Statusen för kommersiell sjöfart genom Hormuzsundet – fyra månader in i USA–Iran-konflikten

Kritiska brister:

• Avsiktligt vagt språk om kontroll. Artikel 5 i MoU anger att Iran 'kommer att vidta åtgärder med sina bästa ansträngningar för säker passage av kommersiella fartyg utan avgifter' – en formulering som analytiker beskriver som strukturellt asymmetrisk och omöjlig att verkställa . Teheran tolkar detta som att Iran själv avgör vilka fartyg som släpps igenom och via vilken rutt .
• Motstridiga tolkningar från dag ett. USA presenterade avtalet som en fullständig återöppning. Irans statliga media framställde det som en seger: fartyg kunde passera avgiftsfritt i 60 dagar, varefter Iran och Oman skulle styra sundet gemensamt .
• Inget permanent eldupphör. Båda sidor medgav att en permanent vapenvila ännu inte var förhandlad .
• Ingen sanktionsmekanism. MoU innehöll inga straff för bristande efterlevnad, vilket gav Iran fritt spelrum att själv bestämma transitvillkor .

2. Tankersvängar och Irans avvisande av USA:s återöppningserbjudande

I mitten av april 2026, efter att en kortvarig vapenvila kollapsat, signalerade Iran att man eventuellt skulle släppa fram fartyg genom Omans vatten – men på sina egna villkor, inte inom en USA-ledd ram . Som svar på ett amerikanskt erbjudande om att återöppna sundet villkorslöst:

• Fem grekiska och indiska tankers gjorde synliga U-svängar utanför Omans kust den 17–18 april, efter att ha försökt passera men inte fått tydliga garantier från Iran .
• IRGC förklarade att sundet skulle förbli stängt, och nya angrepp mot civila fartyg krossade den växande optimismen inom sjöfartsnäringen .
• Irans villkor: Iran föreslog att återöppna sundet endast om USA hävde sin blockad och avslutade alla fientligheter – i praktiken ett krav på fullständig amerikansk kapitulation innan någon transitering kunde återupptas .

Reuters rapporterade i början av juli att Teheran anser att MoU:s ordalydelse 'ger Iran rätt att behålla kontrollen över vilka fartyg som släpps igenom och vilken rutt de tar' . Iran har uttryckligen avvisat den USA-stödda principen om fri, oreglerad transitering.

3. Två konkurrerande farledssystem: Iran vs. USA-stödda Oman-korridoren

Två helt olika transitsystem har vuxit fram:

• Irans rutt (norra korridoren): Iran insisterar på att alla fartyg måste navigera via godkända farleder genom Irans territorialvatten, lämna 48-timmars förhandsanmälan till PGSA och följa IRGC:s eskortprotokoll. Den 3 juli varnade Irans gemensamma militärkommando att tankers som använder otillåtna rutter möts av ett 'kraftfullt svar' .

• Den USA-stödda Oman-korridoren (södra rutten): USA och Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) lanserade ett initiativ med en södra rutt via Omans vatten under amerikansk marinövervakning, utformad för att kringgå Irans kontroll . Iran har offentligt avvisat detta, och IRGC förklarar att alla rutter som etableras 'utan Teherans samordning' är 'oacceptabla och livsfarliga' .

• Oman i kläm: Medan MoU nominellt föreskriver ett gemensamt iranskt-omanskt styre efter 60 dagar, 'konkurrerar Iran svartsjukt med Oman om beslutsfattandet över sundet' och avvisar omanska ledda förslag om färdvägar . Oman har sagt att alla system som landet skapar med Iran måste hantera sjöfartstjänster – men Iran vill ha ensam operativ kontroll.

4. Trafikåterhämtning och våldsam bakslag i slutet av juni

Återhämtningen efter juniavtalet var verklig men kortvarig:

• Veckan 18–25 juni: Råoljetransporter genom Hormuz steg till sin högsta nivå sedan kriget började i februari, med stark asiatisk efterfrågan som drivkraft .
• Angreppet den 25 juni: En iransk drönare träffade ett lastfartyg nära Omans kust – det första angreppet mot ett kommersiellt fartyg efter att avtalet undertecknats. IMO pausade tillfälligt sin evakueringsplan .
• Amerikanska vedergällningsangrepp (26 juni): USA:s militär attackerade iranska mål, och båda sidor anklagade varandra för att ha brutit mot vapenvilan .
• Trafikkollaps (28–29 juni): Fartygstrafiken 'minskade markant under helgen' när en serie angrepp under fyra dagar fick redare att bedöma transit som alltför riskabelt . En branschbevakare rapporterade att kapaciteten låg på endast 15 procent av nivåerna före kriget .
• Juniavtalet 'hade i praktiken kollapsat' redan den 28 juni, vilket skickade sundet tillbaka till 'operativ förlamning', enligt sjöfartsanalytiker .

5. Nuvarande läge (början av juli 2026)

Per den 3 juli 2026 (det senaste datumet i tillgängliga källor):

• Iran hävdar att man har rätt att kontrollera all sjöfart och kräver att fartyg endast använder iransk-godkända rutter .
• USA fortsätter att avvisa alla iranska anspråk på avgifter eller kontroll över transiteringen. Utrikesminister Marco Rubio upprepade denna position efter angreppet den 25 juni .
• 60-dagarsfönstret för avgiftsfri passage tickar mot mitten av augusti, utan något permanent avtal i sikte.

De källor som använts är Reuters, AP, Bloomberg, New York Times, NPR, CNBC, Wall Street Journal, The Guardian, Foreign Policy med flera. Specifika detaljer om Trumps Mount Rushmore-tal och en detaljerad qatarisk/pakistansk medlingsspår kunde inte verifieras inom ramen för tillgänglig dokumentation.