Drönare mot saudisk oljeinfrastruktur – och attacker mot tankfartyg: därför ökar oron i regionen

En ny drönarvåg rapporterades den 28 juli – den andra liknande incidenten på mindre än två dygn . Irak beordrade en utredning av anklagelserna. Saudiarabien sade samtidigt att landet förbehåller sig rätten att svara och uppmanade Bagdad att hindra att irakiskt territorium används som avfyrningsplats .

Huthiernas attacker mot tankfartyg

Några dagar tidigare, den 22–23 juli, sade Houthi-rörelsen – även kallad Ansar Allah – att den hade attackerat två saudiska oljetankfartyg, Encelia och Layla, i Röda havet . Enligt rörelsen användes ballistiska robotar, kryssningsrobotar och drönare . En saudisk nyhetsbyrå bekräftade senare att ett av fartygen stod i brand .

Huthierna hävdade att fartygen hade brutit mot en sjöblockad mot Saudiarabien som rörelsen hade deklarerat några dagar tidigare . Hotet omfattar enligt gruppens uttalanden saudisk sjöfart i Röda havet och har beskrivits som ett försök att skapa en andra flaskhals för den globala oljehandeln, vid sidan av Irans nästan helt stängda Hormuzsund .

EU kallade attacken mot ett oljetankfartyg ”oacceptabel och olaglig” och uppmanade huthierna att upphöra med handlingar som hotar internationell sjöfart och besättningars liv . FN:s generalsekreterare António Guterres varnade också för att hoten mot sjöfarten riskerar att driva konflikten mot en bredare regional upptrappning .

En paus – men ingen verklig avspänning

Attackerna kom efter omkring två veckor av intensiva amerikanska flygangrepp och iranska motangrepp. Den 25 juli stoppade USA nya militära operationer, medan Iran också avstod från nya motangrepp under de följande dagarna . Qatar, Förenade Arabemiraten och Pakistan arbetade samtidigt som medlare för att återuppta formella samtal mellan Washington och Teheran.

Vid samtal i Ankara i juni rapporterades ”uppmuntrande framsteg”. Ett 60 dagar långt uppehåll i vissa sanktioner hade dessutom kopplats till ett avtalat förhandlingsspår i det så kallade Islamabadmemorandumet .

Pausen var dock långt ifrån stabil. Den 8 juli förklarade president Donald Trump att ett interimsavtal var ”över”, efter iranska angrepp mot amerikanska mål i Bahrain och Kuwait. Reuters rapporterade senare att han inte upprepade beskedet vid Nato-toppmötet, vilket tydde på att uttalandet kan ha varit en del av ett taktiskt tryck snarare än ett definitivt sammanbrott .

Varför oljeinfrastrukturen är så viktig

Saudiarabien är en central aktör på energimarknaden, och oljeanläggningar samt transportleder är därför särskilt känsliga mål. Drönarattacker mot anläggningar i landet och hot mot tankfartyg kan både skada fysisk infrastruktur och få rederier att undvika området.

Efter de påstådda Houthi-attackerna steg oljepriserna, samtidigt som fler fartyg undvek delar av Röda havet och Persiska viken . Om både Röda havet och Hormuzsundet störs uppstår en så kallad tvåflaskhalsrisk för den globala oljemarknaden: färre transportvägar och högre kostnader för den trafik som ändå fortsätter.

Risken för att diplomatin spårar ur

Den geografiska spridningen är det som oroar omvärlden mest. En attack kommer från irakiskt territorium, en annan från Jemen, medan huvudkonflikten utspelar sig mellan USA och Iran. Det gör att regionala allierade och väpnade grupper kan fortsätta att trappa upp läget även när Washington och Teheran själva försöker hålla tillbaka.

USA och Saudiarabien genomförde som svar gemensamma angrepp mot miliser i Irak, enligt rapporter . Medlare har varnat för att fortsatta attacker kan kullkasta den pågående dialogen . FN har samtidigt uppmanat alla parter att visa största möjliga återhållsamhet och snabbt återuppta förhandlingarna .

I slutet av juli höll USA och Iran fortfarande tillbaka nya angrepp för tredje dagen i rad, men utrymmet för diplomati såg ut att krympa . Den centrala frågan är därför inte bara vem som avfyrade drönarna eller robotarna – utan om konflikten via sina allierade grupper kan fortsätta att växa trots att de två huvudaktörerna försöker skapa en paus.