EU:s elnätsplan blev betydligt försiktigare efter energimötet

Medlemsländerna gjorde motstånd mot denna centralisering. Den europeiska samarbetsorganisationen för stamnätsoperatörer, ENTSO-E, varnade för att en överföring av roller från nationell till europeisk nivå skulle öka osäkerheten i beslutsfattandet och inte nödvändigtvis lösa hindren för snabbare utbyggnad .

I kompromissen fick de nationella regeringarna därför större inflytande än vad kommissionen hade räknat med. Den övergripande konflikten handlar i grunden om vem som ska bestämma var nya ledningar byggs, vilka projekt som prioriteras och hur kostnaderna ska fördelas.

Flaskhalsintäkterna blev den hetaste stridsfrågan

Den mest omstridda delen gällde så kallade flaskhalsintäkter – pengar som uppstår när begränsad kapacitet i gränsöverskridande elledningar skapar prisskillnader mellan marknader.

Kommissionen hade föreslagit att systemoperatörerna skulle avsätta 25 procent av flaskhalsintäkterna till investeringar i gränsöverskridande elnät . Tanken var att använda medlen för projekt som stärker sammankopplingen mellan länder och därmed hela EU:s elsystem.

Förslaget mötte dock växande motstånd från flera medlemsländer och nätoperatörer. Kritiker befarade att reglerna skulle minska den nationella kontrollen över elnäten och i vissa fall höja kostnaderna . Sverige varnade uttryckligen för att upplägget kunde begränsa landets möjligheter att exportera el, vilket bidrog till att förslaget skalades ned .

Ett rådsdokument från maj visade samtidigt att vissa medlemsländer ansåg att en tidigare ändring – där användningen av de 25 procenten begränsades till länderna där projekt av gemensamt intresse är belägna – urvattnade den ursprungliga idén betydligt .

Kompromissen

I medlemsländernas kompromisstext ska kravet på att öronmärka flaskhalsintäkter upphöra efter åtta år . Ministrarna valde därmed en mer försiktig modell än den kommissionen först hade föreslagit, vilket försvagar den tänkta finansieringen av gemensam europeisk infrastruktur .

Frågan var så känslig att det cypriotiska ordförandeskapet redan i maj hade frågat hur långt medlemsländerna var beredda att förändra sina finansierings- och planeringsmodeller – bland annat när det gäller flaskhalsintäkter och bredare kostnadsdelning .

Nationell suveränitet bakom motståndet

Motståndet drevs framför allt av suveränitetsfrågan. Flera länder motsatte sig att EU-kommissionen skulle få större inflytande över nationell nätplanering eller över hur intäkter som samlats in inom det egna landet används .

Länder med ett elöverskott och stor förnybar kapacitet har samtidigt befarat att en gemensam europeisk intäktsmodell kan innebära att pengar från nationella elkonsumenter och nätoperatörer förs över till projekt i andra länder utan en motsvarande nationell nytta . Sveriges varning om begränsad elimport och elexport blev ett tydligt exempel på denna konflikt.

Klimatorganisationer vill se ett mer ambitiöst paket

Inför energirådet skickade Climate Action Network Europe, som samlar över 200 medlemsorganisationer, ett brev till ministrarna med en uppmaning att inte försvaga paketet .

Organisationen ville bland annat se:

• ett gemensamt scenario för gränsöverskridande infrastruktur, lett av EU-kommissionen,
• att outnyttjade flaskhalsintäkter används för nätutbyggnad,
• ett åtagande om att fasa ut fossil infrastruktur.

CAN Europe har beskrivit paketet som ”ett välbehövligt steg” för att påskynda Europas övergång till ett helt förnybart och motståndskraftigt elnät. Samtidigt har organisationen varnat för att snabbare utbyggnad måste kombineras med ett starkt miljöskydd . Även European Environmental Bureau, EEB, uppmanade ministrarna att behålla höga ambitioner .

Ett elnät under press från flera håll

Elnätspaketet kommer i ett läge där EU:s energisystem samtidigt pressas av energisäkerhet, höga elpriser och snabbt ökande efterfrågan.

• Energisäkerhet: En Greenpeace-rapport från juni 2026 kritiserade EU:s svar på energikrisen efter kriget mot Iran och beskrev det som en fossil ”räddningsaktion” präglad av djup strukturell brist på samordning .
• Nätköer och höga priser: En rapport som Euronews publicerade i juni beskrev en europeisk kö på omkring 100 miljarder euro i anslutningsärenden. Många rena energiprojekt väntar i åratal på att få ansluta till elnätet, vilket enligt rapporten kan fördjupa Europas beroende av volatila fossila bränslen .
• Datacenter och elektrifiering: Kommissionens underlag betonar att nätplaneringen måste stödja EU:s mål för elektrifiering, digitalisering och konkurrenskraft . Den ökade elanvändningen i datacenter och industrin gör samtidigt flaskhalsarna mer akuta .
• Irlands ordförandeskap: Irland tog över ordförandeskapet för EU:s ministerråd den 1 juli 2026 och har meddelat att landet vill skynda på arbetet med både elnätspaketet och en revidering av EU:s utsläppshandelssystem .

Historisk överenskommelse om energilagring

Vid sidan av rådsmötet undertecknades EU:s första trepartsöverenskommelse om energilagring. Avtalet samlar offentliga aktörer, lagringssektorn och stora industriella energikonsumenter .

Överenskommelsen speglar en växande insikt inom EU: ett elsystem med mer vind- och solkraft behöver inte bara fler ledningar, utan också teknik som kan lagra el och jämna ut variationer i produktionen.

Nästa steg: förhandlingar med parlamentet

Ministerrådets allmänna riktlinje banar väg för så kallade triloger med Europaparlamentet senare under 2026. Därmed är de viktigaste konfliktlinjerna tydliga: ska planeringen styras mer gemensamt från EU-nivå eller främst av medlemsländerna, och hur mycket av nätens intäkter ska gå till gemensamma gränsöverskridande projekt?

Parlamentet kan försöka återinföra delar av den ambition som fanns i kommissionens ursprungliga förslag. Den slutliga lagstiftningen kommer därför att avgöra om EU får ett mer samordnat elnät – eller en kompromiss där nationell kontroll väger tyngre än gemensam finansiering och planering.