Irans chefsförhandlare varnar USA: ”Fingret på avtryckaren”

Ghalibafs dubbla roll – före detta IRGC-befälhavare och förhandlare

Ghalibaf är en tidigare högt uppsatt befälhavare inom IRGC, där han tjänstgjorde som chef för IRGC:s flygvapen innan han gick in i politiken . Hans dubbla identitet – som hårdför IRGC-veteran och samtidigt ledande förhandlare med USA – utgör en central spänning i avtalet. IRGC:s egen mediearm spred hans hot om att lämna avtalet, vilket understryker att säkerhetsetablissemanget han en gång ledde övervakar avtalet med misstänksamhet och kommer att hålla Washington ansvarigt .

Nyckelpunkterna i 14-punktsavtalet (MoU)

Ramverket – undertecknat av president Donald Trump och Irans president Masoud Pezeshkian – är uppbyggt som en tvåstegsprocess :

Fas 1 – Omedelbart (vid undertecknande):

• Eldupphör: Omedelbart och omfattande upphörande av militära operationer på alla fronter, inklusive Libanon .
• Hormuzsundet: Iran åtar sig att ”göra sitt bästa” för att säkerställa säker passage för kommersiella fartyg utan störningar .
• Oljeexportundantag: USA beviljar omedelbara undantag för iransk råolja, petrokemiska produkter och relaterad export .
• Frysta tillgångar: Iran får tillgång till miljarder dollar i tidigare frysta medel .
• Återuppbyggnadsfond: Inrättande av en fond på 300 miljarder dollar för Irans ”återuppbyggnad och ekonomiska utveckling”, även om USA inte är skyldigt att bidra direkt .

Fas 2 – Uppskjuten (60 dagars förhandlingsfönster):

• Kärnvapenförhandlingar: Alla förhandlingar om Irans anrikningsprogram, avveckling av sanktioner, framtiden för Hormuzsundet och nedmonteringen av Irans kärnkraftsinfrastruktur skjuts upp till en 60-dagars förhandlingsperiod .
• Militär tillbakadragning: Stegvis tillbakadragande av USA:s militära närvaro, med sjöblockader som hävs inom 30 dagar .

Den centrala obalansen som analytiker påpekar är att Iran får betydande ekonomisk lättnad omedelbart, medan dess största åtaganden – särskilt på kärnvapenområdet – skjuts upp till Fas 2-förhandlingarna .

Liknande trots från Quds-styrkans befälhavare Esmail Qaani

Befälhavaren för IRGC:s Quds-styrka, Esmail Qaani, har utfärdat parallella hot och betonat att Irans ”motståndsaxel” av proxygrupper fortfarande är aktiv.

• ”Gränslösa krigare övervakar era passagepunkter” – Qaani varnade USA och Israel för att Irans terrorproxy ”kommer att ta struptag på er” och att sjöfarten i Röda havet och Bab al-Mandab-sundet fortfarande är sårbar .
• ”Det påtvingade kriget har fullständigt diskrediterat USA” – I en intervju den 15 juni sade Qaani att konflikten ”accelererade kollapsen av den kriminella israeliska regimen” och att USA:s avskräckningsförmåga är bruten .
• Han har också krävt Israels tillbakadragande från Libanon som ett villkor för varaktig fred .

Qaani, som sällan syns offentligt, framträdde för att beskriva avtalet inte som en diplomatisk kompromiss utan som bevis på att USA tvingats till förhandlingsbordet .

Bredare sammanhang och den hårdföra tolkningen

Irans hårdföra etablissemang framställer avtalet inte som en eftergift, utan som bevis på att Washington var militärt och ekonomiskt utmattat – att Teheran ”överlevde” USA . Samtidigt speglar Ghalibafs och Qaanis varningar ett djupt misstroende inom IRGC mot att Washington kommer att hålla sina löften, särskilt gällande sanktionslättnader och återuppbyggnadsfonden .

Slutsatsen: MoU ger Iran stora ekonomiska lättnader direkt (oljeundantag, frysta tillgångar och en återuppbyggnadsfond på 300 miljarder dollar) i utbyte mot en vapenvila och ett löfte om att förhandla om kärnprogrammet senare. Men Irans chefsförhandlare – som talar som en före detta IRGC-befälhavare – har redan signalerat att varje USA-misslyckande att leverera kommer att ogiltigförklara avtalet, med ”fingret på avtryckaren”.