Irans mål är att behålla långsiktig kontroll över sundet och införa ett avgiftssystem i samarbete med Oman . Före kriget passerade mer än 20 procent av världens kolväteproduktion genom Hormuzsundet, vilket gör frågan ekonomiskt och strategiskt betydelsefull .
Iran hävdar att landet ska vara ensam eller ledande aktör när avgifter för genomfart samlas in . Teheran föredrar ett strikt bilateralt arrangemang med Oman, där betalningarna i praktiken ska vara obligatoriska. Fartyg som inte betalar skulle enligt den iranska linjen kunna nekas passage .
Den 26 juli sade Iran att samtalen med Oman hade gjort framsteg, samtidigt som USA återupptog attacker mot Iran . Någon överenskommelse om den grundläggande styrningsfrågan finns dock inte.
Den 28 februari 2026 inledde USA och Israel en omfattande gemensam flygkampanj mot Iran, med kodnamnet Operation Epic Fury. Enligt uppgifterna dödades Irans högste ledare Ali Khamenei i attackerna, som följdes av hundratals iranska robotar mot Israel och Gulfstaterna .
Irans revolutionsgarde blockerade därefter trafiken genom sundet för fartyg som saknade tillstånd . Den 18 april stängde Iran sundet helt och öppnade eld mot fartyg efter att USA hade infört en marin blockad mot iranska hamnar .
Ett kortvarigt eldupphör kollapsade i början av juli efter att Iran attackerat kommersiella fartyg i sundet . USA återupptog sin marina blockad den 14 juli och genomförde flera vågor av flyganfall mot Iran. Iran svarade med attacker mot mål i Bahrain, Kuwait, Qatar, Jordanien och Oman .
Oman medlade indirekta samtal mellan USA och Iran i Muskat den 6 och 26 februari. Förhandlingarna handlade främst om Irans kärnprogram, men båda rundorna avslutades utan avtal och diplomaterna återvände till sina huvudstäder .
Den 28 februari sade Omans utrikesminister att Iran hade gått med på att aldrig lagra anrikat uran och beskrev freden som ”inom räckhåll” . Bara timmar senare inleddes USA:s och Israels flygkrig mot Iran, vilket slog sönder den diplomatiska processen.
I juni uppgav en amerikansk tjänsteman att Oman hade tagits bort från rollen som medlare mellan USA och Iran . Soufan Center beskrev i början av juli det amerikansk-iranska eldupphöret som uppenbart sammanbrutet .
Oman har lagt fram ett förslag om en gemensam regional mekanism – ett konsortium av länder i regionen – som skulle förvalta Hormuzsundet kollektivt . I den modellen skulle Iran inte ha ensam kontroll över vattenvägen .
Förslaget är inspirerat av Malackasundet. Där bidrar de som använder sundet frivilligt till kostnader för bland annat navigering, miljöskydd samt sök- och räddningsinsatser . Ett regionalt konsortium i Hormuz skulle kunna ansvara för sjösäkerhet, räddningsinsatser och andra former av samarbete. Deltagande och betalningar skulle vara frivilliga .
Oman har dessutom diskuterat en plan med två separata sjöfartskorridorer. Den södra korridoren skulle gå genom omanska vatten och fungera under villkor som liknar situationen före kriget. Den norra korridoren skulle gå genom iranska vatten och kunna omfattas av andra regler .
Iran har hittills motsatt sig konsortiemodellen eftersom den minskar landets ensidiga auktoritet . Skillnaden mellan förslagen är därmed tydlig: Oman vill förankra förvaltningen regionalt, medan Iran vill att kontrollen i huvudsak ska ligga hos Iran och Oman – med Iran som ledande part.
Hormuzsundet är fortfarande i huvudsak stängt för obehörig kommersiell sjöfart. USA:s blockad är aktiv och flyganfall fortsätter periodvis. Iran och Oman förhandlar vidare, men samtalen har fastnat i frågan om sundets framtida ledning.
Det centrala vägvalet står mellan Irans bilaterala modell, där Teheran vill behålla kontrollen och ta ut avgifter, och Omans regionala konsortium, där flera länder skulle dela ansvaret och betalningarna i grunden vara frivilliga. Något heltäckande eldupphör eller avtal om att åter öppna sundet har ännu inte slutits.