Varje anläggning var tänkt att utrustas med över 100 000 avancerade AI-processorer och kunna användas för att träna nästa generations så kallade frontier-modeller – de mest avancerade AI-modellerna på marknaden .

Planen har därefter blivit mer begränsad. Rapporter från juni 2026 pekar på att högst två av de planerade centren realistiskt kan få stöd innan EU:s nästa budgetperiod börjar 2028 .

Det har också talats om en struktur i två nivåer, med tre större och fyra mindre center. Den uppgiften är dock inte uttryckligen bekräftad i EU:s officiella frågor och svar eller pressmeddelanden. De officiella dokumenten beskriver i stället en gemensam upphandling för upp till fem gigafabriker, utan att ange någon formell tvådelad modell .

Finansieringen har blivit mindre – och kommer senare

Den största förändringen gäller pengarna:

• Mindre direkta EU-bidrag: EU har avsatt omkring 4,1 miljarder euro i direkta bidrag. Värdländerna förväntas bidra med ungefär lika mycket, vilket skulle ge omkring 8,2 miljarder euro i offentliga medel totalt. Det är långt under den ursprungliga ramen på 20 miljarder euro .
• Privat kapital ska täcka resten: Modellen bygger fortfarande på att privata investerare står för en stor del av kostnaden. Det gör projektens genomförande beroende av att företagen bedömer efterfrågan och de framtida intäkterna som tillräckligt säkra.
• Utbetalningar i två etapper: Finansieringen planeras att betalas ut i två faser, 2028 och 2030. Kritiker menar att pengarna då kommer flera år efter att kapaciteten behövs, eftersom efterfrågan på beräkningskraft för AI-modeller växer redan nu .

Upphandlingen har skjutits upp gång på gång

Tidsplanen för den formella budgivningen har ändrats flera gånger:

• Ursprungligen väntades den öppna i slutet av 2025 .
• Därefter flyttades starten till början av 2026, närmare bestämt januari eller februari .
• Senare sköts den upp till maj 2026 .
• Den senaste uppgiften är juli 2026 .

Även kriterierna för vilka datacenter som ska kunna få stöd har försenats upprepade gånger. Det har gjort det svårare för potentiella budgivare att bedöma investeringarnas risker och villkor .

Företagens intresse har minskat kraftigt

I den första intresseanmälan i juni 2025 kom 76 förslag från 16 medlemsländer – betydligt fler än EU hade räknat med .

Men kombinationen av otydlig finansiering och återkommande förseningar har fått många aktörer att dra sig ur eller avvakta. I juni 2026 rapporterades att endast omkring 10 seriösa budgivare fortfarande var beredda att gå vidare på de nuvarande villkoren .

Det betyder inte att alla 76 ursprungliga förslag var färdiga projekt. Många förslag behövde slås samman eller sållas bort eftersom EU från början bara planerade för upp till fem anläggningar. Men minskningen visar ändå hur osäkerheten har påverkat satsningen.

AI-gigafabrikerna ingår i en större suveränitetskamp

Förseningarna kommer samtidigt som EU försöker minska sitt beroende av teknik från länder utanför unionen.

Den 3 juni 2026 presenterade kommissionen det europeiska paketet för teknisk suveränitet. Paketet omfattar bland annat halvledare genom Chips Act 2.0, molntjänster och AI genom Cloud and AI Development Act samt en strategi för öppen källkod. Målet är att stärka Europas kapacitet genom hela teknikvärdekedjan och minska beroendet av externa leverantörer .

I det perspektivet är gigafabrikerna mer än bara stora datacenter. De ska ge europeiska forskare, nystartade företag och industriföretag tillgång till beräkningskraft och samtidigt bidra till att känsliga AI-system kan utvecklas och köras på europeisk infrastruktur.

Ett franskt konsortium försöker fylla luckan

Samtidigt kommer ett stort privat initiativ från Frankrike. Konsortiet AION, som bland annat omfattar Iliad, Orange, riskkapitalbolaget Ardian, energibolaget EDF och datacenteroperatören Scaleway, har lagt fram ett projekt värt 10 miljarder euro för ett större AI-datacenter i Frankrike .

