Frigiven belarusisk journalist varnar: "Avveckla sanktioner är förhastat" medan förtrycket fortsätter

Den 29 juni 2026, bara tre månader efter att ha frigivits efter mer än fem år i ett belarusiskt fängelse, ställde sig journalisten Katsiaryna Andreyeva inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève och utfärdade en skarp varning: att byta sanktionslättnader mot frisläppande av politiska fångar är en bristfällig uppgörelse om det underliggande förtryckssystemet lämnas intakt . Hennes vittnesmål, tillsammans med en ny rapport från FN:s specialrapportör, har återigen väckt debatt om huruvida västmakterna dras in i en cykel av eftergifter utan varaktig förändring.

Andreyeva frigavs i mars 2026 som en del av en batch med 250 politiska fångar som släpptes efter en överenskommelse med USA som hävde sanktioner mot flera belarusiska banker och kaliumexportörer . Hon är journalist på Belsat och greps i november 2020 när hon direktsände en fredlig protest, och dömdes senare på politiskt motiverade anklagelser, däribland ”förräderi” .

Andreyevas kärnvarning

När hon talade direkt till rådet lyfte Andreyeva flera specifika farhågor:

• Sanktionslättnader är förhastade medan nya gripanden fortsätter. Hon argumenterade att varje frigivning kan upphävas av regimen genom att helt enkelt gripa fler personer, vilket gör uppgörelsen till en tillfällig lösning snarare än en meningsfull reform .
• Över 950 politiska fångar sitter fortfarande frihetsberövade. Även efter frigivningarna i mars uppgick antalet politiska fångar, inklusive kollegan journalisten Ilyash, till över 950 .
• Hårda fängelseförhållanden och fortsatt rädsla. Andreyeva, som själv tillbringade över fem år i förvar, beskrev förhållandena i belarusiska fängelser och uttryckte oro för dem som fortfarande är kvar .
• Uppgörelsen åtgärdar inte grundproblemet. Hon varnade i praktiken för att regimen kan ”fylla på” sin fängelsepopulation över en natt, varför en engångsfrigivning är en otillräcklig grund för sanktionslättnader .

Vad FN-rapporten från juni 2026 visade

FN:s specialrapportör Nils Muižnieks presenterade sin senaste rapport samma dag som Andreyeva talade. Rapporten, som täcker perioden 1 april 2025 till 31 mars 2026, konstaterade att Vitryssland fortsätter att ”systematiskt och grovt kränka sina internationella åtaganden om mänskliga rättigheter” . Viktiga slutsatser inkluderar:

• ”Vitryssland fortsätter att systematiskt undertrycka oliktänkande” utan tecken på förbättring .
• Fler än 950 politiska fångar satt fortfarande frihetsberövade vid tidpunkten för rapportens presentation .
• Regimen har behållit gamla förtrycksmetoder samtidigt som den utvecklat nya, inklusive förföljelse av dem som hjälpt Ukraina .
• En separat rapport från FN:s grupp av oberoende experter från mars 2026 visade att enbart under 2025 dömdes minst 1 254 personer på politiskt motiverade grunder, och att kränkningarna av mänskliga rättigheter förblir ”allvarliga, systematiska och omfattande”, varav vissa utgör brott mot mänskligheten .
• Human Rights Watchs World Report 2026 noterade att politiskt motiverat förtryck fortsatte fem år efter protesterna 2020 .

EU:s konsekventa hållning

Europeiska unionen har upprepade gånger förstärkt samma budskap genom formella uttalanden och resolutioner:

• Mars 2025 (Europarådet): EU uppgav att man är ”djupt oroad över de fortsatta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Vitryssland, inklusive godtyckliga gripanden, tortyr och misshandel, förnekande av rätten till en rättvis rättegång,” och noterade att över 1 250 politiska fångar var orättvist frihetsberövade vid den tidpunkten .
• Juni 2025 (FN:s råd för mänskliga rättigheter): EU fördömde ”det fortsatta politiskt motiverade förtrycket och angreppet på yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet, inklusive genom missbruk av antiterror- och antiextremismlagstiftning” .
• Oktober 2025 (Europaparlamentets resolution): Ledamöterna fördömde skarpt förtrycket i Vitryssland, krävde omedelbart frisläppande av alla politiska fångar och uppmanade till fortsatt EU-engagemang och stöd till demokratiska krafter .
• EU erkänner inte presidentvalet i januari 2025 som legitimt och har beskrivit Lukasjenkoregmentets förtryck som expanderande bortom Vitrysslands gränser, där belarusier utomlands utsätts för övervakning, hot och åtal .

Den bredare bilden: vad siffrorna visar

Flera oberoende källor målar upp en samstämmig bild av en regim som inte har ändrat sitt beteende. Människorättscentret Viasna dokumenterade 1 208 politiska fångar i förvar per april 2025 . FN:s grupp av oberoende experter rapporterade att minst 1 254 personer dömdes på politiskt motiverade grunder under 2025 . Human Rights Watch noterade att i december 2025 satt minst 1 110 personer kvar bakom galler av politiska skäl . Amnesty Internationals rapport för 2025 drog slutsatsen att myndigheterna ”fortsatte att missbruka rättssystemet för att tysta och bestraffa oliktänkande och opposition” .

Sammanfattning

Andreyevas varning – att sanktionslättnader utan att avsluta det underliggande förtryckssystemet är en bristfällig uppgörelse – bekräftas starkt av både FN och EU. Bevisen visar att gripanden, politiskt motiverade domar, tortyr och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter fortsätter oavbrutet under Aleksandr Lukasjenko. Frågan kvarstår om modellen med fångar mot sanktioner någonsin kan leda till varaktig förändring, eller om den bara erbjuder regimen ett sätt att återställa sin internationella position samtidigt som den behåller kontrollen på hemmaplan.