eller flera utlösande faktorer, till exempel:

• fysisk skada eller operation,
• infektion, inklusive möjliga överlappningar med långcovid ,
• smärtsamma ledsjukdomar som artros eller reumatoid artrit ,
• långvarig stress ,
• svåra livshändelser .

Det kan förklara varför sjukdomen ibland debuterar efter en tydlig händelse, medan andra personer med liknande genetisk sårbarhet aldrig får symtom. Samtidigt behövs mer forskning för att förstå exakt hur dessa faktorer samverkar.

Vad kan resultaten leda till?

Studien förändrar inte behandlingen över en natt, men den ger forskningen en tydligare biologisk karta. På längre sikt kan resultaten bidra till:

• diagnostiska verktyg baserade på genetiska markörer ,
• biomarkörstyrd behandling som riktas mot specifika nervbanor,
• prövning av befintliga läkemedel i nya sammanhang, exempelvis behandlingar som utvecklas för Huntingtons sjukdom ,
• mer individanpassad riskbedömning och förebyggande insatser.

För personer med fibromyalgi är budskapet framför allt att sjukdomen får en allt tydligare biologisk förankring. Men studien visar inte att en enda gen orsakar tillståndet, och den innebär inte heller att ett genetiskt test i dag kan ställa diagnosen. Den pekar i stället ut en riktning för framtida forskning – mot nervsystemet, samspelet mellan gener och miljö samt mer träffsäkra behandlingar .