”Om USA inte uppfyller sina åtaganden kommer avtalet inte att respekteras.”

Han förklarade vidare att Irans ”finger fortfarande vilar på avtryckaren”, vilket signalerar att landets väpnade styrkor är i full beredskap och att fientligheterna när som helst kan återupptas . Detta ekade hans tidigare varningar i april och maj om att Iran ”hyser inget förtroende för motståndaren” och är redo att ge ett ”välförtjänt” svar på eventuella nya USA-attacker .

Ghalibafs dubbla roll – före detta IRGC-befälhavare och förhandlare

Ghalibaf är en tidigare högt uppsatt befälhavare inom IRGC, där han tjänstgjorde som chef för IRGC:s flygvapen innan han gick in i politiken . Hans dubbla identitet – som hårdför IRGC-veteran och samtidigt ledande förhandlare med USA – utgör en central spänning i avtalet. IRGC:s egen mediearm spred hans hot om att lämna avtalet, vilket understryker att säkerhetsetablissemanget han en gång ledde övervakar avtalet med misstänksamhet och kommer att hålla Washington ansvarigt .

Nyckelpunkterna i 14-punktsavtalet (MoU)

Ramverket – undertecknat av president Donald Trump och Irans president Masoud Pezeshkian – är uppbyggt som en tvåstegsprocess :

Fas 1 – Omedelbart (vid undertecknande):

• Eldupphör: Omedelbart och omfattande upphörande av militära operationer på alla fronter, inklusive Libanon .
• Hormuzsundet: Iran åtar sig att ”göra sitt bästa” för att säkerställa säker passage för kommersiella fartyg utan störningar .
• Oljeexportundantag: USA beviljar omedelbara undantag för iransk råolja, petrokemiska produkter och relaterad export .
• Frysta tillgångar: Iran får tillgång till miljarder dollar i tidigare frysta medel .
• Återuppbyggnadsfond: Inrättande av en fond på 300 miljarder dollar för Irans ”återuppbyggnad och ekonomiska utveckling”, även om USA inte är skyldigt att bidra direkt .

Fas 2 – Uppskjuten (60 dagars förhandlingsfönster):

• Kärnvapenförhandlingar: Alla förhandlingar om Irans anrikningsprogram, avveckling av sanktioner, framtiden för Hormuzsundet och nedmonteringen av Irans kärnkraftsinfrastruktur skjuts upp till en 60-dagars förhandlingsperiod .
• Militär tillbakadragning: Stegvis tillbakadragande av USA:s militära närvaro, med sjöblockader som hävs inom 30 dagar .

Den centrala obalansen som analytiker påpekar är att Iran får betydande ekonomisk lättnad omedelbart, medan dess största åtaganden – särskilt på kärnvapenområdet – skjuts upp till Fas 2-förhandlingarna .

Liknande trots från Quds-styrkans befälhavare Esmail Qaani

Befälhavaren för IRGC:s Quds-styrka, Esmail Qaani, har utfärdat parallella hot och betonat att Irans ”motståndsaxel” av proxygrupper fortfarande är aktiv.

• ”Gränslösa krigare övervakar era passagepunkter” – Qaani varnade USA och Israel för att Irans terrorproxy ”kommer att ta struptag på er” och att sjöfarten i Röda havet och Bab al-Mandab-sundet fortfarande är sårbar .
• ”Det påtvingade kriget har fullständigt diskrediterat USA” – I en intervju den 15 juni sade Qaani att konflikten ”accelererade kollapsen av den kriminella israeliska regimen” och att USA:s avskräckningsförmåga är bruten .
• Han har också krävt Israels tillbakadragande från Libanon som ett villkor för varaktig fred .

Qaani, som sällan syns offentligt, framträdde för att beskriva avtalet inte som en diplomatisk kompromiss utan som bevis på att USA tvingats till förhandlingsbordet .

Bredare sammanhang och den hårdföra tolkningen

Irans hårdföra etablissemang framställer avtalet inte som en eftergift, utan som bevis på att Washington var militärt och ekonomiskt utmattat – att Teheran ”överlevde” USA . Samtidigt speglar Ghalibafs och Qaanis varningar ett djupt misstroende inom IRGC mot att Washington kommer att hålla sina löften, särskilt gällande sanktionslättnader och återuppbyggnadsfonden .

Slutsatsen: MoU ger Iran stora ekonomiska lättnader direkt (oljeundantag, frysta tillgångar och en återuppbyggnadsfond på 300 miljarder dollar) i utbyte mot en vapenvila och ett löfte om att förhandla om kärnprogrammet senare. Men Irans chefsförhandlare – som talar som en före detta IRGC-befälhavare – har redan signalerat att varje USA-misslyckande att leverera kommer att ogiltigförklara avtalet, med ”fingret på avtryckaren”.

