Ankara-toppmötesdeklarationen, som antogs den 8 juli 2026, innehöll en specifik skrivelse om Iran i punkt 5: ”Allierade upprepar att Iran aldrig får ha en kärnvapen och uppmanar Iran att fullt ut respektera fri sjöfart i Hormuzsundet” . Denna formulering fastställdes på ambassadörsnivå före toppmötet och representerade en enad ståndpunkt från alla 32 NATO-allierade .
Irans protest var inte en rutinmässig diplomatisk tillrättavisning – den kom i ett ögonblick av maximal spänning:
Irans protest fångade således ett ögonblick då båda sidors förhandlingspositioner hade hårdnat, ansträngningarna för vapenvila hade brutit samman och Hormuzsundet hade blivit både en krispunkt och ett förhandlingskort.