Scope 3 omfattar indirekta utsläpp i värdekedjan. I det här fallet gäller det framför allt utsläppen som uppstår när kunder använder och förbränner TotalEnergies olje- och gasprodukter. Sådana utsläpp står för omkring 90 procent av företagets totala koldioxidavtryck, enligt en juridisk analys av domen .

Domen innebar däremot inte att TotalEnergies förbjöds att utveckla nya olje- och gasprojekt. Domstolen fastställde inte heller ett specifikt produktionsstopp eller bindande utsläppsmål .

Företagets argument i överklagandet

Den 27 juli 2026 beslutade TotalEnergies styrelse att överklaga till Paris appellationsdomstol . Företagets huvudsakliga invändningar är:

• Kundernas verksamhet omfattas inte av lagen. TotalEnergies hävdar att aktsamhetsplikten gäller företagets egen verksamhet, dotterbolag och leverantörer – men inte kundernas handlingar. Företaget kan exempelvis inte bestämma om en bilist kör en bensinbil eller en elbil .
• EU:s regler ger stöd för företagets tolkning. TotalEnergies hänvisar till EU:s direktiv om företags hållbarhetsrelaterade tillbörliga aktsamhet, CSDDD, och menar att inte heller det omfattar kundernas aktiviteter .
• Scope 3 kategori 11 går utanför lagens syfte. Företaget anser att den franska lagen aldrig var avsedd att omfatta utsläpp från användningen av sålda produkter och att en sådan tolkning strider mot rättssäkerheten och näringsfriheten .

Företaget har samtidigt framhållit att den ursprungliga domen inte tvingar fram ett stopp för några specifika projekt . Det finns inte heller någon offentlig uppgift om att domen i sig kräver en viss omedelbar förändring av TotalEnergies operativa verksamhet. Den direkta ekonomiska effekten är därför ännu oklar; den centrala frågan i överklagandet är i stället vilken typ av klimatåtgärder som måste beskrivas och hanteras i företagets riskplan.

Torres Strait-fallet går vidare i Australien

Den tidigare domen

I målet Pabai v Commonwealth (No 2) FCA 796 avslog domaren Michael Wigney den 15 juli 2025 talan från de två äldre Torres Strait Islander-ledarna Uncle Pabai Pabai och Uncle Paul Kabai .

Domstolen godtog den vetenskapliga bevisningen om att klimatförändringarna redan skadar Torres Strait och hotar samhällenas traditioner och levnadssätt, däribland Ailan Kastom, öarnas sedvanerätt och kultur. Men domstolen fann att Australiens federala regering inte har någon vårdplikt enligt skadeståndsrätten när det gäller beslut om utsläppsmål och övergripande klimatpolitik.

Enligt domstolen är sådana beslut frågor om ”kärnan i regeringens politik” – så kallad core government policy – och därmed inte något som kan prövas genom en vårdslöshetstalan på det sätt som kärandena begärde . Den tidigare domen slog också fast att förlust av sedvänjor, traditioner och trosföreställningar inte kunde ersättas enligt den australiska common law på den grund som åberopades .

Vad prövas i överklagandet?

En fyra dagar lång förhandling inleddes i Melbourne i slutet av juli 2026 inför Australiens federala domstols fulla sammansättning. Förhandlingen leds av chefsdomare Debra Mortimer tillsammans med domarna Craig Colvin och Nicholas Owens .

De klagande menar att den första domaren gjorde fel när han fann att skadeståndsrätten inte kan ge ersättning för skador som följer av statliga klimatpolitiska beslut .

Den centrala frågan är om domstolen kan slå fast att Australiens federala regering har en vårdplikt att skydda ursprungsbefolkningar mot förutsebara klimatrelaterade skador. En annan fråga är om förlust av kultur, traditioner och livsform kan ligga till grund för ersättning.

Full Federal Court har ännu inte meddelat sitt beslut och har förklarat att domen kommer senare .

Varför målen följs internationellt

Processerna prövar två olika, men närliggande, gränser för klimatansvar:

1. Företagens ansvar: Måste stora fossilbolag hantera utsläpp från hela sin värdekedja – även när utsläppen uppstår genom kundernas användning av produkterna – inom ramen för mänskliga rättigheter och företags tillbörliga aktsamhet?
2. Statens ansvar: Kan en regering hållas ansvarig enligt skadeståndsrätten för att inte ha satt tillräckligt ambitiösa klimatmål eller vidtagit tillräckliga åtgärder?

Parisdomstolens beslut var ett viktigt steg eftersom det kopplade klimatrelaterade risker till företags skyldigheter enligt den franska aktsamhetslagen, samtidigt som domstolen satte en tydlig gräns genom att inte föreskriva en specifik omställningsväg eller ett produktionsstopp . Torres Strait-överklagandet handlar i sin tur om hur långt domstolar kan gå när klimatpolitiken påverkar ursprungsbefolkningars mark, kultur och framtida livsvillkor.

Båda målen är fortfarande pågående. Deras slutliga utgång kan därför få betydelse långt utanför Frankrike och Australien – men det är ännu för tidigt att säga att någon av processerna har etablerat ett slutligt rättsläge.

