Israeliska företrädare beskriver överenskommelsen som en ”katastrofal kapitulation”. Kritiken handlar framför allt om att Washington ger Iran ekonomiska och diplomatiska lättnader direkt, medan de mest omstridda säkerhetsfrågorna lämnas till framtida samtal .

Varför Israel reagerar så kraftigt

Reaktionen var snabb och hård. Enligt uppgifter som återgivits av Ynet sade en israelisk toppföreträdare: ”Trump svek oss.” En annan menade att USA hade ”betalat kontant och inte fått någonting tillbaka” .

David Horovitz, redaktör för The Times of Israel, använde uttrycket ”katastrofal kapitulation” i en opinionsartikel. Formuleringen plockades därefter upp av bland andra The New York Times .

Yaakov Amidror, tidigare nationell säkerhetsrådgivare åt premiärminister Benjamin Netanyahu och en tydlig hök i säkerhetspolitiken, beskrev avtalet så här: ”Det är ett dåligt avtal där amerikanerna betalar kontant och i bästa fall får ett avsiktsbrev” .

Den israeliska kritiken kretsar kring sex huvudpunkter:

• Israels krigsmål uppnås inte. Israeliska analytiker och företrädare anser att avtalet inte uppfyller något av de militära mål som sattes upp före kriget – och att landets läge i vissa avseenden kan ha försämrats .
• Iran får behålla sina ballistiska robotar. Avtalet kräver inte att Iran avvecklar sitt robotprogram, som länge varit en central israelisk säkerhetspolitisk röd linje .
• Israeliska operationer i Libanon ska upphöra. Överenskommelsen kräver ett slut på alla israeliska militära operationer i Libanon, vilket enligt kritikerna begränsar Israels möjlighet att slå mot Iranstödda styrkor vid landets norra gräns .
• Det ekonomiska och militära trycket försvinner. Sanktioner lättas, oljeexport kan återupptas och Iran får tillgång till en planerad fond på 300 miljarder dollar för återuppbyggnad och ekonomisk utveckling .
• Kärnfrågan skjuts på framtiden. Irans kärnprogram ska hanteras i en ny förhandlingsrunda på 60 dagar, utan att avtalet ger tydliga garantier för vilket resultat samtalen måste leda till .
• Israel uppges ha ställts åt sidan. Israeliska företrädare säger att de inte involverades tillräckligt i processen och att avtalet inte motsvarar de principer som diskuterades när kriget inleddes .

Vad innehåller 14-punktsavtalet?

Det publicerade avtalet och rapporteringen från flera medier beskriver ett ramverk där Iran får flera omedelbara lättnader, medan detaljerna om kärnvapen och kontrollmekanismer lämnas till senare .

• Omedelbart och permanent stopp för militära operationer. Striderna ska upphöra på alla fronter, inklusive i Libanon .
• Hormuzsundet ska öppnas igen. Iran ska stegvis återställa kommersiell sjöfart genom sundet, en strategiskt viktig farled som normalt hanterar närmare 20 procent av världens oljeförsörjning .
• USA:s marina blockad hävs. USA ska avveckla blockaden mot iranska hamnar och återställa Irans sjöfartskapacitet inom 30 dagar .
• Sanktionslättnader och undantag för oljeexport. USA ska omedelbart ge undantag för iransk råolja, petrokemiska produkter samt relaterade bank-, transport- och försäkringstjänster .
• En återuppbyggnadsfond på 300 miljarder dollar. Fonden ska stödja Irans återuppbyggnad och ekonomiska utveckling. Avtalet innebär dock ingen skyldighet för USA att själv finansiera fonden .
• Frysta iranska tillgångar frigörs. Iranska tillgångar som länge varit frysta utomlands ska släppas .
• Iran lovar att inte utveckla kärnvapen. Avtalet innehåller ett allmänt löfte, men de konkreta reglerna för anrikning, lagrade material och kontroll skjuts upp .
• En 60 dagar lång förhandlingsperiod. USA och Iran ska inleda samtal om kärnvapen, kärnmaterial och andra kvarstående tvister. Förhandlingarna ska börja i Schweiz .
• Förändrad amerikansk militär närvaro. USA ska börja ta bort vissa militära resurser och justera sina trupp- och styrkeuppställningar .