”Om USA inte uppfyller sina åtaganden kommer avtalet inte att respekteras.”

Han förklarade vidare att Irans ”finger fortfarande vilar på avtryckaren”, vilket signalerar att landets väpnade styrkor är i full beredskap och att fientligheterna när som helst kan återupptas . Detta ekade hans tidigare varningar i april och maj om att Iran ”hyser inget förtroende för motståndaren” och är redo att ge ett ”välförtjänt” svar på eventuella nya USA-attacker .

Ghalibafs dubbla roll – före detta IRGC-befälhavare och förhandlare

Ghalibaf är en tidigare högt uppsatt befälhavare inom IRGC, där han tjänstgjorde som chef för IRGC:s flygvapen innan han gick in i politiken . Hans dubbla identitet – som hårdför IRGC-veteran och samtidigt ledande förhandlare med USA – utgör en central spänning i avtalet. IRGC:s egen mediearm spred hans hot om att lämna avtalet, vilket understryker att säkerhetsetablissemanget han en gång ledde övervakar avtalet med misstänksamhet och kommer att hålla Washington ansvarigt .

Nyckelpunkterna i 14-punktsavtalet (MoU)

Ramverket – undertecknat av president Donald Trump och Irans president Masoud Pezeshkian – är uppbyggt som en tvåstegsprocess :

Fas 1 – Omedelbart (vid undertecknande):

• Eldupphör: Omedelbart och omfattande upphörande av militära operationer på alla fronter, inklusive Libanon .
• Hormuzsundet: Iran åtar sig att ”göra sitt bästa” för att säkerställa säker passage för kommersiella fartyg utan störningar .
• Oljeexportundantag: USA beviljar omedelbara undantag för iransk råolja, petrokemiska produkter och relaterad export .
• Frysta tillgångar: Iran får tillgång till miljarder dollar i tidigare frysta medel .
• Återuppbyggnadsfond: Inrättande av en fond på 300 miljarder dollar för Irans ”återuppbyggnad och ekonomiska utveckling”, även om USA inte är skyldigt att bidra direkt .

Fas 2 – Uppskjuten (60 dagars förhandlingsfönster):

• Kärnvapenförhandlingar: Alla förhandlingar om Irans anrikningsprogram, avveckling av sanktioner, framtiden för Hormuzsundet och nedmonteringen av Irans kärnkraftsinfrastruktur skjuts upp till en 60-dagars förhandlingsperiod .
• Militär tillbakadragning: Stegvis tillbakadragande av USA:s militära närvaro, med sjöblockader som hävs inom 30 dagar .

Den centrala obalansen som analytiker påpekar är att Iran får betydande ekonomisk lättnad omedelbart, medan dess största åtaganden – särskilt på kärnvapenområdet – skjuts upp till Fas 2-förhandlingarna .

Liknande trots från Quds-styrkans befälhavare Esmail Qaani

Befälhavaren för IRGC:s Quds-styrka, Esmail Qaani, har utfärdat parallella hot och betonat att Irans ”motståndsaxel” av proxygrupper fortfarande är aktiv.

• ”Gränslösa krigare övervakar era passagepunkter” – Qaani varnade USA och Israel för att Irans terrorproxy ”kommer att ta struptag på er” och att sjöfarten i Röda havet och Bab al-Mandab-sundet fortfarande är sårbar .
• ”Det påtvingade kriget har fullständigt diskrediterat USA” – I en intervju den 15 juni sade Qaani att konflikten ”accelererade kollapsen av den kriminella israeliska regimen” och att USA:s avskräckningsförmåga är bruten .
• Han har också krävt Israels tillbakadragande från Libanon som ett villkor för varaktig fred .

Qaani, som sällan syns offentligt, framträdde för att beskriva avtalet inte som en diplomatisk kompromiss utan som bevis på att USA tvingats till förhandlingsbordet .

Bredare sammanhang och den hårdföra tolkningen

Irans hårdföra etablissemang framställer avtalet inte som en eftergift, utan som bevis på att Washington var militärt och ekonomiskt utmattat – att Teheran ”överlevde” USA . Samtidigt speglar Ghalibafs och Qaanis varningar ett djupt misstroende inom IRGC mot att Washington kommer att hålla sina löften, särskilt gällande sanktionslättnader och återuppbyggnadsfonden .

Slutsatsen: MoU ger Iran stora ekonomiska lättnader direkt (oljeundantag, frysta tillgångar och en återuppbyggnadsfond på 300 miljarder dollar) i utbyte mot en vapenvila och ett löfte om att förhandla om kärnprogrammet senare. Men Irans chefsförhandlare – som talar som en före detta IRGC-befälhavare – har redan signalerat att varje USA-misslyckande att leverera kommer att ogiltigförklara avtalet, med ”fingret på avtryckaren”.