Budet är ett av de största enskilda privata åtagandena i processen. Det visar att det fortfarande finns investerare som vill bygga europeisk AI-kapacitet – men också att privata aktörer i praktiken kan behöva ta en större roll när den offentliga finansieringen är osäker.

Brådskan ökar – men kritiken likaså

Nokia-vd:n Pekka Lundmark har varnat för att Europa riskerar att hamna permanent efter inom AI om investeringarna i infrastruktur inte ökar snabbare . Liknande varningar har kommit från andra europeiska teknikchefer.

Samtidigt ifrågasätter vissa EU-parlamentariker om det finns en tillräckligt tydlig affärsmodell för anläggningarna. Den tyske gröne ledamoten Sergey Lagodinsky har sagt: ”Ingen kunde förklara för mig vilket affärsunderlag de planerar att bygga dessa gigafabriker på” .

Vad är fortfarande oklart?

Flera detaljer är ännu inte fastslagna:

• Det exakta antalet återstående budgivare kan förändras.
• Tidpunkten för nästa upphandlingsfönster är fortfarande beroende av EU:s fortsatta process, även om juli 2026 är den senaste rapporterade tidpunkten .
• Den påstådda tvånivåmodellen med tre större och fyra mindre center finns inte uttryckligen i de officiella EU-dokumenten. Rådets förordning 2026/150 och EuroHPC JU:s frågor och svar beskriver en gemensam upphandling för upp till fem AI-gigafabriker, men anger ingen sådan uppdelning .

Den korta versionen är att EU:s AI-gigafabrikplan har bantats från en vision på fem anläggningar och 20 miljarder euro till ett mer begränsat program med omkring 4,1 miljarder euro i direkta EU-bidrag. Upphandlingen har försenats till sommaren 2026 och företagens intresse har minskat kraftigt. Samtidigt har behovet av europeisk beräkningskraft blivit en central del av EU:s bredare strategi för teknisk suveränitet – och AION:s franska bud visar att privata aktörer fortfarande är beredda att satsa stort.

Varje anläggning var tänkt att utrustas med över 100 000 avancerade AI-processorer och kunna användas för att träna nästa generations så kallade frontier-modeller – de mest avancerade AI-modellerna på marknaden .

Planen har därefter blivit mer begränsad. Rapporter från juni 2026 pekar på att högst två av de planerade centren realistiskt kan få stöd innan EU:s nästa budgetperiod börjar 2028 .

Det har också talats om en struktur i två nivåer, med tre större och fyra mindre center. Den uppgiften är dock inte uttryckligen bekräftad i EU:s officiella frågor och svar eller pressmeddelanden. De officiella dokumenten beskriver i stället en gemensam upphandling för upp till fem gigafabriker, utan att ange någon formell tvådelad modell .

Finansieringen har blivit mindre – och kommer senare

Den största förändringen gäller pengarna:

• Mindre direkta EU-bidrag: EU har avsatt omkring 4,1 miljarder euro i direkta bidrag. Värdländerna förväntas bidra med ungefär lika mycket, vilket skulle ge omkring 8,2 miljarder euro i offentliga medel totalt. Det är långt under den ursprungliga ramen på 20 miljarder euro .
• Privat kapital ska täcka resten: Modellen bygger fortfarande på att privata investerare står för en stor del av kostnaden. Det gör projektens genomförande beroende av att företagen bedömer efterfrågan och de framtida intäkterna som tillräckligt säkra.
• Utbetalningar i två etapper: Finansieringen planeras att betalas ut i två faser, 2028 och 2030. Kritiker menar att pengarna då kommer flera år efter att kapaciteten behövs, eftersom efterfrågan på beräkningskraft för AI-modeller växer redan nu .

Upphandlingen har skjutits upp gång på gång

Tidsplanen för den formella budgivningen har ändrats flera gånger:

• Ursprungligen väntades den öppna i slutet av 2025 .
• Därefter flyttades starten till början av 2026, närmare bestämt januari eller februari .
• Senare sköts den upp till maj 2026 .
• Den senaste uppgiften är juli 2026 .

