Trump hotar Iran: ”Vi gör slut på jobbet” – 60-dagarsfönstret för kärnkraftsavtal krymper

Den 6 juli 2026 förnyade president Donald Trump sitt ultimatum till Iran och sade att USA antingen skulle nå en överenskommelse med Teheran eller 'göra slut på jobbet' (finish the job). I Ovala rummet sade han: 'Antingen sluter vi en affär, eller så gör vi slut på jobbet. Det kommer inte att vara svårt att göra slut på jobbet.' Hotet kom i en tid då de indirekta samtalen mellan USA och Iran pausats för begravningen av den mördade högste ledaren Ayatollah Ali Khamenei, och med 60-dagarsfönstret för förhandlingar som etablerades genom Memorandum of Understanding (MOU) den 17 juni nära sin mittpunkt – utan synbara framsteg i kärnkraftsfrågan.

Den här artikeln går igenom Trumps senaste hot, statusen för MOU, uppehållet för begravningen, Irans hårdnade linje, och de motstridiga krafterna från båda sidor.

Trumps ultimatum den 6 juli: 'Avtal eller gör slut på jobbet'

På måndagen, den 6 juli 2026, beskrev president Trump valet som binärt: en diplomatisk lösning eller en militär slutstrid. Han sade till reportrar att USA fortfarande har förmågan att slå till mot viktig iransk infrastruktur, även om han föredrar en diplomatisk lösning. Uttalandena är de senaste i en lång rad hot som sträcker sig tillbaka till januari 2026, då Trump varnade Iran för att 'GÖR EN AFFÄR ELLER MÖT KONSEKVENSERNA.' Tidigare hot har inkluderat löften om att 'utplåna' Irans energi- och vatteninfrastruktur.

Hotet den 6 juli kom efter att de indirekta samtalen mellan USA och Iran avslutats föregående vecka utan några tecken på framsteg mot en varaktig fred – trots den 60 dagar långa vapenvilan som var avsedd att skapa utrymme för diplomati.

Memorandumet från 17 juni (MOU)

Den 17 juni 2026 undertecknade USA och Iran ett 14-punkts memorandum of understanding (MOU) – en tillfällig, icke-bindande avsiktsförklaring, inte ett fredsavtal. Nyckelbestämmelser inkluderar:

• Återöppnande av Hormuzsundet för global olje- och gastransport – en flaskhals för nästan en femtedel av världens olje- och naturgasförsörjning.
• Lindring av vissa finansiella restriktioner för Irans oljeexport.
• Ett 60-dagarsfönster för förhandlingar för att nå ett slutgiltigt, permanent fredsavtal, med Qatar och Pakistan som medlare.

MOU undertecknades virtuellt av Trump och iranska tjänstemän, med en formell ceremoni planerad till den 19 juni i Genève.

Analytiker har beskrivit MOU som en tillfällig vapenvila vars primära funktion är 'inte att avsluta konflikten utan att skjuta upp dess nästa fas.' Varje avgörande fråga – inklusive Irans kärnkraftsprogram, sanktioner, fri sjöfart genom Hormuzsundet och situationen i Libanon – har skjutits upp till 60-dagarsförhandlingarna.

Begravningsuppehållet: Khameneis död och dess påverkan

Ayatollah Ali Khamenei dödades den 28 februari 2026 i USA:s och Israels anfall på krigets första dag. Hans begravning försenades i månader på grund av den pågående konflikten. De flerdagars begravningsceremonierna började i Teheran den 4 juli 2026, och gravsättningen i Mashhad är planerad till den 9 juli 2026.

Begravningen har pausat de aktiva samtalen mellan USA och Iran. Folkmassor vid begravningen skanderade 'Död åt Amerika, Död åt Israel' och krävde hämnd, vilket minskar det politiska utrymmet för kompromisser. Rapporter beskriver sörjande som skanderade 'Vår slogan är ett ord: Hämnd, hämnd' och 'Vi kommer att döda, vi kommer att döda den som dödade vår imam.'

Iranska myndigheter använde begravningen för att mobilisera nationalistisk och religiös glöd. Tjänstemän förväntade sig uppemot 20 miljoner deltagare, vilket skulle göra den till en av de största offentliga sammankomsterna i Irans historia.

Stoppade kärnkraftssamtal och misslyckade tekniska rundor

Framstegen i kärnkraftsfrågan har varit minimala och upprepade gånger blockerade:

• 19 juni 2026: Planerade tekniska kärnkraftssamtal i Schweiz sköts upp efter att Iran backade ur, med hänvisning till israeliska anfall i Libanon som ett brott mot MOU.
• 22 juni 2026: Efter en skakig start producerade högnivåsamtal i Schweiz en 'färdplan' och Iran gick i princip med på att släppa in FN:s kärnkraftsinspektörer i utbyte mot sanktionslättnader på oljeexport och återöppnandet av Hormuzsundet. Men de faktiska tekniska förhandlingarna kom aldrig igång.
• Slutet av juni 2026: USA:s och Irans delegationer skulle till Doha, men Iran sade att inget möte hade schemalagts, och missilutbyten testade den tillfälliga vapenvilan.
• Den 1 juli hade ungefär 14 dagar av 60-dagarsfönstret förflutit med noll framsteg i kärnkraftsfrågorna – anrikningsnivåer, minskning av lager eller begränsningar av centrifuger.

Irans hårdnade linje: Sanktionslättnader först

Irans position har hårdnat till att kräva sanktionslättnader först innan några kärnvapeneftergifter:

• Teheran, 30 juni: Iranska tjänstemän meddelade att samtalen om ett slutgiltigt avtal inte skulle återupptas förrän alla bestämmelser i MOU från 17 juni uppfylls fullt ut av USA – i praktiken kräver Iran att USA lyfter sanktioner innan någon kärnvapenminskning.
• Iran säger att det inte blir 'något slutgiltigt avtal' förrän USA 'gör sin del' när det gäller sanktioner och finansiell lättnad.
• Iran har också insisterat på att deras missil- och försvarsprogram 'aldrig' är föremål för diskussion – en röd linje som USA inte har accepterat.

Motstridiga krafter och 60-dagarsfönstrets mittpunkt

Den 7 juli 2026 är 60-dagarsfönstret för förhandlingar ungefär 20 dagar in (en tredjedel har förflutit) och närmar sig sin mittpunkt.

• USA:s tryck: Trumps 'affär eller gör slut på jobbet''-retorik, kombinerad med missilbeskjutning från båda sidor under helgen efter MOU, håller en militär eskalering som ett reellt hot.
• Iranskt tryck: Regimen använder Khameneis begravning för att mobilisera nationalistisk och religiös glöd, med skanderanden om hämnd mot USA och Israel, vilket minskar det inhemska utrymmet för kompromisser. Samtidigt har kriget förstört Irans ekonomi och infrastruktur.
• Låsningsrisk: Analytiker beskriver samtalen som 'går ingenstans' – ingen av sidorna viker i sekvensfrågan (sanktionslättnader först vs. kärnvapenminskning först), och MOU ses allmänt som en tillfällig vapenvila snarare än en genuin ram för fred.

Den grundläggande oenigheten om sekvensering förblir det centrala hindret: Iran kräver sanktionslättnader innan någon kärnvapenminskning, medan USA insisterar på kärnvapeneftergifter före betydande sanktionslättnader. Med begravningen som absorberar politisk energi i Teheran och Trumps ultimatum som hotar, minskar fönstret för en diplomatisk genombrott.