Rymdteleskopet Euclid fångar 60 miljoner stjärnor – största bilden av Vintergatans hjärta

Här är det faktagranskade, källbelagda svaret på din fråga.

Rekordet som sattes

Den 23 mars 2025 riktade ESA:s rymdteleskop Euclid sin optiska VIS-kamera mot Vintergatans centrum. Under totalt 26 timmar fördelade på nio intilliggande fält producerades den största och mest detaljerade bilden i synligt ljus som någonsin tagits av vår galax hjärta . Den slutliga mosaiken täcker 4,8 kvadratgrader och innehåller mer än 60 miljoner stjärnor. Data offentliggjordes den 24 juni 2026 som en del av Euclids Quick Data Release 2, även känd som Euclid Galactic Bulge Survey (EGBS) .

Observationen täcker 51 kända planetsystem som tidigare upptäckts genom mikrolinsningskampanjer. Materialet kommer att fungera som en mikrolinsningsbaslinje i tiden för NASA:s rymdteleskop Nancy Grace Roman, som planerar att genomföra sin Galactic Bulge Time Domain Survey (GBTDS) från slutet av 2026 eller början av 2027 . Tack vare Euclids skarpa, högupplösta förhandsbild av samma himmelsområde får Roman en "före-bild" som dramatiskt förbättrar massbestämningen av linsande objekt och upptäckten av exoplaneter i regionen .

En avstickare från Euclids huvuduppdrag

Euclids kärnuppdrag är att kartlägga det mörka universums geometri: teleskopet är designat för att undersöka miljarder galaxer över 15 000 kvadratgrader av den extragalaktiska himlen, och använda svag gravitationslinsning och galaxkluster för att studera mörk energi och mörk materia .

Galactic Bulge Survey är en medveten avvikelse från detta program. Istället för att blicka utåt mot avlägsna galaxer riktade Euclid blicken inåt – mot vår egen galax täta, stjärntäta centrum. Denna region är normalt så ljusstark och stjärntät att den undviks i kosmologiska studier. Syftet är rent exoplanet- och stjärnastrofysik: att skapa en djup, vidvinklig och högupplöst referensbild som gör det möjligt för Romans mikrolinsningsundersökning att hitta planeter mer effektivt .

Tekniska utmaningar som övervanns

Teamet, lett av Eamonn Kerins från Jodrell Bank Centre for Astrophysics, ställdes inför flera betydande hinder :

• Godkännande: Observationen ingick inte i den ursprungliga Euclid-planen. Exoplanet Science Working Group var tvungen att bygga ett detaljerat vetenskapligt och tekniskt case för att övertyga ESA och Euclid-konsortiet att avsätta observationstid från det primära mörkenergi-uppdraget .

• Omfattande simuleringar: Förberedelserna krävde "månader av uttömmande tekniska tester i samarbete med Euclids instrument- och driftteam" för att bevisa att avbildningen av den ultratäta galaktiska bulben inte skulle överbelasta teleskopets detektorer eller datapipeline . Teamet körde omfattande simuleringar för att verifiera att rymdfarkosten säkert kunde riktas mot ett så ljusstarkt och stjärntätt fält utan att mätta VIS-kamerans CCD-sensorer eller försämra uppdragets primära kalibrering .

• Ingen påverkan på kärnuppdraget: Teamet var tvunget att bevisa att bulben-observationen kunde genomföras inom ett 26-timmarsfönster utan att störa Euclids primära Wide och Deep surveys eller förbruka förnödenheter som behövdes för huvudkampanjen .

• Databehandling: Den extrema stjärntätheten i galaxens centrum – upp till miljoner stjärnor per kvadratgrad – krävde specialiserad datareduktion för att undvika sammansmältning av stjärnbilder, fotometriska fel och kalibreringsproblem. Allt detta samtidigt som bildkvaliteten bevarades för att fungera som en tillförlitlig astrometrisk och fotometrisk referens för Roman .