Islamabad-avtalet: Hemliga sidouppgörelser om Irans kärnprogram

Här är en utförlig genomgång av Islamabadavtalet (MoU) mellan USA och Iran, de hemliga sidoförslagen och läget för de kommande samtalen.

De offentliga 14 punkterna i Islamabadavtalet

Avtalet är ett ramverk – inte ett slutgiltigt fredsavtal – som inleder 60 dagars förhandlingar (förlängningsbara om båda parter vill) för att lösa de svåraste frågorna senare . Höga amerikanska tjänstemän läste upp texten för journalister den 17 juni; presidenterna skrev under elektroniskt den 18 juni . Huvudpunkterna är:

• Vapenvila och stridsupphör: Alla militära attacker på alla fronter, inklusive Libanon, upphör permanent .
• Hormuzsundet: Öppnas för kommersiell sjöfart avgiftsfritt i 60 dagar; USA häver sin flottblockad av iranska hamnar .
• Oliesanktioner: USA börjar häva sanktionerna och tillåter Iran att fritt sälja sin olja igen – en stor amerikansk eftergift .
• Kärnenergilöfte: Iran bekräftar på nytt att landet aldrig kommer att sträva efter kärnvapen. Den specifika mekanismen för hantering av det anrikade uranförrådet – utspädning under IAEA:s övervakning – ska förhandlas inom 60-dagarsperioden .
• Rekonstruktionsfond på 300 miljarder dollar: USA och allierade planerar en fond för återuppbyggnad och utveckling av Iran, men avtalstexten låser inte fast beloppet eller utbetalningsmekanismen – det beskrevs separat av amerikanska tjänstemän .
• Suveränitet och icke-inblandning: USA förbinder sig att inte blanda sig i Irans inre angelägenheter .

Hemliga sidouppgörelser utanför den offentliga texten

Enligt CNN (18 juni 2026), med hänvisning till tre amerikanska tjänstemän, en regional tjänsteman och en tidigare amerikansk tjänsteman, har USA och Iran arbetat med konfidentiella, icke-offentliga förslag för att genomföra de 14 punkterna – i praktiken ”hemliga sidoavtal” eller informella överenskommelser som går utöver det undertecknade avtalet .

Nyckeldetaljer i dessa hemliga förslag:

• Irans kärntekniska framtid: Det konfidentiella arbetet fokuserar på detaljer kring hur man ska hantera Irans kärnprogram, inklusive framtiden för anrikning, tidsplan och metod för att späda ut anrikat uran, samt vilka begränsningar Iran kommer att acceptera för sin anrikningskapacitet .
• Inget explicit anrikningsförbud i det offentliga avtalet: En hög amerikansk tjänsteman sade att avtalet kräver ”utspädning” av höganrikade uranlager, men avtalstexten kräver inte uttryckligen att Iran helt upphör med anrikningen – det lämnas till 60-dagarsförhandlingarna . Irans utrikesminister Abbas Araghchi hade tidigare sagt (februari 2026) att USA ”inte har bett Iran att sluta anrika uran”, ett påstående som motsäger Washingtons officiella hållning vid den tiden .
• Skört och preliminärt: Tjänstemän beskrev de hemliga förslagen som fortfarande under utveckling och mycket sköra – de kan kollapsa om någon av sidorna backar under 60-dagarsförhandlingarna .

Olika versioner från amerikanska och iranska tjänstemän

• Om anrikning: Amerikanska tjänstemän säger offentligt att Iran måste ge upp sitt anrikade uranförråd och begränsa sitt program. Irans utrikesminister har offentligt sagt att USA aldrig krävt ett fullständigt anrikningsstopp . Avtalstexten kringgår detta genom att skjuta upp det till samtalen.
• Om avtalets juridiska status: Iran sade att avtalet var slutfört när båda presidenterna skrev under digitalt . Amerikanska tjänstemän karakteriserade det som ett icke-bindande ”ramverk” som skjuter upp de svåraste frågorna .
• Om omfattning: Amerikanska tjänstemän har tonat ner rekonstruktionsfonden på 300 miljarder dollar som ett ”planerat” förslag som kräver ytterligare samtal och allierades stöd, inte en låst utbetalning . Iranska statsknutna medier har beskrivit det som ett överenskommet åtagande .

Experter varnar för bristande insyn

Analytiker och kritiker har flaggat för flera problem:

• Bristande insyn mot kongress och allierade: Avtalstexten hölls hemlig till dagarna före undertecknandet; inte ens allierade som Israel och Gulfstaterna fick full insyn i kärntekniska bestämmelser . Israels Netanyahu hade tidigare sagt att Trump lovade att ”eliminera Irans anrikade uran och avveckla dess kärnprogram” – en mycket hårdare linje än vad avtalet levererar .
• ”Lita först, granska senare”-risk: Experter vid Small Wars Journal och Institute for the Study of War noterade att avtalet saknar inbyggda verifierings- eller sanktionsmekanismer; det skjuter i praktiken upp alla svåra verifieringsfrågor till 60-dagarsförhandlingarna .
• Ingen lösning på anrikningsfrågan: Avtalet utelämnar medvetet om Iran kan behålla någon anrikningskapacitet, vilket kritiker säger tillåter Iran att fortsätta sitt program under 60-dagarsperioden medan sanktionerna redan lättas .
• Hemliga sidoavtal: Förekomsten av separata, icke-offentliga förslag väcker farhågor om att viktiga kompromisser aldrig kommer att granskas av kongressen eller offentligheten, vilket upprepar ett mönster som kritiker identifierade i JCPOA-avtalet från 2015 .

Status för de kommande tekniska samtalen

• 60-dagars förhandlingsfönster: Klockan börjar ticka när avtalet formellt undertecknas (rapporterat den 19 juni i Schweiz, även om presidenterna skrev under elektroniskt den 18 juni) .
• Ämnen för tekniska samtal: Irans kärnprogram (anrikning, utspädning av uranlager, IAEA-inspektioner), utformning av sanktionslättnader, frigörande av frysta iranska tillgångar, framtida administration av Hormuzsundet och en slutgiltig omfattande fredsuppgörelse som ska godkännas av FN:s säkerhetsråd .
• Förlängningsbart: Om ingen överenskommelse nås inom 60 dagar kan perioden förlängas om båda parter samtycker; vad som händer om de inte samtycker är oklart .
• Inget permanent fredsavtal än: Avtalet slår fast att en slutgiltig ”omfattande överenskommelse” är målet för 60-dagarsförhandlingarna, inte en redan klar sak .

Sammanfattning: Det undertecknade 14-punktsavtalet är en vapenvila och ett ramverk som återöppnar Hormuzsundet, lättar på oliesanktioner och sätter en 60-dagars klocka för kärntekniska samtal – men skjuter de svåraste frågorna (anrikning, uranhantering, verifiering) till hemliga, sköra sidoförhandlingar som redan har kritiserats för bristande insyn.