Kritiken mot avtalets svagheter

Al Jazeeras rapportering: vapenvila nu, kärnfrågan senare

Al Jazeera har rapporterat att avtalet undertecknades elektroniskt av båda sidor. Det förlänger vapenvilan i 60 dagar och inleder en stegvis återöppning av Hormuzsundet, samtidigt som USA häver sin blockad mot iranska hamnar .

I en jämförelse med kärnenergiavtalet från 2015 – JCPOA, ofta kallat Iranavtalet – pekar Al Jazeera på en tydlig skillnad. JCPOA krävde att Iran minskade sitt lager av anrikat uran, begränsade anrikningen och accepterade omfattande inspektioner av Internationella atomenergiorganet, IAEA, i utbyte mot gradvis sanktionslättnad .

2026 års MoU innehåller däremot inga motsvarande gränser för anrikning, inget krav på att minska uranlagret och inget detaljerat inspektionssystem. I stället nöjer det sig med ett allmänt löfte om att Iran inte ska skaffa eller utveckla kärnvapen, medan detaljerna skjuts till de kommande samtalen .

Al Jazeera rapporterade också att Irans utrikesdepartement först beskrev Trumps uppgifter om en överenskommelse som ”spekulation” innan den elektroniska underskriften senare bekräftades .

Vad händer nu?

Den 60 dagar långa förhandlingsperioden började efter undertecknandet, med samtal planerade i Schweiz . En slutlig överenskommelse ska bland annat avgöra vad som händer med Irans anrikade kärnmaterial genom en mekanism som parterna måste enas om .

Det är just denna ordning som gör kritikerna särskilt oroliga: Iran får sanktionslättnader, tillgång till internationell handel och politisk legitimitet omedelbart, medan de mest långtgående och svårkontrollerade eftergifterna ligger i framtiden. Om samtalen bryter samman är det enligt kritikerna oklart vilka konsekvenser avtalet faktiskt får .

Israeliska företrädare beskriver överenskommelsen som en ”katastrofal kapitulation”. Kritiken handlar framför allt om att Washington ger Iran ekonomiska och diplomatiska lättnader direkt, medan de mest omstridda säkerhetsfrågorna lämnas till framtida samtal .

Varför Israel reagerar så kraftigt

Reaktionen var snabb och hård. Enligt uppgifter som återgivits av Ynet sade en israelisk toppföreträdare: ”Trump svek oss.” En annan menade att USA hade ”betalat kontant och inte fått någonting tillbaka” .

David Horovitz, redaktör för The Times of Israel, använde uttrycket ”katastrofal kapitulation” i en opinionsartikel. Formuleringen plockades därefter upp av bland andra The New York Times .

Yaakov Amidror, tidigare nationell säkerhetsrådgivare åt premiärminister Benjamin Netanyahu och en tydlig hök i säkerhetspolitiken, beskrev avtalet så här: ”Det är ett dåligt avtal där amerikanerna betalar kontant och i bästa fall får ett avsiktsbrev” .

Den israeliska kritiken kretsar kring sex huvudpunkter:

• Israels krigsmål uppnås inte. Israeliska analytiker och företrädare anser att avtalet inte uppfyller något av de militära mål som sattes upp före kriget – och att landets läge i vissa avseenden kan ha försämrats .
• Iran får behålla sina ballistiska robotar. Avtalet kräver inte att Iran avvecklar sitt robotprogram, som länge varit en central israelisk säkerhetspolitisk röd linje .
• Israeliska operationer i Libanon ska upphöra. Överenskommelsen kräver ett slut på alla israeliska militära operationer i Libanon, vilket enligt kritikerna begränsar Israels möjlighet att slå mot Iranstödda styrkor vid landets norra gräns .
• Det ekonomiska och militära trycket försvinner. Sanktioner lättas, oljeexport kan återupptas och Iran får tillgång till en planerad fond på 300 miljarder dollar för återuppbyggnad och ekonomisk utveckling .
• Kärnfrågan skjuts på framtiden. Irans kärnprogram ska hanteras i en ny förhandlingsrunda på 60 dagar, utan att avtalet ger tydliga garantier för vilket resultat samtalen måste leda till .
• Israel uppges ha ställts åt sidan. Israeliska företrädare säger att de inte involverades tillräckligt i processen och att avtalet inte motsvarar de principer som diskuterades när kriget inleddes .

