Goldman Sachs överger inte helt sin svaga-dollar-prognos – men reviderar kraftigt

Vad utlöste omsvängningen

Flera faktorer samverkade till att Goldman backade från sin breda svag-dollar-prognos:

• En starkare amerikansk arbetsmarknad än väntat var den främsta katalysatorn. I juni 2026 förväntade sig Goldman Sachs ekonomer inte längre någon räntesänkning från Fed under 2026 och sköt fram de två sista sänkningarna till 2027 . Detta underminerade direkt kärnantagandet att Fed skulle lätta aggressivt och försvaga dollarn.
• En hökaktig Fed-svängning följde. Fed höll styrräntan på 5,25–5,50 % i juni 2026, och Goldman reviderade sin prognos till att bara en sänkning på 25 punkter i december 2026 återstår – tidigare hade man räknat med flera sänkningar .
• Tesen om slutet på 'amerikansk exceptionalism' bleknade. I april 2025 förklarade Goldman att 'US exceptionalism' var över, med hänvisning till tullar, politisk osäkerhet och lågkonjunkturrisker som skäl för en strukturell dollarförsvagning . I mitten av 2026 visade sig den amerikanska ekonomin mer motståndskraftig än väntat, vilket tvingade fram en omkalibrering.
• Minskade tullhinder och skattesänkningar bidrog också. Goldmans utsikter från juli 2026 noterar att USA sannolikt kommer att överträffa den globala tillväxten (2,6 % jämfört med 2,0 % i konsensus) på grund av minskade tullhinder, skattesänkningar och lättare finansiella förhållanden – allt stödjande för dollarn .
• En minskning av 'utbudschocken' förändrade utsikterna. I april 2026 konstaterade Goldman att en oväntat dämpad utbudschock från Mellanöstern omformade dollarns framtidsutsikter och gjorde att en fördröjd snarare än omedelbar dollarförsvagning blev mer sannolik .

Nya valutaprognoser

Goldman Sachs senast kända prognoser speglar en grundare och mer försenad dollarförsvagning än vad som tidigare projicerats:

Rapporten från januari 2026 med titeln 'Different Dollar Downside' sammanfattar skiftet: dollarn föll kraftigt under 2025 och är fortfarande ~15 % övervärderad, men nedgången 2026 förväntas bli grundare än tidigare prognostiserat .

Viktiga drivkrafter bakom revideringen

1. Motståndskraftig arbetsmarknad – en starkare jobbsiffra än väntat fick Goldman att helt ta bort sin prognos om en Fed-sänkning 2026 .
2. Klibbig inflation – stigande priser och inflationsförväntningar tvingade Fed att hålla still, och Goldmans kapitalförvaltningsenhet projicerade till och med räntehöjningar från ECB .
3. Starkare tillväxt i USA – Goldman räknar nu med en BNP-tillväxt på 2,6 % i USA under 2026 jämfört med 2,0 % i konsensus, stödd av skattesänkningar och minskade tullhinder .
4. Blekande lågkonjunkturoro – en 'icke-lågkonjunktur'-miljö innebär att Fed-sänkningar försenas, vilket tar bort en viktig drivkraft för tidigare spekulation om svag dollar .
5. Global tillväxtdivergens – resten av världen presterar bättre än väntat, men USA överträffar fortfarande, vilket skapar en mer balanserad snarare än ensidig bild som är negativ för dollarn .

Delade utsikter för dollarn

Utsikterna är skarpt uppdelade över olika tidshorisonter och mellan olika avdelningar på Goldman Sachs:

• Kortsiktigt (H1 2026): Goldman beskrev dollarn som 'volatil' under H1 och 'sidledes' under H2 . Vissa interna anteckningar antydde att en hökaktig Fed-svängning skulle kunna stärka USD på kort sikt som en 'trovärdighetspremie' .
• Medellång sikt (2026–2027): Fortfarande baisseartad, men nedgången är 'grundare' och 'annorlunda' – inte den breda utförsäljning som tidigare förutspåtts .
• Långsiktigt strukturellt: Goldman tror fortfarande att dollarn är ~15 % övervärderad och att efterfrågan på amerikanska tillgångar minskar . Den fleråriga trenden med dollarstyrka har brutits .
• Intern oenighet: Bankens FX-strategiteam (Trivedi, Cahill) har en långsiktigt baisseartad strukturell syn , medan ekonometna (Hatzius, Mericle) reviderade Fed-prognosen kraftigt uppåt, vilket direkt begränsar den baisseartade FX-tesen . Goldman Asset Managements marknadssignal från juni 2026 flaggade till och med för potentiell USD-styrka på grund av den hökaktiga FOMC-svängningen .

Förknippade risker

Flera riskfaktorer kan störa dessa utsikter:

• Risk för tullupptrappning: Förnyade handelsspänningar skulle kunna återuppliva lågkonjunkturoro och volatilitet, men skulle också kunna vara negativa för dollarn om de skadar den amerikanska ekonomin oproportionerligt .
• Risk för energi-/utbudschock: Störningar i Mellanöstern är fortfarande en viktig osäkerhetsfaktor; en betydande utbudschock skulle kunna kasta omkull inflations- och ränteutsikterna .
• Risk för Fed-misskommunikation: Om Fed gör en mer duvaktig vändning än Goldman nu förväntar sig, skulle dollarn kunna återuppta sin nedgång snabbare än prognostiserat.
• Dollarn som 'riskvaluta': Goldman har varnat för att dollarn kan fortsätta handlas som en riskvaluta, vilket bryter dess traditionella roll som säker hamn i samspel med aktier .
• Global tillväxtdivergens: Starkare tillväxt i resten av världen skulle kunna accelerera dollarförsvagningen trots de försenade Fed-sänkningarna.

Bredare marknadskontext

DXY-dollarindexet avslutade 2025 med en nedgång på cirka 9 %, vilket speglar tullchocken och den bleknande exceptionalismberättelsen . Wall Street-konsensus i slutet av 2025 var att dollarn skulle återuppta sin nedgång 2026 i takt med att Fed fortsatte att lätta – en syn som nu delvis har kullkastats av arbetsmarknadens styrka . Deutsche Bank och andra storbanker delade liknande prognoser om en svagare dollar 2026; alla står nu inför en liknande uppåtrisk . Den bredare FX-miljön har skiftat från en dominerande USD-trend 2024–2025 till en mer fragmenterad, relativvärdesdriven marknad där aktivitetsdata och centralbanksdivergens spelar en större roll .