Jeff Currie: Därför är oljöverskottet efter USA–Iran-avtalet missvisande

Fyra skäl till att överskottet kan vara missvisande

1. Det tar månader att normalisera trafiken genom Hormuzsundet

Den 16 juni sade Currie till Bloomberg att ”osäkerheten fortfarande är mycket hög” kring Hormuzsundet. Han varnade för att det blir svårt att upprätthålla vapenvilan mellan USA och Iran och att flödena genom sundet kanske inte återgår till det normala förrän mot slutet av året.

Det är betydligt längre än vad det snabba prisfallet antyder. USA:s energimyndighet EIA räknade i sin senaste korttidsprognos med att sundet skulle förbli i praktiken stängt på kort sikt. Enligt prognosen kan leveranserna börja återupptas under tredje kvartalet 2026, men det kan ta flera månader innan trafiken når nivåerna före konflikten – något som inte väntas ske förrän i början av 2027.

2. Lagren närmar sig ”tank bottoms”

I slutet av maj varnade Currie för att oljemarknaden i Asien redan närmade sig ”minimala operativa nivåer”, ofta kallade ”tank bottoms”. Europa stod näst på tur, medan USA kunde drabbas av brist i juli.

Problemet är att globala lagersiffror kan ge en alltför lugn bild. En sammanfattning av Curries kommentarer på LinkedIn påpekade att mycket av den olja som räknas in i lagren inte är omedelbart tillgänglig eller användbar, samtidigt som regionala lager töms. Ett globalt genomsnitt kan därmed dölja en akut bristsituation på enskilda marknader.

3. Utbudet kan inte startas om över en natt

Även om ett avtal är undertecknat återstår flera praktiska hinder. Försäkringsbolag måste vara beredda att försäkra tankfartyg, sjöfarten måste läggas om och produktion som störts av kriget mellan USA, Israel och Iran kan inte slås på igen med en knapptryckning.

I en analys av Curries resonemang konstaterades att även ett omedelbart öppnande av Hormuzsundet skulle kunna kräva ”mer än tre månader innan ens en antydan till normala flöden” börjar synas. Först ska fartygen återvända, därefter ska produktionen komma igång och till sist ska raffinaderier och transportkedjor återställas.

4. Prisfallet kan vara en överreaktion

Bara några veckor före fredsbeskedet varnade Currie för en akut fysisk oljebrist och beskrev utvecklingen som en ”spegelbild av covid”. Han sade att Asien kunde gå torrt i maj och att USA kunde drabbas av brist i juli om Hormuzsundet inte öppnades.

När vapenvilan sedan tillkännagavs föll oljepriset snabbt. Currie anser att marknaden därmed har gått för långt på nedsidan. Den 18 juni sade han att ”oljemarknaderna överreagerar nedåt”. Dagen innan beskrev han prisnedgången som ett ”starkt köpläge”, eftersom den långsiktiga strukturella bilden fortfarande är intakt.

Den dramatiska svängningen från brist till överskott

Skillnaden mellan pappersmarknaden och den fysiska marknaden blir tydlig när man jämför prisrörelserna. I mars 2026 steg spotpriset på flygbränsle i Singapore till 230 dollar per fat och i Rotterdam till 220 dollar. Currie beskrev detta som en form av ”molekylär smitta” som spred sig mellan kontinenter.

Efter vapenvilan började terminsmarknaden i stället omedelbart prisa in ett flöde av återvändande olja. De synliga priserna föll, trots att den fysiska försörjningskedjan fortfarande behövde byggas upp igen.

Currie förklarar en del av rörelsen med en ”köparstrejk”. Både fysiska och finansiella aktörer minskade sina lager i väntan på lägre priser, vilket skapade ett tillfälligt överskott i marknaden och samtidigt dolde den underliggande knappheten. Om efterfrågan sedan återvänder snabbt kan priserna enligt Currie studsa tillbaka kraftigt.

IEA ser en annan utveckling

Internationella energiorganet IEA har ändrat sin bedömning över tid. Före kriget i Iran prognostiserade organisationen ett rekordstort globalt oljöverskott på omkring 3,8 miljoner fat per dag under 2026. Under konflikten erkände IEA att störningarna i utbudet ledde till minskad efterfrågan. Efter vapenvilan varnade organisationen för att en varaktig fred kan resultera i ett ”betydande” överskott under 2027.

Currie håller inte med om tidsförloppet och omfattningen. Han anser att den fysiska bristen fortfarande utvecklas i realtid och att så uttömda lager behöver flera månader för att fyllas på, även om en del av utbudet återställs snabbt.

EIA:s egna siffror visar att de globala oljelagren väntas minska med i genomsnitt 6,3 miljoner fat per dag under andra kvartalet 2026. Det är en takt som ger stöd åt Curries varning för en nära förestående fysisk bristsituation.

Slutsatsen

För Jeff Currie är det aktuella överskottet framför allt en kortsiktig illusion skapad av terminsmarknadens reaktion på fredsavtalet. Uttömda lager, en långsam normalisering av Hormuzsundet och praktiska hinder för att återstarta produktionen gör att marknaden kan prisa in överflöd innan oljan faktiskt finns på plats.

IEA räknar med ett betydande överskott 2027 om freden håller och leveranserna återkommer. Currie ser däremot en fysisk knapphet som fortfarande är akut. Den avgörande frågan är därför inte bara om överskottet består, utan när marknaden tvingas anpassa sig till den faktiska tillgången – och hur kraftig den rörelsen blir.