Båda planeterna kretsar kring stjärnan TOI-791, en F7-typ av dvärgstjärna, som ligger omkring 1 110 ljusår från jorden i den södra stjärnbilden Flygfisken (Volans) .
De två planeterna – TOI-791 b (den inre) och TOI-791 c (den yttre) – är ungefär lika stora som Jupiter, men har extremt låg massa . Huvudförfattaren Dr. George Dransfield vid University of Oxford beskrev deras densitet som jämförbar med ”en härlig klick raklödder, direkt från burken” .
| Parameter | TOI-791 b (inre) | TOI-791 c (yttre) |
|---|---|---|
| Storlek | Ungefär lika stor som Jupiter | Ungefär lika stor som Jupiter |
| Densitet | 0,038 g/cm³ | 0,047 g/cm³ |
| Massa | Extremt låg, en bråkdel av Jupiters massa | Extremt låg, en bråkdel av Jupiters massa |
| Densitet jämfört med Jupiter | ~35 gånger mindre tät än Jupiter | ~28 gånger mindre tät än Jupiter |
| Omloppsbanor | ~5 omlopp för var 3:e av partnern | ~3 omlopp för var 5:e av partnern |
Som jämförelse: sockervadd har en densitet på ungefär 0,05 g/cm³, vilket gör dessa planeter ännu lättare än det söta godiset .
De två planeterna är låsta i en sällsynt 5:3-medelrörelseresonans – för var femte omlopp som TOI-791 b (den inre planeten) gör, fullbordar TOI-791 c (den yttre planeten) nästan exakt tre omlopp . Denna gravitationella växelverkan ger mätbara förändringar i tidpunkten för deras transiter, vilket gjorde att forskarteamet kunde uppskatta deras massor .
Medborgarforskningens roll: Båda planeterna identifierades först som kandidatplaneter 2019 och 2023 av volontärer som deltog i medborgarforskningsprojektet Planet Hunters TESS. Projektet låter allmänheten söka igenom NASA:s TESS-data efter möjliga nya världar .
Bekräftelse från markbaserade teleskop: Teamet kombinerade transitobservationer från flera teleskop runt om i världen för att mäta storlek och massa . Bland annat användes ASTEP-teleskopet (Antarctic Search for Transiting ExoPlanets) vid Concordia Station i Antarktis . Den antarktiska vintern gav månader av oavbrutet mörker, vilket gjorde det möjligt för astronomer att fånga planeternas ovanligt långa transiter – var och en varade i över 11 timmar – i en enda oavbruten observation. Det här är de längsta kontinuerliga planetariska transiter som någonsin rapporterats från markbaserade observationer .
Forskarna hoppas att uppföljningsobservationer med James Webb Space Telescope ska avslöja planeternas kemiska sammansättning . Dransfield påpekade att planeterna troligen mest består av väte och helium, men att JWST kommer att behövas för att bekräfta atmosfärens sammansättning .
Båda planeterna kretsar kring stjärnan TOI-791, en F7-typ av dvärgstjärna, som ligger omkring 1 110 ljusår från jorden i den södra stjärnbilden Flygfisken (Volans) .
De två planeterna – TOI-791 b (den inre) och TOI-791 c (den yttre) – är ungefär lika stora som Jupiter, men har extremt låg massa . Huvudförfattaren Dr. George Dransfield vid University of Oxford beskrev deras densitet som jämförbar med ”en härlig klick raklödder, direkt från burken” .
| Parameter | TOI-791 b (inre) | TOI-791 c (yttre) |
|---|---|---|
| Storlek | Ungefär lika stor som Jupiter | Ungefär lika stor som Jupiter |
| Densitet | 0,038 g/cm³ | 0,047 g/cm³ |
| Massa | Extremt låg, en bråkdel av Jupiters massa | Extremt låg, en bråkdel av Jupiters massa |
| Densitet jämfört med Jupiter | ~35 gånger mindre tät än Jupiter | ~28 gånger mindre tät än Jupiter |
| Omloppsbanor | ~5 omlopp för var 3:e av partnern | ~3 omlopp för var 5:e av partnern |
Som jämförelse: sockervadd har en densitet på ungefär 0,05 g/cm³, vilket gör dessa planeter ännu lättare än det söta godiset .
De två planeterna är låsta i en sällsynt 5:3-medelrörelseresonans – för var femte omlopp som TOI-791 b (den inre planeten) gör, fullbordar TOI-791 c (den yttre planeten) nästan exakt tre omlopp . Denna gravitationella växelverkan ger mätbara förändringar i tidpunkten för deras transiter, vilket gjorde att forskarteamet kunde uppskatta deras massor .
Medborgarforskningens roll: Båda planeterna identifierades först som kandidatplaneter 2019 och 2023 av volontärer som deltog i medborgarforskningsprojektet Planet Hunters TESS. Projektet låter allmänheten söka igenom NASA:s TESS-data efter möjliga nya världar .
Bekräftelse från markbaserade teleskop: Teamet kombinerade transitobservationer från flera teleskop runt om i världen för att mäta storlek och massa . Bland annat användes ASTEP-teleskopet (Antarctic Search for Transiting ExoPlanets) vid Concordia Station i Antarktis . Den antarktiska vintern gav månader av oavbrutet mörker, vilket gjorde det möjligt för astronomer att fånga planeternas ovanligt långa transiter – var och en varade i över 11 timmar – i en enda oavbruten observation. Det här är de längsta kontinuerliga planetariska transiter som någonsin rapporterats från markbaserade observationer .
Forskarna hoppas att uppföljningsobservationer med James Webb Space Telescope ska avslöja planeternas kemiska sammansättning . Dransfield påpekade att planeterna troligen mest består av väte och helium, men att JWST kommer att behövas för att bekräfta atmosfärens sammansättning .