En viktig reservation: Kinas rymdstyrelse (CNSA) har ännu inte officiellt bekräftat datumet för mötet, men alla stora spårningsdata pekar mot den 7 juni . Sonden mår utmärkt och fungerar som den ska .
Tianwen-2 är utrustad med tre olika provtagningsmetoder för att maximera chansen att lyckas på denna lilla, snabbt roterande himlakropp :
Målet är att samla in 200–1 000 gram regolit – betydligt mer än vad Japans Hayabusa2 (cirka 5,4 gram) eller NASA:s OSIRIS-REx (cirka 121,6 gram) lyckades med .
| Fas | Datum / Fönster |
|---|---|
| Uppskjutning | 28 maj 2025 |
| Möte med Kamoʻoalewa | 7 juni 2026 (troligt) |
| Fjärranalys och platsval | Juli 2026 – april 2027 |
| Provtagning | Slutet av 2026 – början av 2027 |
| Avfärd från Kamoʻoalewa | 24 april 2027 |
| Provkapselns återkomst till jorden | ~november 2027 (landar i Gobiöknen) |
| Jordens gravitationsslunga | Slutet av 2027 (moderskeppet fortsätter) |
| Ankomst till kometen 311P/PanSTARRS | ~2034–2035 |
| Slut på utökat uppdrag | ~2035 |
Efter att provkapseln släppts ner till jorden kommer moderskeppet att använda jordens gravitation för att slungas vidare mot huvudbälteskometen 311P/PanSTARRS (P/2013 P5) – en aktiv, dammande himlakropp i asteroidbältet. Framme omkring 2034–2035 väntar omloppsbanning och förbiflygningsstudier, vilket gör detta till ett decennielångt dubbeluppdrag .
En av de mest spännande frågorna som Tianwen-2 är byggd för att besvara är var Kamoʻoalewa kommer ifrån. Bevisen pekar i två riktningar.
Flera vetenskapliga studier (bland annat i Nature Communications och Communications Earth & Environment) visar att Kamoʻoalewas reflektionsspektrum är en nästan perfekt matchning med månens silikatmineraler, inte typiska asteroider från huvudbältet . Dess rödfärgade spektrum, jordlika omloppsbana och närhet till jord-månsystemet talar starkt för att det rör sig om en månbit – troligen från kratrarna Copernicus eller Giordano Bruno – som slungats ut från månen efter ett nedslag och fångats in i jordens 1:1-resonans . Det är en av endast en handfull kända så kallade "kvasi-satelliter" till jorden .
En ny studie publicerad i Nature Communications i juni 2026 har dock utmanat månhypotesen. Den föreslår istället att Kamoʻoalewas spektrala egenskaper skulle kunna vara förenliga med vissa S-typ-asteroider från det inre asteroidbältet, inklusive Flora-familjen, och att dess nuvarande omloppsbana inte med säkerhet kräver ett månursprung . Studien argumenterar för att asteroidens snabba rotation och lilla storlek kan ge upphov till en liknande spektral rödfärgning enbart genom rymderosion .
Slutsats: Månhypotesen är fortfarande den ledande förklaringen, men debatten är intensiv. Tianwen-2:s återförda prover kommer att ge det definitiva svaret genom att jämföra isotopkvoter, mineralogi och ädelgassignaturer med kända månprover .
Tianwen-2 är strategiskt viktigt på flera sätt: