För användare med stETH är förändringen i praktiken automatiserad. Det är Lidos protokoll som hanterar migreringen – ingen åtgärd krävs från stakers .
Kärnan i uppgraderingen är EIP-7251 från Ethereums Pectra-uppgradering. Den höjde den maximala effektiva balansen per validator från 32 ETH till 2 048 ETH. Lido kan därmed slå samman många mindre validatorer till betydligt färre och större enheter .
Lidos prognos är att Ethereums totala validatoruppsättning minskar från ungefär 880 000 till omkring 628 000 – en nedgång på cirka 29 procent . När färre validatorer behöver skicka attesteringar under varje epoch kan även belastningen på konsensuslagret minska i ungefär samma storleksordning .
Det handlar alltså inte om att den stakade ETH:n försvinner, utan om att den fördelas om mellan färre validatorer med högre kapacitet.
CMv2 ändrar också de ekonomiska villkoren för Lidos professionella nodoperatörer. Under de första fem åren har systemet främst byggt på operatörernas rykte och historiska resultat. Nu måste samtliga 34 operatörer ställa en låst säkerhet i ETH, stETH eller wstETH .
En enda säkerhet gäller för operatörens samtliga validatorer. Den kan användas i ett nytt sanktionssystem vid exempelvis slashing, vidarekopplade belöningar eller längre driftstopp . Tanken är att operatörerna själva ska bära en större del av den ekonomiska risken för den infrastruktur de driver.
Operatörerna delas dessutom in i olika kategorier, bland annat Decentralization Operators, Extra Effort Operators och Public Good Operators – där den sistnämnda gruppen kan omfatta Ethereum-klientteam. Incitamenten ska anpassas efter respektive kategori .
Migreringen sker stegvis. Under perioden innan saldon flyttas över till de nya validatorerna går vissa belöningar förlorade. Lido uppskattar att detta innebär en minskning av protokollbelöningarna på cirka 0,28 procent per år. Det sker samtidigt som avkastningen på Ethereum-staking uppges ligga kring 3–3,5 procent per år .
Det är en protokollnivåeffekt och inte något som stETH-innehavare behöver hantera manuellt. Lido har inte meddelat att användare måste avspegla, flytta eller byta sina innehav på grund av CMv2 .
Migreringen genomförs i flera steg:
LDO-innehavare godkände CMv2 genom omröstning #203 på kedjan den 15–18 juli 2026. Omröstningen omfattade LIP-33 och LIP-35. Kontrakten distribuerades på Ethereum mainnet den 7 juli efter granskningar av Certora, Statemind, MixBytes och Composable Security .
I samma Lido Core-release lanserades även Community Staking Module v3 (CSMv3), som ska bredda kretsen av möjliga nodoperatörer .
En ny operatörstyp, Identified DVT Clusters (IDVTC), gör det möjligt för fristående stakers att driva distribuerade validatorer med DVT-mjukvara från Obol eller SSV. Säkerhetskravet kan ligga på omkring 1,5 ETH per nyckel, även om vissa uppgifter anger 0,5 ETH som en lägre gräns. Modellen stöder också inbyggd uppdelning av belöningar .
En separat, tillståndslös 0x02-modul för CSM är planerad till fjärde kvartalet 2026 . Med "tillståndslös" menas här att deltagare kan ansluta utan att först bli handplockade av Lido, så länge de uppfyller kraven och ställer nödvändig säkerhet.
Det befintliga CSM säkrar redan över 770 000 stakad ETH genom uppskattningsvis 335 aktiva operatörer. Det motsvarar cirka 8,5 procent av Lidos totala värde låst i protokollet .
CMv2 och CSMv3 är delar av en bredare ombyggnad av Lidos stakinginfrastruktur. Simple DVT Module håller på att avvecklas: dess 72 vanliga kluster har stängts och operatörerna har erbjudits vägar över till CSM .
En andra fas av CMv2, med planerad lansering under fjärde kvartalet 2026, ska införa anpassade avgiftskurvor, ett system med sanktioner för operatörer som presterar svagt och en så kallad validator-marknadsplats. Där ska stake kunna fördelas utifrån avgifter, resultat och bidrag till decentralisering .
Förändringarna bygger vidare på Lido V3 och de institutionella stVaults som lanserades i slutet av 2025 .