Framgången står i skarp kontrast till situationen i Demokratiska republiken Kongo (Kongo-Kinshasa), där ett betydligt större utbrott av Bundibugyo-viruset fortsätter att växa snabbt.
Ugandas utbrott deklarerades i mitten av maj 2026 . Totalt bekräftades 20 fall: 15 personer hade smittats i Kongo och fört smittan vidare över gränsen, medan fem fall uppstod genom sekundär smittspridning i Uganda . Två kongolesiska medborgare avled. Dessutom avled en person med ett sannolikt fall .
Den sista bekräftade patienten skrevs ut från ett behandlingscenter efter två negativa testresultat . Därefter inleddes en 42 dagar lång period med förstärkt övervakning. Tidsperioden motsvarar två maximala inkubationstider för Bundibugyo-virus och används innan ett utbrott formellt kan förklaras över . Uganda rapporterade inga nya fall efter den 21 juni .
Myndigheterna pekar på smittspårning, behandling av samtliga bekräftade fall, karantän av kontakter och gränskontroller som centrala delar av insatsen .
Utbrottet i Kongo rapporterades först den 14 maj i provinsen Ituri . På omkring två månader nådde det över 2 000 bekräftade fall – en takt som oroar Världshälsoorganisationen (WHO). Under Ebola-utbrottet 2018–2019 tog det mer än tio månader att nå samma nivå i Kongo .
Tillgängliga rapporter visar hur snabbt siffrorna har stigit:
WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus sade den 16 juli att utbrottet växte snabbare än insatsen hann svara .
Smittan har också nått Europa genom importerade fall. I Frankrike insjuknade en läkare som återvänt från Kongo men tillfrisknade utan att smitta någon annan. Ett fall rapporterades även i Tyskland .
Den 27 maj stängde Uganda gränsen mot Kongo som en tillfällig åtgärd för att minska risken för ytterligare smittspridning . Undantag gjordes för:
Alla godkända inresande skulle genomgå hälsokontroller, dokumentation och fortsatt övervakning vid gränsen .
USA:s smittskyddsmyndighet CDC utfärdade den 27 maj en resevarning på nivå 4 – ”Res inte” – för både Uganda och Kongo. USA begränsade samtidigt icke-nödvändiga resor . Det amerikanska utrikesdepartementet använde samma högsta varningsnivå, och även Kanada införde reserestriktioner med hänvisning till utbrottet .
En av de största utmaningarna är att det saknas både licensierat vaccin och specifik behandling mot Bundibugyo-viruset .
Vaccinet Ervebo, som tillverkas av Merck, är godkänt mot arten Zaire ebolavirus – inte mot Bundibugyo . En experimentell vaccinkandidat kallad rVΔ/BDB-GP har visat överlevnadsfördelar i försök på apor, men är ännu inte licensierad .
Djurförsök tyder på att Ervebo kan ge ett visst korsskydd mot Bundibugyo, men resultaten kan inte automatiskt överföras till människor. I början av juli saknades kliniska bevis för ett sådant skydd . WHO har därför rekommenderat att Ervebo inte används utanför noggrant utformade forskningsstudier .
Africa Centres for Disease Control and Prevention, Africa CDC, och dess samarbetspartner förbereder kliniska studier i Kongo för att undersöka om Ervebo kan ge korsskydd mot Bundibugyo-viruset . Målet är bland annat att skydda vårdpersonal som arbetar längst fram i insatsen .
En human serologisk studie som publicerades i juli 2026 i New England Journal of Medicine fann tecken på att Ervebo kan ge ett partiellt skydd. Resultaten stärker motivet för att genomföra studien, men bevisar inte att vaccinet fungerar kliniskt mot Bundibugyo .
Afrikanska läkemedelsmyndigheten AMA har samtidigt varnat för att befintliga motåtgärder sannolikt inte ger ett tillräckligt skydd utan anpassning .
Smittskyddsinsatsen i östra Kongo bedrivs under svåra förhållanden. Vårdpersonal och behandlingscenter har attackerats, och utbrottsområdet sammanfaller med aktiva konflikter i provinserna Ituri, Norra Kivu och Södra Kivu .
Långvarig misstro mot myndigheter har dessutom försvårat smittspårning och säkra begravningar . När vårdpersonal inte kan nå drabbade områden och lokalsamhällen tvekar inför myndigheternas insatser blir varje nytt fall svårare att upptäcka och isolera.
Uganda visar därmed att ett begränsat gränsöverskridande utbrott kan stoppas genom snabb övervakning, smittspårning och behandling. Men utvecklingen i Kongo visar samtidigt hur sårbar regionen fortfarande är – särskilt när epidemin växer i ett konfliktområde och det saknas godkända medicinska motåtgärder.