USA-toppens dubbla kritik: Kinas handelsfusk och Washingtons sömniga industripolitik

Nyhetsrapporter om talet noterade att Kimmitts kommentarer var en "förtäckt pik" mot Peking och följde decennier av amerikanska regeringsvittnesmål som beskriver Kinas handelsmetoder som fundamentalt marknadssnedvridande.

Kritik mot USA:s industripolitik och passivitet

Kimmitt var lika tydlig i sin kritik mot Washingtons egna misslyckanden och menade att problemet inte bara var utländskt beteende utan också hur amerikanska tjänstemän reagerade på det:

• Statlig passivitet – "Alltför ofta har den amerikanska regeringen stått vid sidan av när fabriker i USA stängde, produktionen flyttade utomlands och arbetarna förbisågs," sade Kimmitt.
• Förnekelse från ledarskapet – Han hävdade att USA:s ledare alltför ofta vägrade att inse detta faktum eller aktivt tillät att det hände genom politisk försummelse.

Denna självkritik markerade en anmärkningsvärd avvikelse från den vanliga ensidiga kritiken av Kina. Som en analys uttryckte det: Kimmitt "kritiserade USA:s ledare för att ha tillåtit industriell nedgång" och menade att de "varit som sovande vid ratten alldeles för länge."

Ramverket 'Trade Over Aid'

Kimmitt framförde dessa kritiker som en del av ett bredare argument för en ny strategi inom USA:s ekonomiska statskonst som han kallade "Trade Over Aid" – Handelsomistånd. Han betonade att nationer inte blir välmående genom permanent biståndsberoende, utan genom produktion, handel, byggande, investeringar, innovation och konkurrens. Han var dock noga med att avfärda tanken att ett enkelt utvidgande av marknadstillträde skulle lösa problemet – och argumenterade att den gamla tron på frihandel ensam hade visat sig vara "otillräcklig och oklok" i mötet med handelspartner som systematiskt snedvrider marknader.

Sammanhang och implikationer

Kimmitts tal speglar en ihållande bipartisan frustration i Washington. Kongressutfrågningar under de senaste två decennierna har gång på gång lyft fram samma frågor: den kinesiska regeringens statsledda strategi, WTO-mekanismernas misslyckande att stoppa oschyssta metoder och den successiva urholkningen av USA:s tillverkningskapacitet. Det som gjorde Kimmitts uttalanden anmärkningsvärda var det uttryckliga erkännandet att USA:s politiska misslyckanden – inte bara Kinas beteende – är en del av problemet.

Talet positionerar Biden-administrationens (eller post-Biden) handelspolitik som en medelväg: konfrontera handelsförvrängningar direkt, men samtidigt ta ansvar för att återuppbygga USA:s egen industriella bas. Frågan kvarstår om denna dubbelkritik kommer att omsättas i konkreta politiska förändringar, eller förbli ett retoriskt erkännande av problem som ställts under årtionden.