ECB:s makroekonomiska personalprognoser för euroområdet från juni 2026 inkluderade redan en betydligt svagare utsikt . Euroområdets ekonomi stod inför en kraftig avmattning när oljepriserna sköt i höjden och stängningen av Hormuz fortsatte. Den harmoniserade konsumentprisindexinflationen (HIKP) i euroområdet nådde 3,2 % i maj 2026, upp från 1,9 % i februari – den högsta nivån sedan september 2023 . Även kärninflationen (exklusive energi) steg till 2,5 %, vilket tyder på att pristrycket spred sig bortom energisektorn .
En studie från Europaparlamentet som publicerades den 22 juni 2026 noterade att ECB stod inför ett klassiskt stagflationsdilemma: att inte agera riskerar att befästa inflationen, medan åtstramningar riskerar att fördjupa avmattningen .
Europeiska kommissionens vårprognos 2026 varnade uttryckligen för att euroområdet står inför en andra energikris inom fem år, med oljepriser över 100 dollar per fat som driver både avtagande tillväxt och stigande inflation – ett klassiskt stagflationsscenario . Flera oberoende analyser (Deutsche Bank, Eurobank, Europaparlamentet) karakteriserade Hormuz-chocken som att den utlöser breda stagflationstryck över både Europa och Asien, där centralbankerna sitter fast mellan att bekämpa inflation och undvika recession .
ECB:s juliblogg identifierar uttryckligen asiatiska ekonomier som de mest exponerade . Anledningen är deras strukturella beroende av energi från Gulfstaterna.
Varför Asien drabbas hårdast:
Leverantörer från Gulfregionen står för:
ECB:s statiska analys visar att de asiatiska ekonomierna skulle drabbas av de största produktionsförlusterna: Sydkorea (upp till 11 %), Indien (cirka 8 %) och Japan (cirka 7 %), följt av ASEAN-ekonomierna .
Konsekvenser på marken:
Banque de France (juni 2026)
Europeiska kommissionens vårprognos (maj 2026)
EU:s direkta exponering är begränsad, men de indirekta effekterna är allvarliga:
Gasmarknadens stresstest: