Vad som är säkert: USA:s finansdepartement har förbundit sig att utfärda undantag för iransk råolja, petroleumprodukter och relaterade tjänster (bank, försäkring, transport) vid undertecknandet . Analytiker uppskattar att detta kan tillföra cirka 1,5 miljoner fat per dag till den globala tillgången . Den omedelbara oljeintäktspotentialen ligger således i intervallet 60+ miljarder dollar/år, med möjlig tillväxt över tid.

Passageavgifter i Hormuzsundet: Avgiftsfritt i 60 dagar, därefter 2 miljoner dollar per fartyg

Iran har etablerat ett skiktat och noggrant varumärkt avgiftssystem för världens viktigaste oljeled:

• 60 dagars avgiftsfritt fönster: Omedelbart efter MOU:t passerar fartyg Hormuzsundet utan kostnad. Rederier måste skicka passageringsförfrågningar till den nyskapade Persian Gulf Strait Authority (PGSA.ir) minst 48 timmar i förväg .
• Efter 60 dagar: 'serviceavgifter' inte 'tullar': Irans chefsförhandlare Abbas Araghchi bekräftade att efter respitperioden kommer fartyg att debiteras avgifter för navigering, säkerhet, miljöskydd och försäkring. Teheran hävdar att internationell rätt förbjuder transittullar på sund som används för internationell navigation, men tillåter "serviceavgifter" – en distinktion som redan har kodifierats i inhemsk lag .
• Avgiftsnivå: Irans parlament antog i mars 2026 en lag som inför ett rial-denominerat avgiftssystem på cirka 2 miljoner dollar per fartyg, med ett rapporterat genomsnitt på 1,5–2 miljoner dollar per passage .
• Betalningsmetoder: Avgifter kan betalas kontant, i kryptovaluta (inklusive kinesiska yuan), med varor eller genom byteshandel .
• Styrning efter 60 dagar: MOU:t anger att Iran kommer att definiera långsiktig administration av Hormuz tillsammans med Oman och andra Gulfstater, med PGSA som sköter den dagliga verksamheten .

Nyckelbestämmelser i MOU:t om sanktionslättnad och Hormuz styrning

Det 14-punkts MOU:t innehåller flera kritiska komponenter. Tabellen nedan sammanfattar de viktigaste bestämmelserna om ekonomisk lättnad och maritim kontroll:

En viktig brasklapp: sanktionslättnaden är villkorad av efterlevnad av kärnkraftsavtalet. En hög tjänsteman inom USA:s administration sade till The Guardian att "sanktionslättnaden i avsnitt sju är beroende av kärnkraftsöverenskommelsen i avsnitt åtta. I vilken utsträckning du följer kärnkraftsbestämmelserna kommer att avgöra vilken sanktionslättnad du får" .

Internationellt motstånd: Vem motsätter sig avtalet och varför

• Israel: Motsatte sig starkt avtalet, med argumentet att det legitimerar Irans kärnkraftsprogram och ger en intäktsboom för Teherans regionala ombud .
• Saudiarabien och Förenade Arabemiraten: Uttryckte oro över Irans ensidiga avgiftsregim och dess konsekvenser för navigationsfriheten. Gulfstaterna är oroliga för en uppgörelse som ger Iran de facto-kontroll över vattenvägen .
• Europeiska allierade: Flera europeiska regeringar varnade för att MOU:ts sanktionslättnad saknar verifieringsmekanismer och skulle kunna möjliggöra iransk robot-spridning .
• Inhemska kritiker i USA: Republikaner i kongressen har signalerat att de kommer att utmana alla "avslutanden av alla typer av sanktioner" utan kongressens godkännande, med argumentet att administrationen överskred sina befogenheter .
• Gulf-ledd FN-resolution: USA och dess Gulf-allierade föreslog en FN-resolution enligt kapitel 7 som hotar Iran med sanktioner om man inte upphör med "olagliga avgifter" och avslöjar placeringen av minor i Hormuzsundet .

MOU:t är inte ett slutgiltigt fredsavtal; det är ett 60-dagars ramverk. Det verkliga provet – om kärnkraftsverifiering, sanktionernas sekvensering och vem som i slutändan kontrollerar Hormuzsundet – börjar nu.

