Forskarna beskriver en tydlig och stadig nedgång över en halv miljard år, följd av ett särskilt brant fall under den senaste delen av perioden . NASA:s tillgängliga material anger däremot ingen enda procentsiffra för hur mycket stjärnbildningen totalt har minskat under hela 500-miljonersperioden.
För att rekonstruera utvecklingen delade forskarna in bilderna i tusentals mindre rutor, omkring 300 ljusår på varje sida. Genom att analysera stjärnornas färger och ljusstyrkor kunde de uppskatta när olika generationer av stjärnor bildades i varje område .
Förändringen är inte begränsad till en enskild del av Andromeda. Den syns över större delen av galaxens skiva, inklusive de ringstrukturer där den senare stjärnbildningen varit som mest koncentrerad .
Resultatet ger därmed en mer detaljerad bild än tidigare av hur en stor spiralgalax kan övergå från en aktiv fas till ett mer stillsamt, ”medelålders” tillstånd.
Den föreslagna förklaringen är att Andromeda gradvis håller på att tömma sitt förråd av gas – det råmaterial som krävs för att nya stjärnor ska kunna bildas . Forskarna tolkar utvecklingen som en del av galaxens långsamma övergång från en aktiv stjärnbildande spiral till en mer rofylld galax.
Det betyder inte att Andromeda har slutat bilda stjärnor helt. Däremot tyder kartläggningen på att processen har försvagats kraftigt och fortsätter att bromsa in.
M32, en mindre satellitgalax till Andromeda, har fått särskild uppmärksamhet. En separat akademisk analys av PHAST-data visar att det kraftiga fallet under de senaste cirka 40 miljoner åren är särskilt tydligt i regionen närmast M32 . Det pekar på en möjlig lokal koppling, men bevisar inte att M32 orsakade nedgången.
NASA:s huvudmaterial om den nya 500-miljonåriga utvecklingen anger inte uttryckligen M32 som orsaken . Tidigare Hubblestudier har undersökt möjliga tidigare växelverkningar mellan M32 och Andromeda, men det är en annan forskningsfråga än att fastställa orsaken till den nu kartlagda nedgången .
NASA:s rapport om studien pekar inte ut något specifikt framtida teleskop som ska följa upp resultaten. Forskarna beskriver i stället Hubblekartorna som en grundläggande referens som framtida observatorier kan bygga vidare på .
Den nya kartläggningen ger alltså inte ett slutgiltigt svar på varför Andromeda bromsar in, men den visar tydligt var och när förändringen har skett – och ger astronomerna ett betydligt bättre utgångsläge för att testa olika förklaringar.