JD Vance försvarar USA-Iran-avtalet som en ”win-win” – Trump sågar kritikerna: Vad avtalet egentligen innebär

Den 18 juni 2026 gick vicepresident JD Vance ut och försvarade det preliminära avtalet mellan USA och Iran som en ”win-win” för USA, samtidigt som president Donald Trump attackerade kritiker och skämtade om att Vance skulle få vara ”syndabocken” om avtalet spricker. Observatörer pekar på avtalets vaga formuleringar och ifrågasätter vad nästan fyra månaders krig egentligen har åstadkommit .

Vances ”win-win”-argument

Vance menar att avtalet är en vinst för USA oavsett om Iran följer det eller inte. Om Iran bryter mot villkoren kan USA återuppta militära insatser. Om Iran följer avtalet stabiliseras regionen och landets kärnvapenprogram förblir förstört . Han hävdade att Irans kärnvapenprogram ”fullständigt har förstörts” och att Hormuzsundet ska öppnas igen, vilket återställer de globala oljeflödena. Han insisterade på att Iran inte får några sanktionslättnader eller pengar förrän landet ”ändrar sitt beteende” och uppfyller alla förpliktelser enligt den 60 dagar långa avsiktsförklaringen (MOU) .

I intervjuer medgav Vance att MOU:n är ”mycket generell” och att många detaljer fortfarande måste förhandlas fram under 60-dagarsperioden, inklusive slutgiltiga kärnvapenvillkor och sanktionslättnader .

Trumps svar på kritiken

Trump kallade avtalskritiker för ”dårar” och avfärdade deras opposition . När han fick frågan om han hade utsett Vance till ”syndabock” för ett impopulärt avtal, svarade Trump skämtsamt att Vance faktiskt skulle vara den han skulle skylla på om avtalet sprack – en kommentar Vance avfärdade och sa att han gärna tog ledningen i att sälja in avtalet .

Kritikernas farhågor

Vaga formuleringar: The New York Times rapporterade att Vances försvar ”vilade på en rad ambitiösa, tvetydiga och ibland vilseledande påståenden” . MOU:n är en preliminär ram, inte ett slutgiltigt bindande avtal, vilket innebär att kärnvapenövervakning, scheman för sanktionslättnader och efterlevnadsmekanismer fortfarande är olösta .

Vad kriget uppnådde: Den nästan fyra månader långa konflikten stängde Hormuzsundet, störde de globala oljemarknaderna och påverkade tillväxtprognoserna negativt. Skeptiker ifrågasätter om resultatet – ett preliminärt avtal som fortfarande kräver månader av förhandlingar – motiverar krigets kostnader i människoliv, ekonomisk störning och regional instabilitet . En del israeliska och republikanska kritiker har också starkt motsatt sig avtalet och menar att det legitimerar Irans regim utan att garantera långsiktig avveckling av kärnvapenprogrammet .