EU:s dubbla besked om USA:s nya tullar

Kommissionens hållning kan därför sammanfattas så här: nivån var förenlig med avtalet, men grunden för tullarna var inte därmed accepterad. EU försökte hålla fast vid handelsöverenskommelsen utan att ge intryck av att godkänna en bredare amerikansk tullpolitik.

EU-ledare avvisade påståendena om tvångsarbete

EU-företrädare och andra handelspartner reagerade betydligt skarpare på USA:s motivering än på själva tullnivån.

• EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Kaja Kallas, sade att USA:s grund för tullarna var ”obefogad” .
• Bernd Lange, ordförande för Europaparlamentets handelsutskott, hade redan i juni kallat eventuella tullar utöver Turnberryöverenskommelsen ”oacceptabla”. Han avvisade också påståendet att EU inte hade vidtagit tillräckliga åtgärder mot tvångsarbete .
• Olof Gill sade att kommissionen skulle analysera USA:s utredningsresultat noggrant, men kallade tullar som införs på dessa grunder ”omotiverade” .
• Även företrädare för andra berörda länder protesterade och menade att anklagelserna fungerade som ett svepskäl för nya tullar. Flera av de utpekade länderna hade redan egna regler mot import av varor som producerats med tvångsarbete .

EU har dessutom antagit en egen förordning om tvångsarbete. Den förbjuder försäljning på EU-marknaden av varor som har producerats med tvångsarbete, oavsett om de har tillverkats inom eller utanför unionen. Reglerna ska börja tillämpas den 14 december 2027 .

Turnberryavtalet satte ett tak – inte ett tullgolv

Bakgrunden går tillbaka till den 27 juli 2025, då USA:s president Donald Trump och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen slöt en politisk ramöverenskommelse i Turnberry i Skottland.

Avtalet innebar ett amerikanskt tulltak på 15 procent för de flesta EU-exporter. I gengäld lovade EU att avskaffa tullar på amerikanska industrivaror och ge förmånsbaserat marknadstillträde för vissa amerikanska jordbruks- och fiskeriprodukter . Detaljerna bekräftades i ett gemensamt uttalande den 21 augusti 2025 .

Taket var just ett tak, inte en garanterad tullnivå. Därför kunde USA enligt avtalets konstruktion införa en tull på 10 procent utan att formellt överskrida 15-procentsgränsen. Däremot förblev frågan om ytterligare tullar och hur olika avgifter skulle räknas samman politiskt känslig.

EU:s del av överenskommelsen började gälla den 1 juli 2026. Den innebär bland annat att många amerikanska varor får sänkta eller helt avskaffade tullar på EU-marknaden . Europaparlamentet hade dessförinnan röstat för att godkänna genomförandet med 440 röster mot 151, medan 50 ledamöter avstod .

En ratificering präglad av press från Washington

Vägen fram till genomförandet var långt ifrån konfliktfri. Trump hade krävt att EU skulle ratificera avtalet senast den 4 juli 2026 – USA:s 250-årsdag – och hotat med betydligt högre tullar om unionen inte gjorde det .

Europaparlamentet antog sin förhandlingsposition i mars. Den 20 maj nådde parlamentet och medlemsländerna en preliminär överenskommelse om lagstiftningen som skulle genomföra EU:s åtaganden . Den slutliga omröstningen den 16 juni blottlade samtidigt den politiska splittringen kring avtalet.

Det skapade ett besvärligt läge för kommissionen. Den ville genomföra den uppgörelse som skulle förhindra en tulleskalering, men behövde också hantera kritiken mot att EU hade gått med på amerikanska tullar och eftergifter under stark press.

Högsta domstolens beslut tvingade fram en ny rättslig väg

Den amerikanska tullpolitiken förändrades också av ett juridiskt bakslag. Den 20 februari 2026 slog USA:s högsta domstol fast, med röstsiffrorna 6–3, att presidenten inte kan använda International Emergency Economic Powers Act, IEEPA, för att införa breda och omfattande tullar .

IEEPA är en lag som ger presidenten långtgående befogenheter vid nationella nödlägen. Domstolens beslut innebar att lagen inte gav tillräckligt stöd för att ta ut tullar, vilket undanröjde den rättsliga grunden för den tidigare tillfälliga globala tullnivån på 10 procent .

Administrationen behövde därför luta sig mot en annan lagbestämmelse: Section 301 i 1974 års handelslag. Den vägen kräver formella utredningar och slutsatser om orättvisa eller skadliga handelsmetoder hos handelspartner.

Section 301 gjorde tvångsarbete till den nya utlösande grunden

Den 2 juni 2026 offentliggjorde USA:s handelsrepresentant, USTR, resultat från 60 Section 301-utredningar. Slutsatsen var att de berörda länderna inte hade gjort tillräckligt för att stoppa varor som producerats med tvångsarbete från att komma in på deras marknader .

Tullarna den 24 juli blev resultatet av detta nya upplägg. De ersatte det tidigare IEEPA-baserade systemet efter att den tillfälliga tullregimen hade löpt ut, medan påståendena om tvångsarbete användes som rättslig grund under Section 301 .

Skillnaden är viktig. Section 301 är långsammare och mer avgränsad än ett presidentbeslut baserat på nödbefogenheter. Samtidigt kan tullar som införs efter formella utredningar bli svårare för en framtida administration att snabbt riva upp .

Vad beskedet betyder framåt

EU:s reaktion visar att handelsavtalet fortfarande fungerade som en spärr mot en större transatlantisk konflikt – men inte som en lösning på den underliggande oenigheten.

Bryssel kunde konstatera att den nya 10-procentstullen höll sig inom Turnberryavtalets 15-procentstak. Däremot avvisade EU påståendet att unionen skulle sakna effektiva regler mot tvångsarbete. Det återstår också en risk för att fler amerikanska utredningar, exempelvis om europeisk industrikapacitet eller läkemedelspriser, kan sätta press på tulltaket .

Den försiktiga välkomsten var därför i praktiken ett försök att köpa stabilitet: EU accepterade att tullnivån formellt rymdes inom avtalet, samtidigt som man fortsatte bestrida den amerikanska motiveringen och bevaka att nya åtgärder inte staplas ovanpå varandra.