Scope 3 omfattar indirekta utsläpp i värdekedjan. I det här fallet gäller det framför allt utsläppen som uppstår när kunder använder och förbränner TotalEnergies olje- och gasprodukter. Sådana utsläpp står för omkring 90 procent av företagets totala koldioxidavtryck, enligt en juridisk analys av domen .

Domen innebar däremot inte att TotalEnergies förbjöds att utveckla nya olje- och gasprojekt. Domstolen fastställde inte heller ett specifikt produktionsstopp eller bindande utsläppsmål .

Företagets argument i överklagandet

Den 27 juli 2026 beslutade TotalEnergies styrelse att överklaga till Paris appellationsdomstol . Företagets huvudsakliga invändningar är:

• Kundernas verksamhet omfattas inte av lagen. TotalEnergies hävdar att aktsamhetsplikten gäller företagets egen verksamhet, dotterbolag och leverantörer – men inte kundernas handlingar. Företaget kan exempelvis inte bestämma om en bilist kör en bensinbil eller en elbil .
• EU:s regler ger stöd för företagets tolkning. TotalEnergies hänvisar till EU:s direktiv om företags hållbarhetsrelaterade tillbörliga aktsamhet, CSDDD, och menar att inte heller det omfattar kundernas aktiviteter .
• Scope 3 kategori 11 går utanför lagens syfte. Företaget anser att den franska lagen aldrig var avsedd att omfatta utsläpp från användningen av sålda produkter och att en sådan tolkning strider mot rättssäkerheten och näringsfriheten .

Företaget har samtidigt framhållit att den ursprungliga domen inte tvingar fram ett stopp för några specifika projekt . Det finns inte heller någon offentlig uppgift om att domen i sig kräver en viss omedelbar förändring av TotalEnergies operativa verksamhet. Den direkta ekonomiska effekten är därför ännu oklar; den centrala frågan i överklagandet är i stället vilken typ av klimatåtgärder som måste beskrivas och hanteras i företagets riskplan.

Torres Strait-fallet går vidare i Australien

Den tidigare domen

I målet Pabai v Commonwealth (No 2) FCA 796 avslog domaren Michael Wigney den 15 juli 2025 talan från de två äldre Torres Strait Islander-ledarna Uncle Pabai Pabai och Uncle Paul Kabai .

Domstolen godtog den vetenskapliga bevisningen om att klimatförändringarna redan skadar Torres Strait och hotar samhällenas traditioner och levnadssätt, däribland Ailan Kastom, öarnas sedvanerätt och kultur. Men domstolen fann att Australiens federala regering inte har någon vårdplikt enligt skadeståndsrätten när det gäller beslut om utsläppsmål och övergripande klimatpolitik.

Enligt domstolen är sådana beslut frågor om ”kärnan i regeringens politik” – så kallad core government policy – och därmed inte något som kan prövas genom en vårdslöshetstalan på det sätt som kärandena begärde . Den tidigare domen slog också fast att förlust av sedvänjor, traditioner och trosföreställningar inte kunde ersättas enligt den australiska common law på den grund som åberopades .

Vad prövas i överklagandet?

En fyra dagar lång förhandling inleddes i Melbourne i slutet av juli 2026 inför Australiens federala domstols fulla sammansättning. Förhandlingen leds av chefsdomare Debra Mortimer tillsammans med domarna Craig Colvin och Nicholas Owens .

De klagande menar att den första domaren gjorde fel när han fann att skadeståndsrätten inte kan ge ersättning för skador som följer av statliga klimatpolitiska beslut .

Den centrala frågan är om domstolen kan slå fast att Australiens federala regering har en vårdplikt att skydda ursprungsbefolkningar mot förutsebara klimatrelaterade skador. En annan fråga är om förlust av kultur, traditioner och livsform kan ligga till grund för ersättning.

Full Federal Court har ännu inte meddelat sitt beslut och har förklarat att domen kommer senare .

Varför målen följs internationellt

Processerna prövar två olika, men närliggande, gränser för klimatansvar:

1. Företagens ansvar: Måste stora fossilbolag hantera utsläpp från hela sin värdekedja – även när utsläppen uppstår genom kundernas användning av produkterna – inom ramen för mänskliga rättigheter och företags tillbörliga aktsamhet?
2. Statens ansvar: Kan en regering hållas ansvarig enligt skadeståndsrätten för att inte ha satt tillräckligt ambitiösa klimatmål eller vidtagit tillräckliga åtgärder?

Parisdomstolens beslut var ett viktigt steg eftersom det kopplade klimatrelaterade risker till företags skyldigheter enligt den franska aktsamhetslagen, samtidigt som domstolen satte en tydlig gräns genom att inte föreskriva en specifik omställningsväg eller ett produktionsstopp . Torres Strait-överklagandet handlar i sin tur om hur långt domstolar kan gå när klimatpolitiken påverkar ursprungsbefolkningars mark, kultur och framtida livsvillkor.

Båda målen är fortfarande pågående. Deras slutliga utgång kan därför få betydelse långt utanför Frankrike och Australien – men det är ännu för tidigt att säga att någon av processerna har etablerat ett slutligt rättsläge.