Det innebär i praktiken att en återöppning av transportlederna och en snabb återkomst för oljeleveranser från Mellanöstern kan förändra prisbilden mycket snabbt.
Macquarie kopplar utvecklingen tydligt till den amerikanska politiska kalendern. Med mindre än 100 dagar kvar till mellanårsvalet ökar pressen på Washington att få slut på Iran-konflikten . Lägre bensinpriser inför valet är ett viktigt motiv för administrationen att försöka nå en överenskommelse snabbt .
För oljemarknaden betyder det att politiska besked kan få lika stor betydelse som de faktiska leveransvolymerna. Ett trovärdigt avtal kan sänka riskpremien i oljepriset – alltså det påslag marknaden tar ut för risken för nya störningar.
Efter det tillfälliga fredsavtalet i juni räknade Macquarie med att oljeflödena genom Hormuzsundet skulle återhämta sig snabbt. Banken sänkte därför sin prognos för Brentolja till i genomsnitt 77 dollar per fat 2026, från tidigare 89 dollar. För 2027 sänktes prognosen till 64 dollar från 74 dollar .
Det är en dramatisk omsvängning jämfört med Macquaries riskscenario från mars. Då varnade banken för att oljepriset kunde stiga till 200 dollar per fat om kriget fortsatte in i juni och Hormuzsundet förblev stängt .
Morgan Stanleys prognoser visar hur snabbt marknadens förväntningar har förändrats:
Banken pekar på stark oljeproduktion i USA och svag efterfrågan i Kina som ytterligare faktorer som kan förstärka överskottet .
| Prognos | Macquarie, 24 juni | Morgan Stanley, 30 juni |
|---|---|---|
| Brent, genomsnitt 2026 | 77 dollar/fat | – |
| Brent, tredje kvartalet 2026 | – | 75 dollar/fat |
| Brent, fjärde kvartalet 2026 | – | 80 dollar/fat |
| Brent, genomsnitt 2027 | 64 dollar/fat | 75 dollar första halvåret, 70 dollar andra halvåret |
Marknaden har redan räknat in en stor del av den möjliga avspänningen. Brentolja föll från krigsdrivna nivåer över 100 dollar per fat till omkring 73–77 dollar mot slutet av juni 2026 .
Den 27 juli föll oljepriserna med 4 procent efter att USA och Iran pausat sina attacker, vilket ökade hoppet om en diplomatisk lösning och återupptagen sjöfart genom Hormuzsundet .
Internationella energ byrån, IEA, uppgav i sin julirapport att priset på North Sea Dated – ett viktigt europeiskt riktmärke för råolja – föll med 31 dollar per fat under juni. I början av juli låg priset på 68 dollar, den lägsta nivån sedan före kriget .
Den 17 juni undertecknade USA och Iran ett samförståndsavtal med en 60 dagar lång förhandlingsperiod för att nå ett permanent avtal . Enligt upplägget skulle trafiken genom Hormuzsundet återgå till full kapacitet inom 30 dagar .
Men vapenvilan var från början bräcklig och avbröts upprepade gånger av nya våldsamheter . I början av juli trappades striderna upp igen, vilket i praktiken slog sönder den tidigare vapenvilan .
Under helgen den 25–26 juli pausade USA och Iran sina attacker efter två veckor av förnyade angrepp. Det väckte nytt hopp om en diplomatisk lösning . Macquarie bedömer att en slutlig överenskommelse kan ligga nära – "veckor, inte månader" .
Förhandlingarna pågår dock fortfarande, och det 60 dagar långa ramverket från det ursprungliga samförståndsavtalet gäller tekniskt fortfarande .
Marknadens överskottsutsikter bygger på att pausen håller och att oljeflödena återhämtar sig. Om samtalen bryter samman kan utvecklingen snabbt gå åt andra hållet.
Redan den 17 juni varnade Donald Trump för en möjlig bombkampanj om Iran inte följde avtalet . Iran har också tidigare förnekat att landet förhandlat med USA under konfliktens tidigare skeden . Samtidigt är överenskommelsen beroende av fortsatta kärnförhandlingar i Schweiz .
Ett sammanbrott i de samtalen skulle kunna leda till nya angrepp, begränsad trafik genom Hormuzsundet och en ny utbudsoro. Då skulle Macquaries överskottsscenario snabbt kunna ersättas av stigande priser och förnyad brist på råolja .
Macquaries budskap är därför dubbelsidigt: ett hållbart USA–Iran-avtal kan ge marknaden mer olja än den behöver och pressa Brentpriset mot lägre nivåer. Men så länge pausen är skör är prisfallet långt ifrån säkrat.
De närmaste veckorna blir avgörande. Om diplomatin lyckas kan Hormuzsundet öppnas mer fullständigt och riskpremien försvinna. Om vapenvilan spricker kan samma marknad i stället snabbt börja prisa in nya leveransstörningar.