Därför skyndar Kina inte tillbaka till oljan från Persiska viken

Hormuzsundet kan vara på väg att öppnas igen efter ramverket för vapenvila mellan USA och Iran. Men det betyder inte att Kina omedelbart återgår till tidigare nivåer av råoljeinköp från Persiska viken.

Världens största råoljeimportör har flera skäl att vänta: reserverna är ovanligt stora, raffinaderiernas ekonomi är svag, de iranska prisrabatterna har krympt och mycket olja finns redan i lager.

Importen föll till den lägsta nivån på åtta år

Kinas råoljeimport sjönk till omkring 7,8 miljoner fat per dag i maj 2026, enligt kinesisk tullstatistik som Bloomberg hänvisar till. Det var den lägsta nivån sedan oktober 2017 . The Wall Street Journal rapporterade samtidigt 7,82 miljoner fat per dag – en minskning med 29 procent jämfört med samma månad året före .

Kpler uppskattade dessutom att Kinas sjöburna import i slutet av maj låg på omkring 6,6 miljoner fat per dag, den lägsta nivån sedan 2016 . Från genomsnittet på cirka 11,7 miljoner fat per dag i februari innebär det en minskning på nästan 3 miljoner fat per dag. J.P. Morgan beskrev nedgången som mer omfattande än fallet under pandemins värsta period i slutet av 2020 .

Reserverna ger Beijing tid att avvakta

USA:s energimyndighet EIA uppskattar att Kina hade nästan 1,4 miljarder fat råolja i strategisk lagring i december 2025. Under 2025 fyllde landet på dessa reserver med i genomsnitt 1,1 miljoner fat per dag .

Kina offentliggör inte sina officiella reservnivåer, men EIA, Columbia Universitys Center on Global Energy Policy och flera analytiker landar på ungefär samma storleksordning – omkring 1,4 miljarder fat. Det motsvarar ungefär tre gånger USA:s strategiska reserver .

Erica Downs, senior forskare vid Columbia University, har sagt att lagren i ett värsta scenario där leveranserna från Mellanöstern helt bryts skulle kunna täcka Kinas behov i sex månader . Under konflikten tycks Kina dessutom ha använt både strategiska och kommersiella lager. Kayrros uppskattade att de kommersiella lagren ovan jord uppgick till 851 miljoner fat före kriget .

Det minskar behovet av att omedelbart ersätta varje utebliven leverans med nya laster från Persiska viken.

Raffinaderierna tjänar för lite på att köpa mer

Efterfrågan på ny råolja begränsas också av raffinaderiernas ekonomi. Kinas oberoende raffinaderier – de så kallade ”teapot”-raffinaderierna, särskilt koncentrerade till Shandong – är centrala köpare av iransk olja. Men de har sänkt sina driftstakt till flerårslägsta nivåer.

Kinas råoljehantering föll med 5,8 procent på årsbasis i april 2026 till omkring 13,3 miljoner fat per dag, den lägsta nivån sedan augusti 2022, enligt landets statistikmyndighet . De statliga raffinaderiernas genomsnittliga driftstakt sjönk till 73,43 procent i april, en sexårslägsta . De oberoende raffinaderierna gick samtidigt under 63 procent i början av april – den lägsta nivån sedan augusti 2025 – och marginalerna blev negativa .

I maj föll utnyttjandegraden vid raffinaderierna i Shandong till omkring 51 procent . Svag inhemsk efterfrågan och höga kostnader för råvaran gör det helt enkelt mindre attraktivt att köpa in ytterligare olja .

Iransk olja har inte längre samma prisfördel

Tidigare lockades kinesiska köpare av kraftiga rabatter på iransk råolja. Före konflikten erbjöds iransk olja enligt handelsuppgifter 8–10 dollar per fat under Brent, vilket bidrog till stora inköp . I juni 2026 hade rabatten krympt till omkring 1 dollar när efterfrågan försvagades och de oberoende raffinaderierna drog ned på produktionen .

Efter det preliminära fredsavtalet sänkte säljarna priserna på nytt för att locka kinesiska köpare när fler iranska laster började lämna Hormuz. Spotlaster av iransk Light-olja för leverans i juli erbjöds med rabatter på 2,50–5 dollar per fat mot Brent .

Det räckte dock inte för att skapa någon större köplust. Handelsaktörer uppgav till S&P Global att de oberoende raffinaderierna inte hade bråttom att säkra fler laster. Flera föredrog att stänga för underhåll framför att köpa de sista tillgängliga leveranserna . När de djupa sanktionsrabatterna försvinner blir den ekonomiska drivkraften att köpa iransk olja betydligt svagare.

Lagerolja fyller en del av gapet

Kinesiska oberoende raffinaderier har också köpt rabatterad iransk råolja som redan ligger i landbaserade tankar. Med nya importkvoter kan de använda befintliga lager i stället för att beställa nya leveranser .

Denna lagerolja – som i slutet av 2025 såldes med rabatter på över 8 dollar per fat – har bidragit till att minska överutbudet och sänka behovet av nya fat från Persiska viken .

Skillnaden mellan import och raffinaderiernas förbrukning illustrerar bufferten. Kinas raffinaderier bearbetade omkring 13,5 miljoner fat per dag i maj, medan importen uppgick till endast 6,36 miljoner fat per dag. Gapet på cirka 7 miljoner fat per dag fylldes i huvudsak med lagerolja .

Återhämtningen kommer sannolikt senare

J.P. Morgan räknar med att Kinas råoljeimport börjar återhämta sig från augusti efter fallet till den lägsta nivån på åtta år. Banken väntar sig dock en gradvis återhämtning, inte en omedelbar återgång till tidigare inköpsnivåer .

De oberoende raffinaderierna har visserligen börjat visa ett visst intresse för nya råvaruleveranser efter fredsuppgörelsen, men köplusten är fortfarande begränsad vid dagens priser .

Så länge lagertankarna är välfyllda, raffinaderimarginalerna negativa och de strategiska reserverna ger Kina flera månaders handlingsutrymme finns det få tecken på en plötslig köprusch. Ett öppnare Hormuzsund kan därför leda till normaliserade transportflöden utan att Kina genast åter blir den drivande köparen av olja från Persiska viken.