Även kriterierna för vilka datacenter som ska kunna få stöd har försenats upprepade gånger. Det har gjort det svårare för potentiella budgivare att bedöma investeringarnas risker och villkor .

Företagens intresse har minskat kraftigt

I den första intresseanmälan i juni 2025 kom 76 förslag från 16 medlemsländer – betydligt fler än EU hade räknat med .

Men kombinationen av otydlig finansiering och återkommande förseningar har fått många aktörer att dra sig ur eller avvakta. I juni 2026 rapporterades att endast omkring 10 seriösa budgivare fortfarande var beredda att gå vidare på de nuvarande villkoren .

Det betyder inte att alla 76 ursprungliga förslag var färdiga projekt. Många förslag behövde slås samman eller sållas bort eftersom EU från början bara planerade för upp till fem anläggningar. Men minskningen visar ändå hur osäkerheten har påverkat satsningen.

AI-gigafabrikerna ingår i en större suveränitetskamp

Förseningarna kommer samtidigt som EU försöker minska sitt beroende av teknik från länder utanför unionen.

Den 3 juni 2026 presenterade kommissionen det europeiska paketet för teknisk suveränitet. Paketet omfattar bland annat halvledare genom Chips Act 2.0, molntjänster och AI genom Cloud and AI Development Act samt en strategi för öppen källkod. Målet är att stärka Europas kapacitet genom hela teknikvärdekedjan och minska beroendet av externa leverantörer .

I det perspektivet är gigafabrikerna mer än bara stora datacenter. De ska ge europeiska forskare, nystartade företag och industriföretag tillgång till beräkningskraft och samtidigt bidra till att känsliga AI-system kan utvecklas och köras på europeisk infrastruktur.

Ett franskt konsortium försöker fylla luckan

Samtidigt kommer ett stort privat initiativ från Frankrike. Konsortiet AION, som bland annat omfattar Iliad, Orange, riskkapitalbolaget Ardian, energibolaget EDF och datacenteroperatören Scaleway, har lagt fram ett projekt värt 10 miljarder euro för ett större AI-datacenter i Frankrike .

Budet är ett av de största enskilda privata åtagandena i processen. Det visar att det fortfarande finns investerare som vill bygga europeisk AI-kapacitet – men också att privata aktörer i praktiken kan behöva ta en större roll när den offentliga finansieringen är osäker.

Brådskan ökar – men kritiken likaså

Nokia-vd:n Pekka Lundmark har varnat för att Europa riskerar att hamna permanent efter inom AI om investeringarna i infrastruktur inte ökar snabbare . Liknande varningar har kommit från andra europeiska teknikchefer.

Samtidigt ifrågasätter vissa EU-parlamentariker om det finns en tillräckligt tydlig affärsmodell för anläggningarna. Den tyske gröne ledamoten Sergey Lagodinsky har sagt: ”Ingen kunde förklara för mig vilket affärsunderlag de planerar att bygga dessa gigafabriker på” .

Vad är fortfarande oklart?

Flera detaljer är ännu inte fastslagna:

• Det exakta antalet återstående budgivare kan förändras.
• Tidpunkten för nästa upphandlingsfönster är fortfarande beroende av EU:s fortsatta process, även om juli 2026 är den senaste rapporterade tidpunkten .
• Den påstådda tvånivåmodellen med tre större och fyra mindre center finns inte uttryckligen i de officiella EU-dokumenten. Rådets förordning 2026/150 och EuroHPC JU:s frågor och svar beskriver en gemensam upphandling för upp till fem AI-gigafabriker, men anger ingen sådan uppdelning .

Den korta versionen är att EU:s AI-gigafabrikplan har bantats från en vision på fem anläggningar och 20 miljarder euro till ett mer begränsat program med omkring 4,1 miljarder euro i direkta EU-bidrag. Upphandlingen har försenats till sommaren 2026 och företagens intresse har minskat kraftigt. Samtidigt har behovet av europeisk beräkningskraft blivit en central del av EU:s bredare strategi för teknisk suveränitet – och AION:s franska bud visar att privata aktörer fortfarande är beredda att satsa stort.