De viktigaste resultaten var:
ECB:s ekonomiska bulletin bekräftade senare att de kortsiktiga inflationsförväntningarna sjönk både i maj och juni 2025, efter att ha stigit under månaderna dessförinnan .
Mätningen kom i ett makroekonomiskt läge som i stora drag stödde en fortsatt lättnad i penningpolitiken. Den totala inflationen i euroområdet sjönk till 1,9 procent i maj 2025, under ECB:s mål på 2 procent. I juni steg den till 2,0 procent .
ECB hade redan sänkt räntorna flera gånger under 2025. Efter beslutet i juni låg inlåningsräntan på 2 procent, ned från toppen på 4 procent i mitten av 2023 . Marknadsbedömningen var därför snarare att ytterligare en sänkning kunde bli aktuell än att ECB snart skulle behöva höja räntan .
Fallet i hushållens förväntningar kopplades också till att spänningarna i Mellanöstern hade minskat vid den tidpunkten . Det var en påminnelse om hur snabbt inflationsförväntningar kan påverkas av energipriser och geopolitik.
Lugnare inflationsförväntningar visade sig inte vara ett skydd mot en ny utbudschock. När konflikten i Mellanöstern förvärrades steg olje- och gaspriserna kraftigt.
I april 2026 hade inflationen i euroområdet stigit till 3,2 procent, den högsta nivån sedan september 2023 . Den främsta drivkraften var energipriserna, som ökade 10,9 procent på årsbasis. Euroområdet är en stor energiimportör och påverkades därför direkt av den kraftiga uppgången i de globala olje- och gaspriserna .
Även kärninflationen, som räknar bort energi och livsmedel, steg till 2,5 procent. Det tydde på att de högre energikostnaderna började sprida sig till bland annat tjänster .
När prisökningarna började ta fart i flera av euroområdets största ekonomier ökade marknadens förväntningar på en räntehöjning . Den 11 juni 2026 höjde ECB:s direktion alla tre styrräntor med 25 räntepunkter . Det var den första höjningen på tre år och innebar en tydlig vändning efter den serie av räntesänkningar som präglade 2025 .
ECB hänvisade uttryckligen till kriget i Mellanöstern. I sitt penningpolitiska besked sade centralbanken att konflikten skapade inflationstryck och att beslutet var robust i flera möjliga scenarier för hur chocken kunde utvecklas .
ECB-chefen Christine Lagarde försvarade beslutet med att energiinflationen på 10,9 procent höll på att sprida sig genom ekonomin. Det var alltså inte enbart den direkta energikostnaden som oroade centralbanken, utan risken för bredare och mer varaktiga prisökningar .
Debatten tog inte slut med junibeslutet. ECB-ledamoten Pierre Wunsch höll även en ny höjning i juli 2026 öppen, om inflationstecken skulle börja synas utanför energisektorn – trots att ett avtal mellan USA och Iran senare bidrog till lägre energipriser .
ECB:s undersökning från maj 2025 visade att hushållens kortsiktiga inflationsförväntningar hade lättat betydligt. Tillsammans med inflationen på 1,9 procent och fallande energipriser stödde det bilden av att inflationsbekämpningen var på väg att lyckas.
Men förväntningar är inte prognoser som står över verkligheten. När en ny geopolitisk energichock slog till försvann den tidigare lättnaden snabbt. Inflationen steg, prisökningarna började spridas och ECB tvingades gå från räntesänkningar till en höjning i juni 2026.
Det viktigaste budskapet är därför inte bara att inflationsförväntningarna föll – utan att även stabila förväntningar kan ändras snabbt när energimarknaden och geopolitiken gör det.