Ghanas stöd till de hemvändande omfattar ekonomiska bidrag, transport till destinationer inom landet, återanpassningsstöd, psykosocial rådgivning och förnödenheter .
Utrikesminister Samuel Okudzeto Ablakwa har bekräftat ett paket på GH¢5 500. Det består av ett återanpassningsbidrag på GH¢5 000 och ett rese- och transportbidrag på GH¢500. Därutöver får de återvändande förnödenheter från National Disaster Management Organisation, NADMO, samt kostnadsfri registrering i Ghanas nationella sjukförsäkringssystem, NHIS .
Det finns även uppgifter om hjälp med arbete och företagande, men det exakta beloppet GH¢15 500 som nämnts i vissa sammanhang har inte kunnat styrkas i det tillgängliga källmaterialet. Ibrahim Mahama har dessutom privat finansierat flygbiljetter för den senaste evakueringsfasen .
Nigerias president Bola Tinubu träffade inte personligen den särskilda delegation som Sydafrikas president Cyril Ramaphosa skickade till Abuja den 24 juli 2026 . Delegationen leddes av Ronald Lamola, Sydafrikas minister för internationella relationer och samarbete.
Besöket ägde rum samtidigt som ilskan växte efter uppgifter om att den nigerianske medborgaren Chika Ibe ska ha torterats och dödats av sydafrikansk polis i Kapstaden . Tinubu hänvisade i stället delegationen till statsministern för utrikesfrågor, Sola Enikanolaiye .
Det diplomatiska avståndstagandet har tolkats som ett tecken på Nigerias allt djupare frustration över våldet mot nigerianer och andra afrikanska migranter i Sydafrika. Enligt vissa rapporter vill Abuja dessutom att Pretoria först ratificerar ett centralt bilateralt säkerhetsavtal .
March and March är en sydafrikansk medborgarrörelse som grundades i mars 2024 och driver krav på hårdare åtgärder mot irreguljär migration. Rörelsen leds av Jacinta Ngobese-Zuma . Under 2026 har dess demonstrationer spridit sig till flera delar av landet och kopplats samman med våldsamma aktioner mot utlänningar .
Protesterna tog fart på allvar i slutet av april, när hundratals demonstranter samlades i Pretoria och Johannesburg . Rörelsen satte sedan den 30 juni som ett inofficiellt ultimatum för papperslösa migranter att lämna landet .
Den 1 juli marscherade tusentals människor i flera större sydafrikanska städer. Polis och privata säkerhetsvakter sattes in i stor omfattning, och fler än 900 personer greps efter att vissa marscher övergått i plundring och våld . Militären stod i beredskap i flera städer, medan företag stängde och utländska medborgare flydde från sina hem och verksamheter .
De sydafrikanska myndigheterna har beskrivit många av marscherna som fredliga, men rapporterna visar att en del demonstrationer urartade. Sydafrikanska myndigheter har också genomfört omfattande gripanden och återföranden av personer utan giltig rätt att vistas i landet. En BBC-rapport uppgav att polisen sagt att omkring 25 000 personer hade repatrierats vid den tidpunkten . Påståendet om att över 50 000 personer skulle ha repatrierats under en enda månad har däremot inte kunnat verifieras i det tillgängliga materialet.
Human Rights Watch publicerade den 20 maj en rapport om våldsamma, xenofobiska attacker mot afrikanska och asiatiska utländska medborgare. Organisationen uppgav att polisens och andra myndigheters reaktioner ofta varit otillräckliga . Human Rights Watch kopplade särskilt våldet till March and Marchs mobilisering .
I en uppföljning den 29 juni beskrev organisationen hur självutnämnda medborgargarden i Johannesburg gick från dörr till dörr och hämtade människor i deras hem. Flyktingar och asylsökande uppgav att de hade trakasserats, hotats eller utsatts för fysiska angrepp . Den 10 juli rapporterades ytterligare upptrappning i Johannesburg, Soweto och Durban .
Den Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter uttryckte redan den 27 april djup oro över de xenofobiska attackerna och vakternas agerande mot medborgare från andra afrikanska länder .
Krisen har fått återverkningar i relationerna mellan Sydafrika, Ghana och Nigeria. Ghana har valt att prioritera evakuering och stöd till sina medborgare, medan Nigeria har höjt den diplomatiska tonen. Afrikanska unionen och ECOWAS följer utvecklingen, men det tillgängliga källmaterialet bekräftar inte uppgifterna om att Ghana formellt har lämnat in en petition för att få frågan på dagordningen vid nästa AU-toppmöte.
Det som står klart är att våldet mot utländska medborgare har gått från lokala protester till en regional diplomatisk kris – samtidigt som migranter i flera sydafrikanska städer fortsatt uppges leva under hot och osäkerhet.