Irans expertförsamling: Khameneis röda linjer får inte överskridas

Ett avtal med en 60 dagar lång klocka

Varningen kom mindre än två veckor efter att USA och Iran den 15 juni undertecknade ett 14-punkts-samförståndsavtal, ett så kallat MOU, som fått namnet Islamabadmemorandumet. Avtalet ska skapa en ram för att avsluta striderna och bana väg för ett mer omfattande slutavtal .

De viktigaste delarna är:

• Omedelbart och permanent stopp för militära operationer på alla fronter, även i Libanon .
• USA ska omedelbart häva sin marina blockad av iranska hamnar .
• Båda sidor förbinder sig att avstå från att använda eller hota med våld .
• Parterna får 60 dagar från den 15 juni på sig att förhandla fram ett slutligt avtal om kärnfrågan, sanktionslättnader och regional säkerhet . Vapenvilan ska gälla under perioden .
• Iran får börja exportera olja omedelbart, medan USA tillfälligt avstår från sanktioner mot oljeexport och relaterade tjänster .
• Frysta iranska tillgångar, uppskattade till 80–100 miljarder dollar, ska frigöras inom ramen för upplägget .
• Iran ska under 60 dagar ordna avgiftsfri och säker passage för kommersiella fartyg genom Hormuzsundet .

Kärnfrågan löstes däremot inte i själva memorandumet. Samtalen om Irans kärnprogram sköts fram till den 60 dagar långa förhandlingsfasen. Iran lovade att avstå från att utveckla kärnvapen, men detaljerna om anrikningsnivåer och vad som ska hända med det befintliga uranlagret lämnades öppna .

Uranlagret är den stora stötestenen

Den mest omstridda frågan är vad som ska hända med Irans lager av uran anrikat till 60 procent – en nivå som ligger nära den omkring 90-procentiga anrikning som normalt förknippas med vapenmaterial .

Internationella atomenergiorganet, IAEA, uppskattar att Iran har omkring 441 kilo 60-procentigt anrikat uran . IAEA:s generaldirektör Rafael Grossi har bedömt att lagret, om det anrikas ytterligare, skulle kunna räcka till material för mer än tio kärnvapenstridsspetsar .

USA kräver att lagret förs ut ur Iran, späds ut eller på annat sätt oskadliggörs . Men i slutet av maj utfärdade Mojtaba Khamenei enligt två högt uppsatta iranska källor till Reuters ett motsatt direktiv: ”Inte ett enda gram lämnar.” Allt anrikat uran ska stanna på iranskt territorium .

Direktivet går rakt emot ett centralt amerikanskt krav och beskrivs i flera rapporter som det största hindret för ett heltäckande avtal . Irans kärnenergichef Mohammad Eslami har dessutom sagt att ett slutligt avtal måste erkänna Irans rätt att anrika uran – ytterligare en röd linje som krockar med Washingtons hållning .

Motstånd på båda sidor

I Washington har avtalet mötts av kritik från både höger och vänster, men av olika skäl.

• Republikanska senatorer kräver en formell omröstning och kritiserar Vita huset för att ha hållit kongressen utanför. De har också ifrågasatt att vicepresident JD Vance skrev under dokumentet utan föregående samråd med kongressen .
• Konservativa ledamöter och analytiker har antytt att kongressen kan stoppa eller förkasta memorandumet. Kritikerna menar att sanktionslättnader ges innan kärnfrågan är löst .
• Demokrater på vänsterkanten har sedan tidigare motsatt sig ytterligare finansiering av kriget mot Iran. Att kärnfrågan skjuts upp kritiseras samtidigt av hökar, som anser att avtalet ger Iran för mycket, och duvor, som tycker att det inte går tillräckligt långt .
• Demokratiska senatorer har nio gånger försökt driva igenom en resolution enligt War Powers Resolution för att formellt avsluta striderna. Det senaste försöket föll med röstsiffrorna 47–48 .

Även i Iran finns ett starkt motstånd bland hardliners. De ser memorandumet som en möjlig fälla: Tehran får sanktionslättnader och ett öppnat Hormuzsund, men utan en tydlig garanti för att landets anrikningsprogram skyddas . Vissa hårdföra röster hävdar därför att USA använder 60-dagarsfristen för att pressa fram kärntekniska eftergifter efter att Iran redan gjort eftergifter om sjöfarten och oljeexporten .

Israel har också signalerat djup oro. Ett avtal som inte löser frågan om uranlagret kan enligt bedömningen uppfattas som en oacceptabel säkerhetsrisk, samtidigt som memorandumet inte innehåller några israeliska säkerhetsgarantier .

Nästa steg avgörs av uranet

Islamabadmemorandumet har stoppat striderna och öppnat Hormuzsundet för kommersiell trafik. Men den politiskt svåraste frågan har bara skjutits fram.

Under de återstående dagarna av den 60 dagar långa fasen måste Washington och Tehran försöka hitta en formel för Irans uranlager – trots Khameneis kategoriska besked att inte ett enda gram får lämna landet .

Båda regeringarna möter dessutom hårt inrikespolitiskt motstånd. Expertförsamlingens uttalande visar att Irans religiösa etablissemang kommer att motsätta sig varje överenskommelse som rör det som regimen betraktar som landets icke-förhandlingsbara kärntekniska rättigheter.