Vad innehåller 14-punktsavtalet?

Det publicerade avtalet och rapporteringen från flera medier beskriver ett ramverk där Iran får flera omedelbara lättnader, medan detaljerna om kärnvapen och kontrollmekanismer lämnas till senare .

• Omedelbart och permanent stopp för militära operationer. Striderna ska upphöra på alla fronter, inklusive i Libanon .
• Hormuzsundet ska öppnas igen. Iran ska stegvis återställa kommersiell sjöfart genom sundet, en strategiskt viktig farled som normalt hanterar närmare 20 procent av världens oljeförsörjning .
• USA:s marina blockad hävs. USA ska avveckla blockaden mot iranska hamnar och återställa Irans sjöfartskapacitet inom 30 dagar .
• Sanktionslättnader och undantag för oljeexport. USA ska omedelbart ge undantag för iransk råolja, petrokemiska produkter samt relaterade bank-, transport- och försäkringstjänster .
• En återuppbyggnadsfond på 300 miljarder dollar. Fonden ska stödja Irans återuppbyggnad och ekonomiska utveckling. Avtalet innebär dock ingen skyldighet för USA att själv finansiera fonden .
• Frysta iranska tillgångar frigörs. Iranska tillgångar som länge varit frysta utomlands ska släppas .
• Iran lovar att inte utveckla kärnvapen. Avtalet innehåller ett allmänt löfte, men de konkreta reglerna för anrikning, lagrade material och kontroll skjuts upp .
• En 60 dagar lång förhandlingsperiod. USA och Iran ska inleda samtal om kärnvapen, kärnmaterial och andra kvarstående tvister. Förhandlingarna ska börja i Schweiz .
• Förändrad amerikansk militär närvaro. USA ska börja ta bort vissa militära resurser och justera sina trupp- och styrkeuppställningar .

Kritiken mot avtalets svagheter

Al Jazeeras rapportering: vapenvila nu, kärnfrågan senare

Al Jazeera har rapporterat att avtalet undertecknades elektroniskt av båda sidor. Det förlänger vapenvilan i 60 dagar och inleder en stegvis återöppning av Hormuzsundet, samtidigt som USA häver sin blockad mot iranska hamnar .

I en jämförelse med kärnenergiavtalet från 2015 – JCPOA, ofta kallat Iranavtalet – pekar Al Jazeera på en tydlig skillnad. JCPOA krävde att Iran minskade sitt lager av anrikat uran, begränsade anrikningen och accepterade omfattande inspektioner av Internationella atomenergiorganet, IAEA, i utbyte mot gradvis sanktionslättnad .

2026 års MoU innehåller däremot inga motsvarande gränser för anrikning, inget krav på att minska uranlagret och inget detaljerat inspektionssystem. I stället nöjer det sig med ett allmänt löfte om att Iran inte ska skaffa eller utveckla kärnvapen, medan detaljerna skjuts till de kommande samtalen .

Al Jazeera rapporterade också att Irans utrikesdepartement först beskrev Trumps uppgifter om en överenskommelse som ”spekulation” innan den elektroniska underskriften senare bekräftades .

Vad händer nu?

Den 60 dagar långa förhandlingsperioden började efter undertecknandet, med samtal planerade i Schweiz . En slutlig överenskommelse ska bland annat avgöra vad som händer med Irans anrikade kärnmaterial genom en mekanism som parterna måste enas om .

Det är just denna ordning som gör kritikerna särskilt oroliga: Iran får sanktionslättnader, tillgång till internationell handel och politisk legitimitet omedelbart, medan de mest långtgående och svårkontrollerade eftergifterna ligger i framtiden. Om samtalen bryter samman är det enligt kritikerna oklart vilka konsekvenser avtalet faktiskt får .