FN kräver omedelbart stopp för avrättningar av 10 iranska demonstranter

Här är en detaljerad, källbelagd genomgång av FN:s krav, Alikhani Square-fallet, den bredare avrättningsvågen och det internationella svaret.

1. FN:s krav gällande de 12 demonstranterna i Isfahan

FN:s oberoende internationella fact-finding mission om Iran utfärdade den 23 juli 2026 en direkt uppmaning till de iranska myndigheterna att omedelbart stoppa avrättningen av 10 män som deltog i Isfahan-protesterna. Missionen varnade för att anhöriga redan hade kallats till sista besök . Missionen fördömde också starkt avrättningarna den 19 juli av två andra män som hade dömts till döden i samma fall .

Separat uppmanade FN-experter den 27 juli Iran att stryka dödsstraffen för de 10 unga männen, och noterade att de dömts till döden i en enda stängd rättegång tillsammans med två andra som redan avrättats .

Tidigare, den 27 februari 2026, uppmanade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Volker Türk till ett omedelbart moratorium för dödsstraffet i Iran efter att den första dödsdomen kopplad till januariprotesterna hade meddelats . Han upprepade detta krav flera gånger och varnade för att många fler riskerade avrättning .

2. Detaljer om Alikhani Square-fallet (de 12 demonstranterna)

• Fallets namn: Kallas "Alikhani Square"-fallet i Isfahan .
• Åtalspunkter: De 12 unga männen anklagades av de iranska myndigheterna för inblandning i dödandet av fyra Basij-medlemmar (regimtrogna milismän), samt mordbrand och skadegörelse under januariprotesterna .
• Rättegång: Männen (i sena tonåren och tidiga 20-årsåldern) dömdes till döden i en enda stängd rättegång utan rättssäkerhetsgarantier .
• Högsta domstolen: Irans högsta domstol fastställde dödsdomarna i alla tolv fallen, och fallet skickades till Isfahans revolutionsdomstol för verkställighet .
• Förflyttning: Omkring den 18 juli förflyttade myndigheterna vid Isfahans centralfängelse de 12 fångarna tillsammans med cirka 30 andra politiska fångar till en okänd plats, vilket väckte farhågor om förestående massavrättningar .

Två redan avrättade

• 19 juli 2026: Erfan Esfandiari (18–19 år, beroende på källa) och Gol-Mohammad Mohammadi (23–24 år, afghansk medborgare) hängdes vid Dastgerd-fängelset i Isfahan . Esfandiaris rapporterade "brott" var att ha öppnat en dörr för att ge skydd åt flyende demonstranter . Båda avrättades för anklagelser om "mordbrand på offentlig egendom" .

De återstående 10

I slutet av juli 2026 väntade 10 män på dödsstraff och löpte omedelbar risk. Bland de namngivna tilltalade finns :

• Alireza Sepahi, 24 (fyra dödsdomar)
• Abolfazl Sepahi, 23 (tre dödsdomar)
• Ghaem Hosseini, 20 (två dödsdomar)
• Andra inkluderar Mehdi Cheshmeh-Noushabadi, Sajjad Akbari, Ali Mohammad Bahrami, Hossein Eskandari och Hossein Kiani.

Rapporter från den 27 juli indikerade att en ny schavott hade rests i Isfahan, vilket underblåste farhågor om att ytterligare avrättningar var nära förestående .

3. Den bredare avrättningsvågen

De 12 Alikhani-fallen är en del av ett mycket större mönster av statliga avrättningar:

• Senast den 30 april 2026: Iran hade hängt minst 22 politiska fångar, inklusive 10 som gripits under januariprotesterna 2026 – i genomsnitt en avrättning varannan dag .
• Senast den 29 april 2026: FN rapporterade minst 21 avrättningar och över 4 000 gripanden sedan starten av USA-israeliska fientligheter med Iran den 28 februari .
• Senast den 21 maj 2026: Amnesty International rapporterade att minst 78 demonstranter och politiska fångar dömda till döden löpte risk att avrättas, inklusive minst 41 personer som gripits i samband med januariprotesterna 2026 .
• Senast den 22 maj 2026: Amnesty dokumenterade minst 36 godtyckliga avrättningar sedan den 28 februari .
• 15 juli 2026: Mohammad Amini Dehaghani avrättades för att ha anlagt brand på en regeringsbyggnad under januariprotesterna .

Människorättsorganisationer beskrev rättegångarna som "snabbspolade dödsstraffsförfaranden" som genomfördes i grov strid med internationella rättssäkerhetsnormer .

4. Internationellt svar

FN:s råd för mänskliga rättigheter (23 januari 2026)

FN:s råd för mänskliga rättigheter höll sin 39:e specialsession och antog Resolution S-39/1 med 25 röster för, 7 emot och 13 nedlagda . Resolutionen:

• Fördömde dödandet av tusentals människor i Iran under protesterna
• Krävde en brådskande utredning av kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med protesterna
• Förlängde mandatet för den oberoende internationella fact-finding missionen om Iran med två år
• Krävde ett slut på det våldsamma förtrycket av fredliga demonstrationer

Resolutionens text (A/HRC/RES/S-39/1) finns arkiverad hos FN .

Irans avvisande

Iran avfärdade resolutionen och kallade den politiskt motiverad och olaglig .

Andra internationella aktörer

• Amnesty International (8 juli 2026): Uppmanade FN:s medlemsstater att hänskjuta situationen i Iran till Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och skapa en oberoende internationell rättslig mekanism .
• Human Rights Watch (24 februari 2026): Beskrev en "tsunami av godtyckliga gripanden och påtvingade försvinnanden" och krävde omedelbart frigivande av alla godtyckligt frihetsberövade .
• Iran Human Rights och International Commission of Jurists har också krävt ICC-utredning och att fact-finding missionen ska få tillräckliga resurser .