Vad som är säkert: USA:s finansdepartement har förbundit sig att utfärda undantag för iransk råolja, petroleumprodukter och relaterade tjänster (bank, försäkring, transport) vid undertecknandet . Analytiker uppskattar att detta kan tillföra cirka 1,5 miljoner fat per dag till den globala tillgången . Den omedelbara oljeintäktspotentialen ligger således i intervallet 60+ miljarder dollar/år, med möjlig tillväxt över tid.

Passageavgifter i Hormuzsundet: Avgiftsfritt i 60 dagar, därefter 2 miljoner dollar per fartyg

Iran har etablerat ett skiktat och noggrant varumärkt avgiftssystem för världens viktigaste oljeled:

• 60 dagars avgiftsfritt fönster: Omedelbart efter MOU:t passerar fartyg Hormuzsundet utan kostnad. Rederier måste skicka passageringsförfrågningar till den nyskapade Persian Gulf Strait Authority (PGSA.ir) minst 48 timmar i förväg .
• Efter 60 dagar: 'serviceavgifter' inte 'tullar': Irans chefsförhandlare Abbas Araghchi bekräftade att efter respitperioden kommer fartyg att debiteras avgifter för navigering, säkerhet, miljöskydd och försäkring. Teheran hävdar att internationell rätt förbjuder transittullar på sund som används för internationell navigation, men tillåter "serviceavgifter" – en distinktion som redan har kodifierats i inhemsk lag .
• Avgiftsnivå: Irans parlament antog i mars 2026 en lag som inför ett rial-denominerat avgiftssystem på cirka 2 miljoner dollar per fartyg, med ett rapporterat genomsnitt på 1,5–2 miljoner dollar per passage .
• Betalningsmetoder: Avgifter kan betalas kontant, i kryptovaluta (inklusive kinesiska yuan), med varor eller genom byteshandel .
• Styrning efter 60 dagar: MOU:t anger att Iran kommer att definiera långsiktig administration av Hormuz tillsammans med Oman och andra Gulfstater, med PGSA som sköter den dagliga verksamheten .

Nyckelbestämmelser i MOU:t om sanktionslättnad och Hormuz styrning

Det 14-punkts MOU:t innehåller flera kritiska komponenter. Tabellen nedan sammanfattar de viktigaste bestämmelserna om ekonomisk lättnad och maritim kontroll:

En viktig brasklapp: sanktionslättnaden är villkorad av efterlevnad av kärnkraftsavtalet. En hög tjänsteman inom USA:s administration sade till The Guardian att "sanktionslättnaden i avsnitt sju är beroende av kärnkraftsöverenskommelsen i avsnitt åtta. I vilken utsträckning du följer kärnkraftsbestämmelserna kommer att avgöra vilken sanktionslättnad du får" .

Internationellt motstånd: Vem motsätter sig avtalet och varför

• Israel: Motsatte sig starkt avtalet, med argumentet att det legitimerar Irans kärnkraftsprogram och ger en intäktsboom för Teherans regionala ombud .
• Saudiarabien och Förenade Arabemiraten: Uttryckte oro över Irans ensidiga avgiftsregim och dess konsekvenser för navigationsfriheten. Gulfstaterna är oroliga för en uppgörelse som ger Iran de facto-kontroll över vattenvägen .
• Europeiska allierade: Flera europeiska regeringar varnade för att MOU:ts sanktionslättnad saknar verifieringsmekanismer och skulle kunna möjliggöra iransk robot-spridning .
• Inhemska kritiker i USA: Republikaner i kongressen har signalerat att de kommer att utmana alla "avslutanden av alla typer av sanktioner" utan kongressens godkännande, med argumentet att administrationen överskred sina befogenheter .
• Gulf-ledd FN-resolution: USA och dess Gulf-allierade föreslog en FN-resolution enligt kapitel 7 som hotar Iran med sanktioner om man inte upphör med "olagliga avgifter" och avslöjar placeringen av minor i Hormuzsundet .

MOU:t är inte ett slutgiltigt fredsavtal; det är ett 60-dagars ramverk. Det verkliga provet – om kärnkraftsverifiering, sanktionernas sekvensering och vem som i slutändan kontrollerar Hormuzsundet – börjar nu.